Söndag 26 september 2021 – sol. Men bara 6 grader när klockan är drygt nio. Mår bra idag, tror jag. Havregrynsgröt och kokt ägg till frukost, te och en brödskiva. Har diskat och bäddat och till och med klätt på mig.
Mitt te kallnar. Gårdagens baddräkt hänger på eftertork över den kalla vedspisen. Kanske blir det ett bad i eftermiddag igen.
Har just lärt mig att jag kan betala med mitt bankkort på bussen in till stan på tisdag för tandläkarbesök. Enklare att åka buss, billigare, och utan parkeringsstressen. Får fylla på reskassan på SL-kortet när jag väl är i stan. Vill inte ha flera appar.
Min energi går på lågvarv. Vaknade tre gånger i natt, och varje gång tar det en stund innan jag somnar om. Gick upp till slut vid kvart över sex. Det blir en lång dag.
Har kollat baddräkter på H&M hemsida, hittar ingen i rätt storlek. Har beställt en på Zalando, hoppas den passar… Den jag har duger enbart här i sjön. Där det blev ett eftermiddagsdopp.
Långt om länge blev det också måndag. 27 september 2021. Har tagit ett dopp även idag, i sol och nästan vindstilla sjö. Kallt i natt, bara fem grader i morse, men fjorton mitt på dagen. Och sol. Härligt. Har packat några böcker till Bokbörsen-beställare. I morgon tandläkaren, om halv tolv eller tolv är oklart, olika besked. Bäst att vara där den tidigare tiden.
Nu ska jag klä på mig igen, morgonrocken efter badet har hängt med hit.
Innan jag somnade igår kväll tänkte jag på hur jag nästan varje kväll tar med en tunn (lätt-att-läsa-i-sängen) bok, tänder lampan, brillor på och så lägger jag mig. Efter ett par minuter hamnar boken oläst på nattduksbordet i sällskap med glasögonen, och jag släcker lampan. Ligger och funderar en stund på allt möjligt, är för det mesta både glad och lite ledsen, och somnar till slut.
Har kollat lätta kabinväskor på nätet, Rusta har en till bra pris – men ingen försäljning via hemsidan. Och i de butiker som finns i närheten finns inte den jag hittade… Kanske kan beställas? Ska kolla. Min rullväska väger drygt fyra kg, och sammanlagd vikt får inte överstiga tio kg på Norwegian, jag ska ju ha med mig ryggsäcken också.
Det visar sig att jag måste mejla ”inköpslistan” till mig själv, ta med den till butiken i Norrtälje, och beställa varan där. Undrar vilket digitalt århundrade Rusta befinner sig i?
Forts 25 september – det blir ingen middag idag. Har magknip, magen är uppblåst, har försökt kräkas utan framgång. Låg tre timmar på sängen, hjälpte inte. Skyller på rotmosen och fläskläggen igår, kanske min gallopererade mage inte tål sådant längre. Trist. Nu en liten whisky, den kanske gör susen. Och intern minneslapp: ingen mera rotmos, ingen mera fläsklägg.
Lite synd om mig är det, även om det är självförvållat.
Nu ska jag läsa om Djingis khan igen.
Försöker se på Netflix, orkar inte med utbudet. Förmodligen vet jag för lite om det, och tröttnar för fort att leta. Stänger av. Om en halvtimme är det Rapport.
Före och efter Rapport såg jag ett fint program på SVT UR, Sikher, dans och glädje. Se det.
Lördag 25 september 2021 – solen försöker tränga igenom diset och lyckas nästan. Det blåser.
Frukosten avklarad. Köksbordet är fullt av böcker som jag vill läsa, några lånade på biblioteket, några från omloppshyllan där, någon lånad av syrran. Fantasyn från igår är utläst, förmodligen finns det flera delar. De kan vänta. Idag kanske jag ägnar mig åt Djingis Khan, av Dick Harrison. Är inte speciellt förtjust i författaren, men hans berättelse om ”Erövraren och hans värld” lär ge mig kunskaper jag inte har.
Tar en bild av köksbordet med mobilen, delar den till Google foto för att lägga ut på Facebook. Har inte FB på mobilen. Krångligt, det måste finnas enklare sätt än mitt. Nu är den där i alla fall.
Klockan är bara halv elva och jag vet inte vad jag ska göra idag. Någon gång ska jag bestämma vad jag ska äta till middag, rotmos och fläsklägg igår gör sig påmint även idag… Känner mig otrevligt uppblåst. Har många böcker olästa, men noll läslust. Har många ord oskrivna också, men dito skrivlust. Har duschat, tvättat håret, klätt på mig. Sol därute, kanske dags att gå ut en vända även om det är trist att gå ensam, och lätt att smita ifrån.
Kommer på mig med att jag hänger i stolen, sådär som moster gjorde när hon sa ”jag vet inte hur det ska gå”, trött och gammal och ledsen. Hon blev äldre än jag är, men jag känner mig gammal och less, om än inte ledsen, i alla fall idag.
Och bodde jag på ett äldreboende skulle jag dessutom vara rädd. Det verkar som om myndigheter med flera inte törs ställa rimliga krav i en orimlig situation. Alla inom någon form av vårdyrken ska vara fullvaccinerade och regelbundet testas, liksom patienter, boende och brukare (vilket jävla ord).
Dags för fika i min gröna och rosblommiga kopp, det kanske får mig på andra tankar. Hjälper inte stort, ledan är kraftfullare än kaffet.
Läser lite i Harrisons bok och försöker omfatta hur världen långt härifrån såg ut för sisådär tusen år sedan. Länder med namn som lever kvar, länder och härskare som är borta, men påverkat så många liv, då och nu. Religioner, fakta och myter.
Det är länge sedan, det är långt ifrån Addarsnäs utanför Norrtälje. Ändå viktigt, även om det är svårt att skilja tämligen säkerställda fakta från ”fake news”. Nu och då.
Gick och badade efter samtal med syrran som skulle cykla och mata dotterns (eller snarare svärsonens) papegoja. Fortfarande skönt, fortfarande kallt – dessutom förnöjde jag förmodligen de två som satt i en roddbåt nära badhuset och fiskade. De vinkade tveksamt när jag vinkade. Nu hemma och påklädd igen, baddräkten hänger på sin krok ovanför trappen och torkar nog. Tror jag ska ta bilen och åka lite bort i skogen och se om det kommit någon ny svamp efter de jag plockade häromsistens. Orkar inte cykla eller gå… Ids är kanske mera korrekt. Någon svamp hittade jag inte, och jag törs inte gå in i skogen på grund av alla spår efter vildsvin överallt.
Fredag 24 september 2021 – regn. Har lämnat böcker och handlat lagerblad. I brevlådan ett väldigt onödigt besked från Skandia om att utbetalning av pension från och med februari 2022 sker den 25 varje månad. Såvitt jag vet har det varit så länge. (”Såvitt jag vet” antyder att jag inte är säker, men informationen känns hur som helst onödig. Hörde uttrycket igår på Rapport från en ansvarig för äldreboende, såvitt han visste var all personal vaccinerade.)
Jag begriper att de som bor på äldreboenden är ömtåliga, och kan både smittas och dö av många orsaker. En orsak kan vara ovaccinerad personal. Den går att eliminera. Tacksam så länge jag slipper den boendeformen.
Regeringen lättar på alla restriktioner i slutet av september, samtidigt som smittan ökar igen, o.ch sjukvården belastas hårt. Fortfarande har många unga inte vaccinerat sig, möjligen på grund av ungdomlig ”odödlighet”. Och vaccinens långtida effekt verkar tveksam. Är regeringens beslut om lättnader ett sätt att se till att nöjesindustrin kan börja fungera igen? På bekostnad av liv?
Beslutet att inte bry sig om det senaste beslutet om stopp för multinationella Cementa är ett annat exempel på regeringspolitik som jag hoppas nästa års val gör slut på. Den här balansgången är omöjlig för alla parter, och leder till kortsiktiga beslut och feltänkande. Sveriges behov av cement lär inte vara i fara, däremot grundvattnet på Gotland (och jobb).
På vägen hem två svanföräldrar med fyra svanungar (heter de något annat?) på en skördad åker längs vägen.
Nu ska jag dammsuga, och ruska trasmattor. Torka golven om jag ids. Antagligen inte. Klart, och klockan är bara tolv. Ingen golvtorkning, men lite dammande här och där, och plock.
Läggen är rensad. Har skalat kålroten och lagt den i lite buljong i slow-cookern, på låg värme. Potatis och någon morot får ansluta senare. Nu har jag inget annat att göra några timmar än läsa. Skrivandet är det klent med. Går kanske ner till sjön och tittar på den, något badande känns inte aktuellt när det bara är nio grader i luften. Tio på eftermiddagen när jag kollar igen. Det blir varken promenad eller bad idag.
Läser fantasy och imponeras som ofta av förmågan att skriva detaljer som gör det hela läsbart. Dialoger som fungerar, väsen eller människor eller ”what ever” som kliver igenom boken och in i ditt läsande sinne. Just nu Sarah J Maas Ett hov av dimma och vrede, del 2 i en serie. Svenska gulliga feelgood-böcker kan glömma mig som läsare (tänkte skriva något annat, men avstod).
Torsdag 23 september 2021, halv nio på morgonen. Nu regnar det ordentligt, behöver kanske inte tvätta fönstren på utsidan. Ljusen på köksbordet får brinna ännu en stund. Brillbyte. Börjar lära mig att det är vilsamt för ögonen med skärmglasögonen.
Yngste sonen berättade igår om en arbetskamrat som stolt berättat att ”visserligen är jag förkyld, men jag går minsann till jobbet ändå”. Den personen är nog inte ensam om sitt oförstånd. På ett äldreboende norröver har åtta gamla avlidit, ”vaccinationsgraden okänd”, förmodligen även bland personalen. Eländigt. Tvinga åtminstone de som jobbar inom äldre- och sjukvård att vara vaccinerade fullt ut, annars inget jobb. Men då rasar väl hela vårdapparaten…
Mina ymnigt blommande röda pelargoner i köksfönstret släpper ett blomblad emellanåt. Och knopparna orkar nog inte slå ut, men än är de vackra. Jag tar bort fula blad så fort jag hinner.
Har tagit fram en fläsklägg ur frysen, i morgon blir det rotmos med tillbehör. Försöker äta upp det som ligger i frysen, och inte fylla på mera, om jag kommer iväg på resa i december.
Idag blir det inget bad, regn och blåst hela dagen. Är antagligen varmare i sjön än på land, avstår ändå. Någon måtta får det vara.
Idag längtar jag efter en brasa eller en vedspis som det går att elda i. Har ingetdera, men långkalsonger och dubbla fleecetröjor, raggsockor på fötterna. Sjutton grader i köket, trots att elementet är på. Vinden är också på, från ”fel” håll.
Jag har mest lust just nu att krypa till sängs – men klockan är bara tre på eftermiddagen… Nattsömnen skulle nog bli mera störd än vanligt.
Middag hamburgare med tomater, lite stekt bacon och ost. Gammalt hamburgerbröd från frysen värmdes, men åts icke. Nu ligger fläskläggen med lök, morötter, svartpeppar och lagerblad i ”slow cookern” och blir klar till i morgon, om jag kommer ihåg att slå om till ”slow” i kväll.
Lite sol bland regnskurar och moln, fortfarande blåsigt.
Onsdag 22 september 2021, tveksam sol bland molnen. Tvättar lakan som behöver hängas utomhus. Har strukit en gardinkappa till nytvättade fönster i köket. Första gången på mycket länge jag drog fram strykbrädan. Mitt behov av att vara välstruken är inte stort numera.
Klockan är snart nio, frukosten äten och disken diskad. Bäddat, vilket är detsamma som att skaka ut påslakanet med täcke och rätta till kuddarna. Inget överkast.
Ännu en Bokbörsen-bok packad och klar för leverans. Idag får jag åka in till Norrtälje.
Här kommer jag ihåg skärmglasögonen.
Morgonens tvätt intagen, torkar efter inomhus.
Middag idag blir gårdagens torsk med äggsås, det som blev över räcker. I morgon pasta carbonara, har vällagrad ost som behöver konsumeras, och strimlad bacon ur frysen. Färsk pasta i kylen. Och vitkålshuvud, dito blomkål – vad trodde jag att jag skulle laga när jag handlade? Kålsoppa eller kålpudding, eller får-i-kål är inte fel (har lamm i frysen), blomkål med typ skinksås går också att äta. Något blir det, men inte idag. Det enda jag skulle handla idag var nagelfilar.
Lånade Åsa Hellbergs Välkommen till Flanagans som jag inte läst. På sidan 84 blir jag less, kusinen Laurence ”är inte klok, han… värjde inte för någonting”. Plus något tidigare korrekturfel. Trist, nog för att jag inte får lust att läsa vidare. Gillade hennes första böcker, men nu vete sjutton. Ingen redaktör, ingen korrekturläsare på Forum?
Ibland är det besvärligt att läsa böcker som ”vanlig bokkonsument”. Min vana att se korrekturfel, och redigera hänger tyvärr i även när jag nöjesläser. Häromdagen läste jag en bok av den franske författaren Marc Levy, ”PS från Paris” – seg, alltför förutsägbar, ganska tråkig. Talade jag om för en äldre man med rullator som just satt och funderade på om han skulle låna boken på biblioteket. Och den författaren ”är den mest lästa franska författaren i världen” – någonstans slirade han. Min uppfattning, kanske ingen annans.
Jag har boken ”The Paris Library” av Janet Skeslien Charles liggande på köksbordet. Gillar Paris, kanske är den här intressantare. Annars kan jag alltid läsa den tjocka del 2 av Sarah J. Maas böcker, ”Ett hov av dimma och vrede” – fantasy… Har just avslutat del 1, behöver lite paus.
Tisdag 21 september 2021 – blir less på Facebook, som inte fungerar som det ska. Någon förmodade att segheten beror på att FB vill tvinga datoranvändare att ladda ner FB-appen… Samtidigt har programmet som stoppar annonser slutat fungera, där tror de som kanske vet att FB gjort en ny kod just för att inte FBP (FB purity eller så) ska ta bort annonser som hittills. Otrevligt, trist och motbjudande att inte kunna påverka själv… Dags för en FB-paus?
Nollgradigt i morse, frost. Nu klockan elva är det lite drygt åtta grader ute, sexton inne. Poncho, långkalsonger, tjocka sockor. Har hängt tvätt ute trots att det nog tar tid att få den torr. Tvättställningen är fortfarande upptagen av gårdagens tvätt, inomhus.
Förpackar ännu en beställd Bokbörsen-bok, men åker inte in till posten idag igen. Den får vänta till i morgon. Det finns en brevlåda en bit bort vid ”stora” vägen, men där ska post lämnas senast klockan nio på morgonen. Och jag undrar om Postnord verkligen hämtar varje dag, när de inte längre lämnar post dagligen? Tvättar fönstren i vardagsrummet på insidan, de går inte att öppna så utsidan får vara som den är, tills jag får lust att testa om fönsterskrapsförlängaren fungerar även där. Sovrumsfönstret återstår, liksom de små som vetter mot baksidan.
Tar fram ett par bitar torsk till middag, blev plötsligt sugen på torsk med äggsås. Köpte fin gotländsk potatis utanför Ica häromdagen. Ska hårdkoka ägg. Såsen kan jag göra i förväg, tror jag har persilja i frysen.
Idag går skrivandet trögt, inte bara på Facebook. Tar paus även här.
Gick ner till sjön, påklädd, utan baddräkt. Badade inte. Det blåste kallt.
Måndag 20 september 2021 – mulet idag också, tvätten får torka inne. Har bytt gardiner i köket och tvättat fönstren på insidan. Kom på att jag kunde använda svärfars gamla käpp som står i hallen till att förlänga fönsterskrapan, fungerade utmärkt. Jag slapp klättra. Rena lakan i dammsugen säng också.
Passade på att klippa håret i Norrtälje när jag ändå skulle lämna en Bokbörsen-bok. Köpte munskydd och besökte biblioteket. Glömde att jag skulle kolla tid för fotvård. Slängde sorterade sopor. Hemkommen har jag just diskat frukostdisken och fikat, samt pratat med födelsedagskusinen i Avesta, som var glad för de blommor jag och syrrorna skickat.
Försöker komma ihåg att använda skärmglasögonen framför datorn. Knepigt att byta hela tiden, eftersom jag inte sitter stilla länge (utom när jag har kunder som vill att jag ska korrekturläsa eller redigera, snabbt). Min senaste uppdragsgivare är perfekt, har redan betalat för jobb som jag levererade igår. Det gillar jag. Och, jag har utrymme för flera uppdrag.
Vildsvin i natt också, ännu närmare mitt hus. Jag är glad att jag har en gammal syrenhäck och ett skraltigt Gunnebo-stängsel mellan mig och det som nu närmast kan kallas åker. Slipper se, och slipper kanske få dem upp på min jämförelsevis lilla gräsmatta. Vore jag gräsmatteägare skulle jag vara ledsen.
Misslyckas med DNs supersvåra sudoku. Två gånger. Googlar och ser att NFT betyder Non Fungible Token – kan vara vad som helst, med en unik krypterad kod, konstiga saker går för miljoner, och jag begriper inte varför. En vän på FB berättade om sonens försök att köpa NFT, men han hann inte… Internet är förunderligt. Skönt att jag slipper förstå allt.
Mäter min rullväska, den verkar kunna gå innanför tillåtna mått på Norwegians flyg, men vem orkar lyfta upp den i utrymmet ovanför sätet? Under sätet går min ryggsäck in såvitt jag begriper. Jag har redan börjat fundera, trots att det är tre månader kvar till resan. Och jag har insett att flygplatsen Teneriffa Söder inte har någonting med södra Teneriffa att göra. Bra, för dit vill jag inte.
Ovädershimmel som mörknar alltmer, samtidigt som solen orkar fram för första gången idag.
Undrar vad Ica gör med exempelvis ostron som de inte lyckats sälja? Idag var en förpackning om tolv ostron nersatt till 149 kr, datum går ut i morgon. Jag vill helst äta ostron som är så färska som möjligt. Det blev ingen affär för min del. Köpte musslor i fiskdisken där för ett par veckor sedan, de var också nersatta i pris, men hade flera dagar kvar. Ändå fick jag slänga hälften (vilket inte gjorde så mycket, jag hade ändå inte orkat äta upp allesammans). Och all dyr färsk fisk – vart tar den vägen om den inte sålts?
För grönsaker och frukt har butiken en back där sådant säljs till lägre pris, när vegetabilierna (ingår frukt i dylika?) börjar vissna. Hittills har det mesta sett alltför trött ut för att locka mig till köp.
Äldste sonen ringde just och var glad åt min planerade resa, ”helt rätt tänkt”. Jag blir varm om hjärtat över att de mina gläder sig åt mina planer, det känns gott att höra. Och bilen kan ställas hos dem när jag är borta, om inte annanstans (hos syrran i Uppsala?). Eller hon kan hämta den hos sonen om hon behöver bil. Att jag blir borta över jul och födelsedag nästa år tycker ingen är ett bekymmer. ”Gör det du vill så länge du kan” var sonens budskap. Och nu kan jag, tack vare Jan (och min relativt friska kropp).
Nu ska jag steka lammentrecôte och ris med ägg och ärtor. Röd paprika till. God middag. Ärtorna utgår, fanns inte i frysen…
Mulen lördag, bara drygt nio grader ute, och drygt sexton inne. Långkalsonger och fleece. Nu kaffepaus i redigerandet av kundmanus.
Att döma av hur gräset ser ut bakom huset har vildsvinen härjat där även i natt. Det liknar mera en nyplöjd åker än gräsmatta.
Igår kväll bokade jag och betalade en enkel resa till Teneriffa. Norwegian, med noggranna instruktioner om bagagestorlek etc. Inte för att jag ska emigrera, men för att slippa vinter härhemma. Åker den 14 december, vet inte när jag åker tillbaka – blir det bra stannar jag kanske hela tre månader. Fungerar det inte, blir det retur tidigare. Tack Helen för inspiration och vetskap att du och din man också åker dit samma dag som jag. Vi kan kampera ihop åtminstone några dagar. Var jag ska bo vet jag inte just nu, men det ordnar sig.
Har just kollat att vaccinationspass gäller i nittio dagar, lika bra att vänta med det. FKs blå kort är inte tidsbegränsat. Och passet håller till 2025.
Har redigerat färdigt och går nu igenom manuset en gång till för att kolla om jag varit konsekvent… Gör färdigt i morgon.
Och det gjorde jag, denna mulna söndag. Nu är kroppen trött efter alltför långt sittande, men jag är glad. Och tror jag, författaren till den berättelse jag just läst.
En stund i eftermiddags var jag på väg ner till sjön, men vände när jag tyckte att det blåste för kallt. Vildsvinen har härjat ännu närmare mitt hus i natt. Tur att jag mycket sällan är ute om nätterna.
Jag gläds åt mitt beslut att boka en resa till Teneriffa i december. Förmodligen kommer jag att börja oroa mig för boende om några veckor… Får ta det då. I morgon fyller en kusin i Avesta 80 år – grattis Lena!! Själv har jag inget på programmet i veckan som kommer, men veckan därefter ska jag till tandläkaren i Stockholm. Behöver klippa mig igen, kanske i morgon när jag ändå ska in med en bok. Och så ska jag byta lakan i sängen, och tvätta och hoppas på torkväder utomhus. Stora lakan är besvärliga att torka på en liten torkställning (ärvd av syster B) inne, och Jans utomordentliga tvättstuga i Sundbyberg har jag inte tillgång till längre. Bör naturligtvis också städa och torka golv med mera (fönster ska vi inte tala om). Byta köksgardinerna till samma, men rena. Ärvda en gång av Stina, vän i Löa.
När jag ser mig om i mitt hem kommer jag att tänka på alla de många människor som bidragit.
Mats, vår son – med köksbord, sängstomme, byråer, skrivbord i gästrummet, älghorn och rådjurshorn. Ett halsband, läderrem med emaljerad rund vackert blåskimrande platta. En beigebrun jacka som jag använder, chinos. Sofforna i vardagsrummet som jag gömmer under överkast, eftersom de är fläckiga.
Jan – Mats, Eriks och Anders pappa – en stor kartong med fotografier som jag ännu inte gått igenom, två läderstolar som jag en gång köpt, men som funnits i Jans hem, hans Pernilla-stol med fotpall (som jag klivit sönder), tavlor, böcker, ouppackade flyttkartonger med husgeråd. Taklampan i mitt sovrum, lampan i kökstaket. De blåmålade Åkerblom-stolarna i köket, som vi fick en gång av stadsläkaren i Sundbyberg när han och hans hustru skulle flytta till ”Pauvreux honteux” i Spånga.
Ulf – ”strecket” över vedspisen som är en avbarkad böjlig kvist, att hänga diverse på. Alla vackra krokar täljda i trä. Den gröna lampan vid spisen, rottingbordet med plats för vinflaskor – lättflyttat nära en av Jans stolar framför spisen i köket. Hans foton på nattduksbordet från Jans hem. De gamla stolar Ulf och jag köpt i Broarna på auktion. Snapsglasen som jag aldrig använder längre. Den blåvita stora blomkrukan som jag köpte i Broarna, och ”vann” över Monika, som också är död idag. Den lilla keramikasken från Island. Lackbroschen från Ryssland, kamratringen.
Blomfatet från Nittsjö som jag fick en gång av mormors granne Mandy i Avesta. Svärmors vas från Uppsala Ekeby, hennes och svärfars lysningsservis i skrubben i en låda. Ett par akvareller som (kanske) en släkting till Jans föräldrar – vet inte på vilken sida – målat för länge sedan.
Keramikvaserna som Ulf och jag hittat på loppis. Den finska lingonrensaren som jag inte använder numera, Saft-majan dito. Båda superbra. Johan Jansson från Norbergs-trakten, numera restaurerad med glas i ramen, och lätt maskering av ögonskadan från en glasskärva. Vedkorgen. Broarna.
Syrrans (B) röda disktrasor, stickade med kärlek. Recept i en kökslåda på ”korintkakor”. Lånade böcker vid sängen. Cykeln utanför huset, som syster K skänkte mig nyligen.
Eriks (äldste son) och Simons (äldsta barnbarn) nya bordsskiva på gjutjärnsställningen som jag en gång fick av Lena, granne här på gården, och nya sittplankor på utebänken, möblemang ärvt av syster Karin.
Fårskinnsfällar köpta med hjälp av Ingwor, arbetskamrat från Arla. Den indianska bomullsfilten jag köpte en gång i Kalifornien och som nu döljer ena soffans klädsel. Mosters tjocka vaddstickade täcke som gör tjänst nu när det börjat bli kallare i huset. Anders, yngste sonen, finns här i form av böcker. Och hans glädje när jag berättade om min Teneriffa-resa. Hans regelbundna telefonsamtal för att ”kolla läget”.
Ulrica Ullmans (kusin till sönerna) ”J´irais décrocher la lune” – en papier maché-skulptur och en sång Edith Piaf en gång sjöng. Står på frisen till den oanvändbara öppna spisen i mitt sovrum. Huset och jag är fullt av minnen. (Alla jag glömt här kan välja mellan att känna sig ignorerade, eller beklaga mitt dåliga minne.)
Borde inte sitta längre vid datorn, efter flera timmars jobb med ett kunduppdrag. Kroppen gillar inte att jag sitter så länge. Försöker komma ihåg att ta en paus efter någon dryg halvtimme – glömmer det oftast.
Mulet, blåsigt, åkte in till Norrtälje med beställda böcker. Det blev inga långa promenader idag heller. Kallt inomhus, ungefär sjutton grader. Fleece-brallor, dito tröja, raggsockor och poncho på, elementet i köket ger också lite värme. Vedspisen kan jag fortfarande inte elda i…
Vildsvinen har omringat mig – den stora välskötta gräsmattan bakom mitt hus har haft besök, liksom gräsytan på andra sidan vägen. Ledsamt för killarna som vårdar och klipper gräset mest hela tiden. Min gräsmatta har de inte bökat upp, ännu.
Inga bad den här veckan. Lönnarna i allén ner till badhuset ser bedagade ut. Det syns tydligt vilka delar av träden som inte lever längre, och vilka som gör det i rasande vackra färger. Ungefär som en dåligt make-up´ad gammal kvinna, med för mycket rouge på kinderna och glest hår på huvudet.
Jag använder aldrig smink. Så det kan inte vara mig själv jag beskriver. Kanske kan jag vara bedagad ändå, utan rouge? Vet inte, ingen här som kan tala om det heller. Skrivet med ett ord heter det ensam.
Numera uppskattar jag inte ensamheten på samma sätt som när jag saknade den. Gäller förmodligen mera och annat än ensamhet, något om kor och tomma bås försöker komma ihåg sig i mitt huvud. Men, om inte annat, så är det förbannat trist att mesta tiden vara ensam.
Ena syrran pratade om att skriva testamente. Jag instämde i att det var en klok tanke. Jan gjorde det och jag är evigt (tills jag dör, det är evigt) tacksam för det. Men inte har jag gjort det själv. Det är nog jag i ett nötskal (varifrån kommer det konstiga uttrycket?). Förstår och delar gärna med mig av klokskaper, men använder dem inte själv.
Vem ska till exempel ta hand om mormor Annas gamla kaffekvarn, eller stänkflaskan i aluminium (?). Mormors vävstol kommer att hamna på sopstationen när jag ids baxa in delarna i bilen och åka dit med dem. Ingen vill ha den, så vacker den än är – med allt som hör till intakt. Plus en låda mattrasor i vackra nystan, jag hade sparat den i Jans källare – kanske i en from förhoppning om att jag nog skulle väva en dag. Det ska jag inte.
Och vad ska jag göra med alla snapsglas, använder inte sådana längre. Sjunger inga snapsvisor heller, snapsandet dog med Ulf. Svärmors vackra 30-talsservis i benporslin? Alla bestick i nysilver? Mina ljusstakar i vitmetall, och två lysningspresenter i silver – men ljusstakarna vill jag använda tills jag inte kan längre.
Testamentsfunderingar, nej knappast. De ska nog vara lite seriösare, allvarsamma, döden, döden. För att tala med Astrid Lindgren.
Det får mig att tänka det som går förlorat när någon dör. Alla minnen, allt den människan minns (eller för all del, inte minns) från början till slut. Jag inser, men förstår inte, hur unga människor idag inte vet vilka Hasse och Tage var. Okej, Abba har gjort come back, och det gör säkert ett avtryck. Men hos vilka? Jag tittade i min bokhylla nyss på Bodil Malmstens bok ”Så gör jag”. ”Så gjorde du” for genom mitt huvud, du är ju också så förbannat död.
Och jag läser på Facebook en väns berättelse om sina reaktioner på att bli sjuk i cancer, behandlingar och kroppslig smärta och tankar. Det hon skriver är så befriande, hon berättar om sitt ”apkrig” – när cytostatika angriper cancern – och hur hon faktiskt inte längre är rädd. Hur hon hittar glädje i det som pågår, oavsett utgången. Det är viktigt, hon förmedlar sin livsglädje till många, hur kort den glädjen än blir. Önskar mig den kraften när den behövs. Tack Måna.
Tittar på Netflix, nyligen införskaffat. Blir trött på Grace & Frankie, Outlanders, The chair, etcetera. För att inte tala om Lucifer. Det blir nog ingen lång prenumeration. Har sett början på film med Sophia Loren, La vie devant soi, boken skriven av Romain Gary under pseudonymen Emile Ajar. Den franska boken ligger på bordet, utlånad av syrran som kan franska. Jag kan det jag lärde mig i gymnasiet för några år sedan, och det lilla jag använde i Paris, också för några år sedan. Men jag gillar språket som i boken verkar tillräckligt ”enkelt” för mig, litterär och komplicerad franska är ingenting för mig. Kanske ser jag färdigt filmen, men vill helst inte blanda bok och film.
Blåser ut nerbrunna ljus innan de eldar upp ljusstakarna. På vedspisen står en munkpanna med värmesljus (fick leta i minnet efter det rätta ordet). Kan jag inte elda i spisen, får jag elda ovanpå den. Det är svart utanför fönstren, kanske är vildsvinen tillbaka på gräset bakom huset. Om de är det så ser jag dem inte.
beskrivarblogg 