beskrivarblogg

Solig måndagsmorgon, kallt, precis lite över noll.

Bäddar, diskar, plockar fram stora räkor ur frysen. Det blir ris och stark sås och räkor till middag.

Idag borde jag ordna lite med min bokföring, vill ha den förberedd tills jag kommer hem igen från Teneriffa. Har inga bokbeställningar, och behöver inte åka in till Norrtälje och handla. Det är ingen brådska med minneskortet, kan köpas över nätet också. När jag kollar nätet finns det för mycket att välja bland, får nog bli butiken inne i Norrtälje i morgon, de är hjälpsamma.

Har alltså tid. Om jag har energi nog är en annan fråga.

Det hade jag uppenbarligen, för nu är alla kvitton och fakturor i ordning, kostnader och intäkter per idag hopräknade, moms hit och dit också färdigräknad. Det har inte varit något lysande år, affärsmässigt. Skönt ändå att vara ganska klar, eftersom siffror bär mig emot. Hoppas mina uppdragsgivare inser att jag kan jobba, även om jag inte är i Sverige efter jul.

Missade dock sonens telefonsamtal, men han ringer nog igen när han kan. Det gjorde han.

Och middagen var god, månen är stor och starkt lysande på den svarta himlen därute. Strax Rapport, och en stund därefter till sängs med en av många goda böcker. Igår läste jag ut Kurt Nurmis bok Vi kom aldrig till Dubrovnik. Texter att läsa och tänka kring, fina minnen och tankar om nutid och framtid. En läsvärd bok, och dessutom i sängvänligt läsformat. Jag har flera sådana.

17 oktober 2021 – försöker med supersvåra sudoku både igår och idag, vill sig inte. Sol och några grader ”varmt”, frost i natt. Sitter för ovanlighetens skull i vardagsrummet, i Jans stol med fårfäll över benen. Ser solen genom trädets gula och gröna löv, småfåglarna far fram och tillbaka, än finns det frön kvar i den ena automaten över trappen. Innanför fönstret gläds jag åt kaktusknopparna, fetare för varje dag.

Det är tyst. Delvis handlar det om hörapparater som ligger på köksbänken, delvis om att här är stilla en söndagsförmiddag. Ingen jobbar med någonting, kanske kör Mischa lite senare förbi för att åka bort till hjortarna och utfordra dem, antagligen bort till korna också. Djuren gör ingen skillnad på helg och söcken.

Jag plockar, hittar något jag tror att jag kanske kan behöva på Teneriffa. Det hamnar på gästsängen. När jag väl väger bagaget får jag nog lägga tillbaka en del. Än är det mest småsaker, pennor, nagelfilar, Alvedon, munsårssalva. Passet förstås, har kollat att det är helt och oskadat. Syrran berättade häromdagen om en kompis vars pass hade en rejäl rispa någonstans, det dög inte på Arlanda. Snabb färd för att få ett dyrt tillfälligt pass. Resehandlingarna och vaccinpasset på papper. Ett stort USB-minne (vad jag nu ska med det till när jag använder molnet). Måttband. Batterier till hörapparaterna, munskydd. Nya solglasögon i påse. Baddräkterna. En badhandduk som nog åker tillbaka in i linneskåpet vid slutlig packning. 10 kg totalt är inte mycket…

Har precis börjat läsa Przewalskys häst av den norska författaren Maja Lunde, en suggestiv bok om livet i Norge om fyrtio år, livet i Mongoliet med vildhästar för länge sedan (har inte hunnit dit än) och klimat, människor, djur och framtid. Läsningen blandas med isländska Änglarnas sorg och mycket lättlästa böcker på Kindle.

Den här datorn är härligt lätt i mitt knä. Väger bara 1,13 kg (tror jag om jag minns produkt-specifikationen rätt). Det är verkligen skillnad på 2,5 (den andra datorn) och 1,13 kg.

Av någon anledning har jag inget internet där jag sitter. Det automatiska sparandet väntar därmed tills ”vi får kontakt med servern” berättar datorn. Ska kolla min gamla router. Den hade mycket riktigt stängt av sig, nu är den igång igen och anslutningen som den ska, liksom sparandet.

När jag läser författare med ett eget, vackert språk blir jag fascinerad, avundsjuk och lycklig. Nyss kommenterade någon som just läste Kerstin Ekman att hennes språk var så vackert att han tvingade sig att läsa långsamt. Så är det för mig också, jag tvingar mig att läsa långsamt – har ännu inte läst Kerstin Ekmans senaste bok – och långsamläsandet är svårt. Gör mig nästan andlös och får mig att vilja sluta läsa, av en enda anledning, orden är plågsamt vackert sammanfogade till en levande berättelse. De känns i hela kroppen, de påverkar mig fysiskt. Tror Maja Lunde är en sådan skrivande människa, vet att Jón Kalman Stefánsson är det. Och förstås många fler, som jag kanske läst när jag inte var så mottaglig eller sådana som jag ännu inte träffat på.

Tror inte någon enda skrivkurs kan hjälpa någon till ett skrivande som det jag försöker beskriva ovan. Däremot är jag övertygad om att de här författarna har skrivit mycket och länge, innan de kom fram till det som publicerats. Är nyfiken på Kerstin Ekman nu, har hittills inte fastnat för henne och hennes böcker, även om jag läst några. Och glömt dem. Får se till att låna den senaste innan jag åker.

Ena fröautomaten över trappen är tom, borde fylla på den. Släppte nyss ut en nässelfjäril som for runt i ett fönster. Vart tar den vägen nu när det är så kallt?

Tog en promenad ner till badhuset, men där var så kallt och blåsigt – och stolarna var intagna. Det blev ingen stund i solen där. Gick vidare bort mot tomtområdet och runt tillbaka hem. Skönt, både blåst och sol känns i ansiktet.

Gör i ordning såsen till kalvlevern, lök, svamp, färsk timjan, grädde, en aning kalvbuljong och två droppar av rönnbärsgelén som aldrig blev gelé – ska bara lägga till lite av stekskyn senare när jag snabbsteker levern. Små kokta potatisar till. Tvekar mellan mintgelé och svartvinbärsgelé när jag äter, kan kanske prova båda.

Har tittat på Netflix´ serie Lucifer så ögonen går i kors – roligt ibland, obegripligt ofta. Netflix får följa med till Teneriffa, inser att det finns mycket att förströ sig med, när det behövs. Försöker kolla Facebook, men sidan bara rullar på ända ner utan att jag kan stoppa. Släpper därmed FB för stunden. Och Windows kräver omstart för att installera uppdateringar, trodde de gjorde färdigt igår. De får nu vänta.

Har fått besked av Helen kring minneskort till mobilen – nu tror jag att jag vet vad det är, och var de finns. Det blir nästa inköp inför resan. Bra med vänner som vet och delar med sig av sina kunskaper, på alla sätt och inom många områden. Tacksam.

Potatisen kokar, kalvlevern får vänta, svampsåsen värms sakta. Jag förväntar mig en god middag, med ett glas rött till. Eller två.

Om nätterna drömmer jag, de som befolkar drömmarna är både levande och döda. De flesta beter sig på sätt som jag inte känner igen, och finns i sammanhang där jag aldrig mött dem i den så kallade verkligheten. Vaknar åtminstone ett par gånger varje natt, men drömmarna tycks dra igång fram emot morgonen. Så minns jag det, men glömmer vad jag drömt så fort jag låter frukostbestyr och en ny dag möta mig. Kvar är ofta enbart en känsla, ibland en som framkallar ett leende, ibland tyngre.

(Icas svarta vinbärsgelé var för söt, min egen myntdito passade bättre. Det hela var mycket gott.)

Nu har jag lyckats få Word i aktivitetsfältet, och sparat mallen som jag vill ha den. Det visar sig om jag lyckats. Hittar inte riktigt i den här datorn ännu… Men gillar den fortfarande, framför allt hur den känns under fingrarna.

Solsken och kallt, bara en grad när jag steg upp. Inte blåsigt som igår. Idag får jag nog ta bort de frusna krasseslingorna från altanen. Än lyser några blommor där de skyddats längst inne i hörnet mot planket. Och kaktusarna har nästan slagit ut, inte tappat några knoppar. Än. Fyllt på fågelfrön. Småfåglarna är glada.

Har lyckats få mitt vaccinationspass även i telefonen (och inte enbart på papper via datorn) men tycker att det är krångligt att hitta det. Nu ligger det på ”internet”, ”nerladdningar”. Finns förmodligen enklare lagring. Jag tror mig dessutom förstå att telefonen bara har lite lagringsutrymme kvar, hur gör man för att öka? Kollar med Hallon?

Har ställt in ansiktsinloggning på datorn, nu kände den inte igen mig. För att jag lagt av morgonrocken och klätt på mig?

Kör en tvättmaskin som får torka inomhus. Gårdagens trasmatta är torr, och torkställningen därmed ledig.

Om fem minuter är det dags för Rapport – ja, hela dagen har gått, fråga mig inte hur. Har just bytt batteri i köksklockan på väggen, den visade på tio minuter i fyra, trots att det var svart därute. Det fick mig att reagera… Makaroner och köttbullar till middag, ett glas rött till. Ska diska efter teve. Och fortsätta läsa Änglarnas sorg.

Diskar.

Sitter här igen efter att ha lagt in en bloggtext. Inte för att jag vet vad jag ska skriva, eller varför – jo, varför vet jag. Det är helt enkelt en fröjd att använda den här klaviaturen, den är snäll mot fingrarna, orden lägger sig där de ska. Jag behöver inte korrigera så ofta, ibland har jag för bråttom och då blir det dubbelt ordmellanrum… Men det ser jag ju å andra sidan direkt eftersom det markeras.

Har läst lite i Fiskarna har inga fötter, men den förtrollar mig inte som Sommarljus gjorde. Kanske beroende på att den är sorgsnare, svartare. Vilket förmodligen även Änglarnas sorg är, den väntar också på läsning. Författare Jón Kalman Stefánsson.

Byter glasögon för att se bofinkarna utanför på backen. De är där. Tillbaka till skärmglasen. Hörapparaterna får ligga på bänken idag, eftersom jag inte ska någonstans. Öronen behöver vila. Nya värmeljus i munkpannan, varje veke måste pillas upp, inte kul. Men fint på kvällen.

Snart ska jag göra i ordning korven med ost och tomat som ska in i ugnen, igår blev det en räkmacka till middag. Färska, goda, men små och svårrensade räkor till extrapris på Ica.

Det mulnar påtagligt, snart kommer regnet. Blåser fortfarande. Så skönt att inte behöva gå ut. Regnar. ”Urvär” skulle morfar ha sagt. Efter någon halvtimme drar regnet bort igen. Det blir ljusare även om solen håller sig undan.

Klockan är bara halv tre. Kan inte börja med middagen riktigt ännu. Numera har jag all den där tiden jag inte hade, när livet pågick för fullt omkring mig. Familj, jobb, bostad både i stan och på landet, stress. Nu låter jag mig stressas av att ha för mycket tid, och för lite viktigt att göra.

En envis och kvick liten fruktfluga far runt mig. Jag vet att det finns husmorsknep för att bli av med dem, men glömmer alltid hur man ska göra. Diskmedel och ättika? Ännu en stund senare lyser solen in genom fönstren. Det är inte molnfritt, men det är ljust.

Nu när klockan är kvart i sex är det inte ljust längre. Middagen är äten, och var god. Något potatismos blev det inte, potatisarna var för små. Men de var goda.

Ljusen är tända, både på köksbordet och på vedspisen. Disken diskad. Syrran tycker att min senaste selfie inte är så bra, jag har en snipig mun som hon inte förknippar med mig… Jag tycker mig se en anings litet småleende, men vem vet, kanske är jag snipig utan att se det själv? Hon förordar något av de fotografier Viktoria Davidsson tog inför min bokrelease – och Viktoria är proffs. Den bästa fotograf jag mött (inte för att de är många). Nu är det två år sedan, och de åren har inte gått mig förbi med snällhet. Min selfie får ligga kvar på Facebook. Den är jag idag.

Vinden ger sig inte idag.

Fredag 15 oktober 2021 – tränar på att vänja mig vid klaviaturen på min nya 14-tummare, aningen trängre än 15. Lär mig att jag inte behöver ”spara” längre, sker automatiskt – men hur döper jag mina dokument?

Det ger sig kanske så småningom. Klaviaturen är lagom mjuk, lätt att hantera. Den känns bra hela ”note book´en” (heter tydligen inte laptop). Skärmen går ända ut i den tunna kanten, när jag öppnar locket lyfts det hela en aning så att luft kommer in under datorn, den blir därmed inte för varm. Alla siffror ligger i ”plattan” mitt under klaviaturen. Och den är så härligt lätt. Nöjd.

Det enda jag inte riktigt gillar är att pilarna för att scrolla upp och ner, och till vänster och höger, är väldigt små. Där gäller det att pricka rätt.

Eftermiddagen igår användes till att fixa med datorn, Kindle-appen från min andra dator följde visserligen med till den nya, men fungerade inte. Och det tog en stund innan jag begrep att jag kunde gå in i mitt Kindle-bibliotek från Amazons Kindle-sida. Nu vet jag, och har därmed allt möjligt mer eller mindre läsvärt att förströ mig med när jag inte har några ”riktiga” böcker där på Teneriffa. Om två månader.

Nu har jag hittat ”dop-plats”, men med .docx efter det jag vill att dokumentet ska heta? Och lite senare har jag fått dokumentet sparat automatiskt, i kompabilitetsläge. Tror det är där jag ska vara. Det heter i alla fall inte ”mall” längre.

Glömde ta in den tvättade trasmattan igår, och den blev inte torrare av morgonens lätta regn. Nu är den inne, på syrrans torkställning, i gästrummet som numera liknar ett rörigt förvaringsutrymme. Gör inget, väntar mig inga nattgäster – och vill någon sova över så kan jag röja.

Såg att krasseslingorna som krupit upp på altangolvet frös häromnatten. De som håller sig i pallkragen lyser fortfarande, levande och vackra, bara lite trötta. Det verkar inte som om fåglarna bryr sig om att vara hungriga idag, det blåser kanske för kraftigt. Bara någon enstaka talgoxe har visat sig.

Klockan är tio, dags att klä på sig – fast varför då egentligen? Det är bara jag som ser mig. Dagen kommer att ägnas åt läsande och skrivande, städningen hoppar jag över och tvättmaskinen får vila. Vädret lockar mig inte ut. Enda utevändan hittills är när jag sopar altanen hyfsat ren från löv. Fåglarna är nu i full gång att äta solrosfrön. Och solen har visat sig bland molnen, men stannar inte mer än glimtvis.

Jag har klätt på mig, morgonrocken delar sig över benen när jag sitter vid köksbordet. Bekvämare och varmare med fleecebrallorna på.

Lyckades nyss ta bort några oviktiga rader, och börja skriva annat innan jag kom på det. Försöker få hörlurarna att fungera ihop med den här datorn, lägger till dem bland ”enheter” och det står ”kopplad”, men de ansluter tydligen inte, hör i alla fall inget med dem på (ljudet inte kryssat).

Det nya Hallon-abonnemanget fungerar fint, jag kunde byta sim-kortet när jag väl insåg att jag behövde ta ur batteriet för att komma åt. Ringde syrran för att kolla, vi hörde varandra. Nu är jag less på allt tekniskt pillande.

Onsdag, 13 oktober, sol. Sopar mängder med löv på altanen, fyller på fågelfrön. Kallt, eller åtminstone kyligt, tre grader när klockan är nio. Vaccinering mot ”vanlig” influensa startar 9 november.

Nu kaffe, efter frukostens te och havregrynsgröt. Jag har börjat gilla gröt, det trodde jag inte för något år sedan. Lyckades inte första försöket med dagens supersvåra sudoku, tar nya tag längre fram på dagen.

Pasta och stekfläsk ur frysen får bli dagens carbonara till middag. Med färsk röd paprika till, riven ost och äggula.

Nu har jag varit till Postnords gula brevlåda en bra bit bort längs vägen. Hade tänkt posta en Bokbörsen-bok i Postnords blå påse. Den gick inte ner i lådan, kom bara halvvägs, inte för att den var så tjock, men den var uppenbarligen för lång… Gick tillbaka hem med påsen, nöjd ändå över att ha fått en promenad i solen. Nu ska jag mejla beställaren om leverans först på fredag.

Har just beställt en ny lättare laptop, rea två tusen kronor lägre pris än annars. En Asus igen, är nöjd med den jag har, men börjar tycka den är för tung. Den här gången blev det en

Nu är det en sån där kväll igen, svart utanför fönstren, matos i köket efter stekt lax, ingenting som lockar att läsa, ingenting att göra. Kan inte gå och lägga mig när klockan bara är halv sju. Har diskat. Har tänt sänglampan, har försökt vädra. Och jag har fyllt på solrosfrön åt fåglarna. Satt in en bok i bokhyllan efter att ha kollat att jag också lagt in den på Bokbörsen. Ville inte läsa den.

Tandborsten är tagen ur laddaren. Har pratat med yngste sonen som är ledig i morgon. Han vill inte ha besök av morsan då, vi kom överens om att jag kanske kan komma och lämna tillbaka hans böcker nästa onsdag. Då har han möjligen hunnit städa lite…

Nu längtar jag bara tills det blir 14 december och jag får åka iväg till Teneriffa. Berättade för två gamla vänner idag om min resa. Båda lät glada för min skull.

Alla tre var vi överens om att vi numera har svårt att komma ihåg namn på personer, och en av oss var tveksam även till namnen på produkter – riktigt vilka förstod jag nog inte. Den ena gick igenom en hel kartong med brev, skrivna av föräldrarna till varandra genom många år. Och den andra ”lösörade”, gjorde förteckningar över ägodelar och varifrån de kom, både sådana som fortfarande fanns därhemma och sådana som givits bort.

Jag är rätt glad åt att just inte ha något som arvingar kan komma att slåss om, jag kommer aldrig att göra någon sådan förteckning. Ger hellre bort det jag kan nu. Har skrivit på baksidan av mormors stora inramade fotografi (som yngste sonen har) när och var hon föddes och när hon dog. Så mycket mera om hennes liv vet jag inte. De pengar jag har just nu tänker jag leva upp så gott jag kan alldeles själv.

Ena vännen (eller snarare dottern) hade lyckats få tid för en tredje vaccinering mot corona sent i oktober. Jag tror jag ligger lågt med det. Hur göra med ”vanliga influensan” och vaccinering?

Har tänt tavelbelysning och bokhyllelampa i vardagsrummet. Och har förstås lampan över köksbordet tänd. Ljusen också. Just nu står tre sådana där långa vackra ljus i några av stakarna, bredvid Ikea-ljusen som är kortare och grövre. Ser lite roligt ut.

Sju grader ute och sjutton inne. Fleecetröja och sockor på. Någon dag snart får jag ta mig samman och lägga på vintermattan i köket. Ut med trasmattorna, den andra mattan täcker en stor del av golvet, jag inbillar mig att det blir varmare. Såg inga svanar eller gäss på åkrarna idag när jag åkte fram och tillbaka till Norrtälje. De känner väl också att det blir kallare och drar söderut.

Nu har jag sett Sicilien-programmet och en del av kanalfararna från England i svenska vatten. Vet inte varför det räckte att se halva programmet av sjöfararna. Fortsätter en annan dag. Nu bok och sängen.

Somewhere in Sicilia

12 oktober 2021 – disigt, blåsigt. Har lämnat Bokbörsen-böcker och kommer hem till ännu en beställning. Den får vänta på leverans. Handlade ingenting, känner mig nästan stolt. Just nu har jag vad jag behöver här hemma vad gäller livsmedel.

Sov halvknackigt, låg vaken ett par timmar och somnade slutligen om för att inte vakna förrän halv tio. Tungt att komma igång. Nu är det eftermiddag, klockan är två, lax och spenat framtaget ur frysen. En seg fluga lever farligt på köksfönstret, jag är inte snäll mot flugor. Spindlar bär jag ut, bin försöker jag lura ut, getingar njaa. Mygg slår jag reflexmässigt ihjäl, när jag hinner på dem.

Har läst ut Greiders Barndomsbrunnen. En fin bok.

Kaktusknopparna slår snart ut. Och pelargonerna blommar snällt, liksom krasse och ringblommor utanför fönstret.

Sen eftermiddag känner jag mig fortfarande inte riktigt vaken. Är seg och ovillig, grusig i ögonen. Har just ingen läslust heller, så Fiskarna har inga fötter får ligga där den ligger ett tag. En promenad till brevlådan kanske får mig att piggna till.

Sim-kortet från Hallon kom redan idag. Halebop tar en månad på sig att avsluta mitt abonnemang. Dessutom hade en diabetesorganisation skickat julkort – så himla onödigt, de åker direkt i soptunnan. (Tror att jag lärt mig stava till abonnemang nu. Men abborre har dubbelt upp av både b och r, tror jag och stavningskollen i programmet.)

Tandborsten står och blinkar på nattduksbordet. När är den färdigladdad? Tar den ur laddaren till kvällen hur som helst, vill inte ha blinkandet över natten – och ska ju borsta tänderna. Om två veckor ska jag till tandläkaren igen, förhoppningsvis för att avsluta rotfyllningen.

Jag lyckas trycka på någon funktionstangent och ta bort delar av det jag skrivit – tur det finns den där ångra-pilen så att jag kan återbörda skriverierna dit de hör hemma. Om jag inte hunnit skriva något annat dessförinnan…

Nu ska jag riva muskotnöt över spenaten, och steka laxbiten lite lagom lätt. Bon appetit.

Måndag 11 oktober 2021 – har varit i Uppsala och träffat syrror och dito barn och barnbarn. Promenerat. Ätit gott, druckit gott och sovit gott. I förmiddags for jag tillbaka hem, och bytte mobilleverantör. Plus kopierade lite papper som kanske kan behövas för att hyra på Teneriffa. Om jag vill flytta på mig efter några veckor… Boende vid ankomsten verkar vara klart, i Punta Brava nära Puerto de la Cruz, tack vare Helen.

Har fotograferat blomsterprakten i pallkragen med krasse och ringblommor, och gläds åt att solen tittar fram efter en småregnig morgon.

 Läser Jón Kalman Stefánssons bok Fiskarna har inga fötter parallellt med Göran Greiders Barndomsbrunnen. Övergav Fiskarna för Greider – en bok som är så värd att läsas och älskas. (Trots några korrekturfel.) Han blandar nu- och dåtid på ett så fint sätt, jag känner igen mycket utom att själv ha en dödshotande sjukdom (veterligt). En mycket läsvärd bok. Tack.

Nu är det Fiskarnas tur. Efter middagen (pytt-i-panna med röd paprika, överbliven lammfilé, purjolök och så den frysta köpta pytten, ett stekt ägg och rödbetor till. Och färsk timjan.)

Skrivlusten låter vänta på sig, är mera intresserad och fångad av andras skrivande just nu. Både Greider och islänningen skriver ungefär som det kommer dem till, orden fyller sidorna och berättar sin historia, ibland är den enbart en enstaka individs historia, ibland är den allas historia. Och dt är fascinerande, det är levande, det är starkt och svårt att ta in ibland. Gör ont, gör gott. Får mig som läsare att minnas, ibland längta tillbaka till och ibland vara glad att det är förgånget. Att det kanske bara är jag som minns, och när jag är bort är också historien borta.

Parallellt med läsglädje över Greiders Barndomsbrunnar löper irritationen över korrekturfel, Har inte Ordfront (heller) några korrekturläsare numera, är vi ännu ett utdött släkte? Utrotningshotade, vem rotar ut oss?

Och kära vännen A-lott som numera bor i Vingåker – läs Greiders bok, han skriver en hel del  

Det mulnar, grå dimmoln täcker himlen, solen har lagt sig. Vinden också. Den har väl inget att göra nu när de allra flesta löven redan ligger på backen. En trött mygga (?) far omkring i köksfönstret, den får finnas ett tag till. Jag längtar ut i skogen, kanske far jag till landet och går en vända där, inga vildsvin såvitt jag vet. Letar trattkantareller, även om jag inte behöver flera, har torkade i överflöd. Ska försöka komma ihåg att ta med till syrran nästa gång.

De inlagda rödbetorna är slut, ska inte köpa nya. Försöker äta mig ur både frys och kyl och skafferi till mitten av december, då jag åker till Teneriffa. I morgon ryker nog den stuvade bladspenaten och ett par bitar torsk. Förutom att jag blir trevligt mätt, blir jag också nöjd över att faktiskt ta tillvara det jag handlat och betalt för.

Har sopat under köksbordet, och minns hur vi ofta sopade hemma, när vi växte upp. Enkelt och inte så tungt att plocka fram som en dammsugare, duger som ”mellanstädning”.

Det dimgrå som nu täcker himlen ger ett märkligt ljus. Mjukt, men också ogenomträngligt, både fullt och tomt samtidigt. Lite varm ton också, solen innan den försvinner för idag? Vad gömmer sig däri, vad skulle jag kunna se om inte?

Det jag såg när jag åkte hem från Uppsala idag var svanar, gässlingar och gäss (grågäss tror jag) på flera åkrar längs vägen. Matpaus på vägen söderut. Här har småfåglarna hittat solrosfröna. Syrran bekymrade sig om att jag matar nu, när jag sedan försvinner. Tja, det är kanske inte optimalt, men de blir åtminstone mätta ett tag. Tror de hittar sin mat annanstans när jag inte fyller på. Snudd på en existentiell fråga – är det bättre att vara hungrig hela hösten, än mätt nu och hungrig sedan? Blir fåglarna kanske starkare av mat nu, så att de kan hitta mat sedan?

Lördag, skrev först lärdag – det ligger något i det ordet, varje dag är någon sorts lärdag. Nu har jag satt på en tvättmaskin, och väntar in den innan jag åker och handlar. Någon timme då jag inte har annat att göra än skriva.

Sängen är fräsch och nybäddad, disken diskad, tänderna borstade. Hoppas över duschen idag, inte varje dag nu för tiden. Provade nyss den nya baddräkten, den får duga även om nog tycker att den visar väl mycket av en darrig klyfta. Får hala upp baddräkten i sällskap. Är i alla fall inte högt skuren nertill.

Jägarna har börjat vakna, bilar står lite här och där. Ingen påtaglig aktivitet ännu. Medhjälparna väntar i sina bilar, jägarna äter kanske frukost.

Nu till källaren och fröautomaterna. Påfyllt, två liter mindre i den mussäkra kylväskan. Matstället jag ser från köksfönstret är ett annat än tidigare, hoppas fåglarna hittar dit. Apropå mat så har jag tagit fram kalvlever och kantareller ur frysen till middag. Köper grädde när jag ändå handlar mjölk och ägg och potatis.

Ska till biblioteket som inte öppnar förrän klockan elva idag.

Agnes tar igen sig idag, har inte pratat med mig sedan i torsdags – och då var det visst mest jag som pratade.

Sopar trappen ren från löv. Hänger tvätten och åker in till biblioteket. Där lär jag mig att åtminstone isländska författare sorteras upp i hyllorna efter förnamnet. Jón Kaplan Stefánsson återfinns alltså på J-hyllan. Detta berättade en snäll bibliotekarie för mig efter att jag förgäves letat på S och K… Lärdag. Nu har jag två böcker att avnjuta (hoppas jag), Fiskarna har inga fötter och Änglarnas sorg. Jag har aldrig varit på Island, tror jag måste hinna dit också, medan jag kan.

Det jag trodde var kalvlever visade sig efter tining vara lammfilé – inte fel det heller. Handlade grädde till svampen (och en Budapest-bakelse som absolut inte stod på lappen). Slängde sorterade sopor, skrämmande hur fort en stor kasse fylls av plast med mera. Åker fram och tillbaka till syrran i Uppsala i morgon av ren sällskapssjuka. Har lovat att hon ska få boken om Sven Hedin som stått i min bokhylla. Får kanske tillfälle att visa min nya parka för andra syrran, hon vill också köpa en ny. Får göra slut på den bensin jag sparade med bussfärden igår.

Snart ska jag gå ut och hämta in en del av tvätten från i förmiddags. Den kan eftertorka inomhus. Lakanen får hänga över natten.

Nu rör sig jägare med brutna gevär över gården, jagandet är kanske över för dagen? Eller så börjar det igen, efter lunch? En släpvagn full med gubbar och vapen for nyss bortöver. Såvitt jag såg ingen kvinna.

Krasse och ringblommor blommar nu rikare än de gjorde i somras. Och i fönstren inomhus står flera av pelargonerna i full blom, knoppar som jag inte trodde skulle öppna sig har slagit ut. Knopparna på de två små kaktusarna hänger fortfarande med, törs inte röra krukorna, bara vattna lite lite.

Fåglarna har ännu inte hittat eller behövt några solrosfrön. Jag tar hörapparaterna ur öronen och tystnaden blir nästan öronbedövande. Skönt, och ensamt.