beskrivarblogg

Onsdag 17 februari 2021 – halv åtta är det fortfarande lite grått ute. Och slut på fågelfrön, men fåglarna får vänta tills mitt te är uppdrucket och jag påklädd. Gröten med äpplesylt har jag ätit. Ordet äpplesylt känns konstigt, men vad kallas lättkokta äppleklyftor som inte mosats?

Idag ska jag ut med den stora mattan ur bilen och ner med den på snön, rätsidan ner. Bara det lär kräva sin kvinna och hennes armstyrka. Därefter blir det att vanka fram och tillbaka över mattan, och banka med snöskyffeln i brist på piskkäpp/mattpiskare. Och sedan ska mattan in, helst tämligen snöfri.

Någon undrade om den soffa jag annonserat ut på FB var ”nersutten”. Svar, gott skick. Hade lust att fråga om hen trodde att man får en ny soffa för 400 kronor… Och spegeln, annons 100 kronor, fick frågan ”kan du sälja för 50”. Svar nej. Det blir väl sopstationen för båda. Stackars sonen som får ordna det.

Det blev både blodprov och antikroppstest idag på Norrtälje sjukhus, en tillmötesgående sköterska fixade båda när jag ändå var där. En vända till sopstationen med bland annat den gamla golvlampan. I morgon Sundbyberg igen, kanske hinner jag tvätta några trasmattor i den stora tvättmaskinen i tvättstugan. På fredag förmiddag tandläkaren…

Den stora mattan blev riktigt fräsch av snön (som antog en smutsig färg) – nu ligger mattan i vardagsrummet, den gick precis in. Och det ser trevligt ut.

Musen åt leverpastej i natt, jag ger mig inför denna mus överlevnadsförmåga. Musen vinner. Men i natt blir det möjligen ett bananskal, inget annat.

Efter lunch har jag ägnat mig åt att registrera alla mina ”Atlantis väljer ur världslitteraturen” på Bokbörsen. Har redan sålt två av dem. Men nu får jag ge mig, har inte plats i mina hyllor för flera böcker. Om alla 3 750 böckerna ska säljas behöver jag leva sisådär femtio år till…

Har pratat med syrran, den ena, hon med galla, som jag. Vi kollar om vi mått hyfsat, eller om vi kräkts. Ibland är det si, och ibland så. För ögonblicket lugnt på båda fronter. Skönt att andra syrran slipper detta.

Det enda vilddjur som passerat idag är samma gamla hare som de flesta dagar. Något säger mig att haren är gammal, fråga mig inte vad. Kanske att den har överlevt ett tag? Det är nog ett mått på ålder, att ha överlevt ett tag.

Den här syrran, hon tyckte jag var så effektiv. Tror inte det handlar om det, mera att jag är så omåttligt envis, ger inte upp. Vad det vara må. Om det nu handlade om 40-50 böcker som skulle in på Bokbörsen hellre än slängas, så gör det, Så gjorde jag det. Pust. Envishet, möjligen inte effektivitet.

Snart kan jag se Rapport, och därefter blir det sängen. Som vanligt med en bok redo att läsas, men som hamnar i hyllan bredvid sängen, tillsammans med glasögonen. Det är mycket sällan som jag läser i sängen, ändå är det något som får mig att ta med mig den som som är aktuell, och lägga den åt sidan. Ett värmeljus brinner alltid på köksbordet så länge det kan. Ibland vaknar jag till under natten och förundras över att det fortfarande brinner.

16 februari 2021 – har baxat in den stora mattan från Jans lägenhet i bilen, plastsäcken höll inte hela vägen, men in kom mattan. Och vinylskivor, golvlampa, några tavlor i flyttkartong i framsätet. Jodå, jag får också plats så småningom. Men först ska jag till tandläkaren klockan ett.

Har också bokat antikroppstest på Norrtälje sjukhus. Kan ju vara bra att veta, om man som det verkar nu rekommenderar enbart en vaccinationsspruta – när det nu blir dags. Dags är det för en kopp kaffe, efter en effektiv morgon. Har dessutom just torkat rent ett skåp. Det återstår några. Plus dra fram spisen. Med mera.

Efter tandläkarbesöket for jag hem till mitt. Och tömde bilen på det som fått plats där, mattan får ligga kvar till i morgon.

Inget kul besök hos tandläkaren. På fredag har jag tid hos tandhygienisten ca en timme, och hos tandläkaren en och en halv. Två tandhalsar har angripits av karies (på ett år), kanske behövs rotfyllning, kanske ”kronor”. Dessutom ska den pajade bron från i fjol göras om – ser inte fram emot något av detta. Det kostar dessutom stora pengar, även om också staten bidrar. Nåja, det är väl någon mening med att jag lyckats spara ihop så att det räcker även för detta.

Kanske får jag soffan såld, en möjlig kund ville bara hem och mäta först. Om det verkar fungera så hämtas soffan på fredag – det får i så fall bli efter lunch, eftersom jag tillbringar förmiddagen hos tandläkaren. Den tilltänkta kunden har mätt, soffan blir för stor.

Men en annan person har också ställt frågor om soffan – så kanske…

15 februari 2021 – Jag åker till Sundbyberg för att lite längre fram på dagen träffa en vän i Stockholm. När jag väl är där och ska låsa upp dörren till Jans lägenhet hittar jag ingen nyckel. Hur jag än vänder upp och ner på väska, ryggsäck och gräver i alla fickor – ingen nyckel. Så jag lassar in det jag tänkt förvara i lägenheten i bilen igen, och tar T-banan in till stan. Alldeles för tidigt, men det visar sig fungera eftersom vännens ärende gick snabbare än hon trott. Vi fikar och pratar på Hötorgshallen med tillbörligt avstånd, en fin stund. Jag inser att jag saknar samtal dessa dagar. Sedan länge.

Nåväl, åker tunnelbana tillbaka till Sundbyberg och ska just ta bilen och fara tillbaka till Norrtälje – för att åka hit igen i morgon och tandläkarbesök – när min hand åker ner i jackfickan. Där är nyckeln. Och där har den förstås legat trots att jag inte hittade den tidigare. Hur det gått till vet jag inte, lika lite som jag förstod hur jag kunde ha glömt att ta med nycklar till lägenheten.

Nu är jag kvar här, i morgon blir det tandläkarbesök efter lunch, och dessförinnan ska jag åter fylla bilen med diverse. Kanske får jag med mig den stora mattan, den är halvvägs inne i en sopsäck. Annars får jag bära ner flera tavlor, och vinylskivor. Jag är nöjd med dagen som den vecklade ut sig. Har lagt ut en annons om soffan och spegeln på Facebook, noll intresse so far.  Kanske går bättre om jag inte vill ha betalt. Vi får se, i morgon. Pizzamiddag är äten, jag ligger och läser dålig bok i den utannonserade soffan. En Sidney Sheldon, den enda bok som nu finns här.

Söndag, 14 februari 2021 – klockan är bara nätt tio och i morse gick det inte ens bra att äta havregrynsgröt. Gallkänning efter en liten stund, en slurk Gaviscon och tillbaka i sängen. Nu bättre. Har kallelse till kirurgmottagningen i Norrtälje 25 februari för samtal om eventuell operation. Bra. Enligt magnetröntgen ”gallstenar, men inga farliga förändringar”.

Har fyllt på fågelfrö. Just nu gnistrar snön i solen, det är bara några grader kallt, himlen är blå med bara några ulliga vita moln. Borde alltså gå ut… Det gjorde jag, en halvtimmes promenad.

Mitt sovrum omfattar numera inte mindre än sju bokhyllor, tämligen välfyllda. Jans tidigare sovrum här i huset är för närvarande lager för diverse pinaler från hans (och vår) tidigare lägenhet. Två kistor som ska till syrrorna i Uppsala, några kartonger med böcker som förmodas kunna säljas à 1 krona styck på loppis, någon gång. Plus lite annat. Mina böcker från Atlantis Klassiker ligger fortfarande i sofforna i det som möjligen kan kallas vardagsrum. De ska dammas av innan de registreras på Bokbörsen.

Jag sitter i köket med ett pussel som upptar större delen av köksbordet. Mina sju ljusstakar får ännu plats, liksom datorn och tallrik etcetera när det är dags för ätande.

Jag försöker läsa om böcker från alla mina bokhyllor, men blir bara trött på alla skildringar av överklassliv, eländes liv, lycka och olycka. Skittrist. Nu gör jag ett försök med Ludlum´s The Janson Directive.

Har ätit min middag, densamma som igår, lergrytekyckling med god currysås, och kokt potatis idag, ris igår. Chèvre-ost och en bit Dajm till efterrätt. Det mörknar därute. Haren var här en vända även idag, annars inga vilddjur. Ludlum åker tillbaka till bokhyllan, jag försöker med Sidney Sheldon´s en bok som jag redan glömt namnet på…

Spisen brinner i alla fall nu, det verkar som om den behöver en halv dag på sig att tända.

Min tillvaro är urbota tråkig. Jag behöver för all del ta hand om mina basbehov – mat, dryck, hygien, sömn. Jag behöver också se till att förpacka och skicka de beställningar som kommer in från Bokbörsen. Och betala de räkningar jag ska. Liksom ta blodprov och följa instruktioner för besök på sjukhuset i Norrtälje, slänga sorterade sopor, ställa ut kompost- och soptunna varannan fredag. Mata fåglarna, glädjas åt dem och tvätta emellanåt. Städa hjälpligt.

Urbota tråkigt. Hur står jag ut? Hur står någon ut?

Pandemin och livets gång gör saker med oss, med mig i alla fall. Och då har jag ändå ingen älskad människa att längta efter och inte kunna träffa – som andra beskriver det. Mina älskade är döda, inte mycket att längta efter, ”bara” sakna och sörja. Mera definitivt än att ha en älskad man i Tyskland, eller en sam- och särbo i Danmark (eller så), som konstnären och protesteraren Wilks med livvaktsskydd skrev om idag. Tillvaron är absurd för så många av oss.

Jag vill inte att mitt liv ska sluta i det här konstiga. Jag vill ha tillbaka mitt liv, igen. Igen, efter att ha fått det tidigare, när jag skrev om mitt spelmissbruk och kunde sluta. Nu har jag inte gjort någonting, har inte svikit någon, har inte ljugit och bedragit – och ändå sitter jag i skiten. Det gör många andra också, utan skuld. Ingen av oss har skuld i det här pandemisammanhanget. Bara om vi inte ser till att hålla avstånd och göra vad vi kan för att inte smitta eller smittas.

Nu ska jag strax se Rapport och därefter blir det sängen. Kanske kan jag sova åtminstone några timmar innan jag vaknar igen – och förhoppningsvis somnar om. Vet att det är för tidigt, men har inte bättre för mig.

Onsdag 10 feb 2021 – idag blir det hemgjord fisksoppa till middag: gul lök, vitlök, purjolök, skivade morötter, röd spetspaprika, ett äpple, fiskfond sedan tidigare (fynd i frysen), lite vitt vin – alltihop får puttra ett tag med saffran, timjan, lite svartpeppar och en aning salt. Lax och torsk i bitar läggs i strax före middagen, några räkor åker också ner i samband med att jag serverar mig detta. Tror det blir gott.

Förr (ett allt vanligare ord i min vokabulär) brukade jag använda pigghaj som också kallades nordsjöål. Numera finns den inte i de fiskdiskar jag träffar på. Utrotningshotad? En god och fast fisk som passar utmärkt till soppa.

Tyvärr gick inte Crème Fraiche och vitt vin så bra ihop, så min soppa blev prickig. God är den ändå. Ser fram emot middagen.

Det snöar inte idag. Hurra! Men kallt var det i morse, runt 18 minusgrader. Nu bara drygt fem. Fåglarna är glada att jag fyllt på med frön. Men bara den frusna koltrasten, talgoxar och blåmesar här idag. Vedspisen trilskas. En sparvhök (eller så, rovfågel i alla fall) flaxade iväg från altanplanket när jag tittade ut. Den fick inte med sig någon liten fågel.

När jag åkte hem från Norrtälje idag (var tvungen att tanka) såg jag nära stängslet längs motorvägen från staden en flock vildsvin. Jag blev förvånad över att de var så mörka. Sju-åtta stycken stod och bökade i backen väldigt nära vägen. Glad att det finns viltstängsel, åtminstone längs större delen av motorvägen.

Ibland känner jag mig som om jag lever i en vildmark – varg, rovfåglar, vildsvin, rävar, hjortar och rådjur. Älgarna tycks ha försvunnit. Harar och fasaner, någon enstaka vintrig häger. Lite Harry Macfie och hans lägereldar längesen, med alla djur och trappers som jag älskade att läsa om när jag var liten.

För övrigt så pusslar jag. The Throning ceremony of Siclim III, attributed to painter Konstantin Kapvadagli. 500 bitar. Gud eller Allah vet när, jag gör det inte.  Igår kväll fick jag säga åt mig att gå och lägga mig, klockan elva. Klart beroendeframkallande, dock ej så skadligt som mycket annat…

Pusslar när jag inte isar av bilen och åker till Sundbyberg, och tillbaka med böcker och min sköna fåtölj. Det finns flera böcker, fem flyttlådor – som jag hoppas äldste sonen eller hans söner kan forsla hem till mig. En fin Oscar Jacobson-kostym i ren ull är jag tveksam till att bara ge bort, kanske går den att sälja. Övriga kläder som är hela och rena går till ”Frälsis”, samlingsnamn för de som tar emot kläder.

Är nu hemma igen, med böcker att bestämma om de ska in på Bokbörsen eller hamna i allt flera loppislådor.

Tjugo grader kallt här i morse, tjugofem närmare Rimbo efter vägen till Sundbyberg. Snö. Lite men ändå. Vill inte ha mera. Har hunnit med att läsa några sidor korr för Mikael Karlssons bok, andra tryckningen. Boken beskriver hur ett annorlunda skogsbruk än dagens kan hjälpa klimatet och skogarna, och på sikt även bli lönsamt för skogsägarna. Även om det behövs nytänkande hos beslutsfattare i sammanhangen. Boken heter Konsten att hugga träd och ha skogen kvar. Den har gett mig inblick i skogsbruk som jag inte hade tidigare, är definitivt ingen skogsägare – men många, staten och svenska kyrkan bland andra – är det. Hoppas boken bidrar till ett annat tänkande än det kortsiktiga.

7 feb 2021 – minus sjutton grader ute på morgonen, plus fjorton inne (innan jag fått fyr på spisen). Det sitter en frusen koltrast på pinnen till fröautomaten, hoppas den överlever kylan. Själv tänker jag inte sticka näsan utanför dörren idag. Jo, jag behöver gå ut och fylla på frön åt fåglarna. Det snöar dock inte just nu när klockan är åtta och grötfrukosten äten. Men det gör det, snöar, tio i nio… Vackert, stora fluffiga flingor, ingen vind.

Frön påfyllda. Trappen sopad.

Försöker lägga in CD-skivor på Bokbörsen, lyckas inte. Kommer in på böcker varje gång jag vill göra en ny annons… Skickar fråga till supporten. Och har fått svar, nu ska jag bara skriva in en hel del CDar också. Kanske går några att sälja. Annars blir det loppis för dem med. Supporten på Bokbörsen är jättebra, svarar alltid inom ett par timmar och ger alltid begripliga svar.

Snöar mer och mindre hela dagen idag. Jag eldar i vedspisen som ryker in lite hela tiden, trots att veden brinner friskt. Trappen behöver sopas igen, men nu får det vänta. Är less på snö!

Torsdag 4 februari 2021 – klädde av bilen all snö tidigt i morse och körde in till Norrtälje för röntgen. Det gick bra. När jag kom hem insåg jag att jag glömt att logga ut från parkeringen, och liksaså glömt att hämta sjukresekort på vårdcentralen… Men jag postade böcker, slängde grovsopor och sorterade sopor (på två olika ställen).

Just nu ingen snö, och ungefär fem grader kallt, i morse drygt tio. Fåglarna (och utemössen) har fått solrosfrön och jag har tagit in ved. Husmusen har inte synts till, i natt var kompostpåsen tom och jag gillrar inte längre några fällor. Killarna som plogar här på gården har varit så bussiga, de har skottat en liten väg från grindhålet till trappen, och tagit bort snön från bilens parkeringsplats, och gjort en väg också därifrån till trappen. Tacksam.

Fot och tår fortsatt blå, men rörliga och gör inte ont. Ser bara läskigt ut, men det är bara jag som ser.

Jag tänker fira mig i kväll, med bubbel och Picards små smördegsknyten med olika fyllning. Var frestad att köpa ostron idag på Ica, men dels är jag inte expert på att öppna dem, dels är det faktiskt urtråkigt att äta ostron ensam. De kräver gott sällskap. När jag var på Ica skulle jag hämtat min födelsedagstårta, men det glömde jag också.

Nu har jag städat lådan under elspisen, musen/mössen hittar isolering i spisens baksida som de släpper i lådan, bland annat. Där ligger bara en gjutjärnsstekpanna och en pannkakslagg, som är lätta att diska. Men jag slutar snart tycka att musen är söt. Vad händer när de rivit loss all isolering? Något finns den väl där för? Blir spisen brandfarlig?

Det får nog bli effektivare fällor i alla fall…

Fredag 5 februari 2021 – snöar, 6 grader kallt. Äter min havregrynsgröt i skenet av mina sju ljus på köksbordet. Inga musvisiter (veterligt) i natt, ingen mat framme.

Jag har använt dagen till att lägga in ännu ett lass med böcker på Bokbörsen, och sortera och gå igenom mina CD-skivor – vad vill jag behålla, vad kan jag kanske sälja på Bokbörsen. I morse gladde jag mig åt en bra bokförsäljning där, men när den beställande damen fick veta att hon måste betala i förskott ångrade hon beställningen. Alla som inte har sin adress folkbokförd får en begäran om förskottsbetalning från Bokbörsen.

Nu är det solig eftermiddag, och inget snöfall just för ögonblicket.

Och plötsligt är det lördag förmiddag, soptunnorna står på plats igen efter gårdagens tömning, ved är intagen. En kort promenad i ett ögonblicks sol innan det började snöa igen. Middag idag blir fiskgratäng, det som blev över av gårdagens hemlagade potatismos, plus lax och dillsås, kanske några räkor bredvid.

Har löst DNs supersvåra sudoku. Läser om gamla böcker, vissa går att läsa om, andra åker tillbaka in i hyllan snabbt. Numera orkar jag inte läsa tramsiga historier, med klent beskrivna personer och händelser, och alltför ofta dålig översättning. Är trött på alla böcker om ”den lilla bokhandeln, det lilla huset vid havet, alla ensamma hjärtan”.

Det är mörkt utanför fönstren, och jag ser inte om det snöar. Gör inget, jag tänker inte gå ut. Fiskgratängen var oväntat god, räkorna fick ligga kvar i frysen, men jag stekte några färska champinjoner till lax och potatismos, och använde en färdig citronsås ovanpå alltsammans. Fungerade. Kvart över fem har jag redan ätit. Ljusen på köksbordet brinner. Skrivandet får räcka för den här gången.

Tisdag 2 februari 2021 – det snöar kraftigt och är ungefär tre grader kallt. Stannar inomhus idag. Klockan är kvart över nio, det är dags för fika. Frukosten intogs redan vid sjutiden, havregrynsgröt…

För ögonblicket (kvart över elva) snöar det inte.

Syrrans pussel ligger nu utspritt över nästan hela köksbordet. Som tur är bordet stort. Har inte kommit längre än till att sortera bitarna i något så när likartade bitar… Och inser att jag inte kan stå böjd över bordet, ryggen vill inte det. Har två stolar som står så att jag kan växla sittplats, kanske kan jag pussla sittande.

Borde åka till Jans lägenhet och hämta det sista lasset böcker, en flyttkartong med Atlantis klassiker till exempel. Plus ett antal ”soffbordsböcker”. Men inte idag, jag vilar benen – det högra är fortfarande ömt runt knäet som jag slog i när jag missade ett trappsteg för en vecka sedan i Sundbyberg. Och vaden och foten är ett enda stort blåmärke, en fortsättning från mitt knä? Vet inte att jag slagit i smalbenet… Det gör inte ont, och det är bara en liten svullnad.

Som så många andra börjar jag tröttna rejält på den här isolerade tillvaron. Alltför lite som stimulerar och gläder mig. Ena syrran föreslog att jag skulle se på ”Den unge Morse” på SVTplay, eftersom jag just med nöje läst en bok med Morse den äldre som huvudperson. Men, nej – den yngre versionen tilltalade mig inte, den filmen får vara. Däremot har jag med förvånat nöje sett alla avsnitt av Scott&Bailey, också poliser. Trodde jag inte längre gillade sådant… Tack Helen för tips om den serien.

Jag har så tråkigt att jag på allvar funderar på att gå och lägga mig igen, och försöka somna. När klockan är halv tolv mitt på dagen. Jag gör det inte, men att tanken dyker upp är lite skrämmande. DNs supersvåra sudoku har jag löst, Svenskans är inte åtkomligt längre om man inte ”prenumererar gratis”, en trist nyordning. Jag har gjort rent spisfläktens filter, skrubbat sot från undersidan av den stora tunga plattan på vedspisen. Tagit fram ris och ”något” till middag ur frysen. Vad visar sig så småningom. Bäddat, stoppat en såld Bokbörsen-bok i en påse. Sopat trappen och skruvat fast borsten i skaftet, hjälpligt. Ny borste behöver införskaffas.

Det snöar hela tiden nu på eftermiddagen. Killarna på gården kör plogen flera vändor. Att jag sopade trappen tidigare märks inte nu. Hoppas det har snöat färdigt till torsdag morgon, då jag ska åka in till Norrtälje för röntgen…

Idag är det onsdag och jag ska ringa sjukhuset för att försöka få en ”sjuktransport” – vill helst inte köra själv i det väglag som råder nu. Här kom nära två decimeter snö igår om jag ska döma efter snöhöjden på altanplanket.

Någon sjuktransport gick inte att ordna, för att få det måste jag hämta ett kort på sjukhuset… Moment 22. Får köra själv därmed, och ta god tid på mig. Och hämta ett sjukresekort. Det blir inget födelsedagsfirande idag, eftersom jag ska röntga gallan och levern i morgon… Blodproverna var ”helt normala” så jag hoppas att röntgen inte visar något otrevligt.

Det snöar hela dagen. Det syns inte nu att jag borstade rent bilen i morse. Fåglarna har ätit upp fröna, men får vänta till i morgon på nya.

Hittade en lagom portion Janssons frestelse i frysen – det blir bra till middag.

Helen undrade om jag har ”skrivpaus” – och så är det nog. Har inget att skriva om, nu. Behöver kanske inte skriva, heller. Det visar sig. Tacksam för alla vänner som gratulerat på Facebook.

Jag har suttit med kundmanus hela dagen, läst det hela en gång, går nu igenom för att se att det finns konsekvens i tilltal (ni/du), och annat. Hittar en del som jag missat… Fortsätter i morgon, nu orkar varken hjärna eller rumpa mera.

I förmiddags tog jag ut den stora mattan som annars ligger på köksgolvet. Lyckades lyfta det tunga köksbordet och få undan mattat, utan att pusslet föll i golvet. Ut i snön med mattan, dunkade på den med en borste och fick kanske bort lite damm. Jag kan åtminstone välja att tro det, nu ligger den på plats i köket igen. Minns ni syrrorna mina, hur vi kånkade hem den från London och hur förvånade säljarna var över att en av oss talade turkiska och förstod vad de sade. Mattan hänger med än.

Plockar ihop sådant som ska med till Sundbyberg i morgon, bland annat alla flyttkartonger jag hade i källaren. Och lite tvätt igen, hoppas på ledig tvättstuga. Stannar över helgen, vi ska försöka tömma lägenheten så gott vi kan, hela gänget. Mäklaren rekommenderade att lägenheten töms före visning. Bouppteckningen kanske också kan skrivas under i helgen av dödsbodelägarna (av vilka jag inte är en) så att den kan skickas in till skatteverket. Tack kära Lotta, svärdotter. Och äldsta son som håller i resten.

Jag vet att det blir jobbigt för oss alla, att plocka ner det som varit också mitt hem, även om inget av barnen bott där. Och dividera om vad som ska sparas, vad som kan platsa på landet, vad någon kanske vill ha, vad som ska slängas, eller hamna i någon av mina loppiskartonger. Någon högre makt får se till att det går att arrangera loppis i vår och sommar.

Jag bloggade med rubriken ”Kärlek” igår. En text jag hade tänkt läsa in på Time to Tell… Nu fick den bli blogg i stället, på grund av teknikstrul. Och inlägget fick 200 visningar, kärlek och död är tydligen ”attraktivt”. Idag är jag tom igen. Men jag har med glädje följt Tareq Taylor´s Matresa på SVTplay – värmen och kärleken till mat, brorsan och pappan gjorde mig gott. Och påminde om konflikten mellan Israel och palestinier, och illdåd, fortfarande.

Jag tittar in på Facebook och tröttnar fort.

Syrran skickar en bild på barnbarnet, 1,5 år gammalt – som ”tränar” med pappa på gym. Och ser alldeles totalt lycklig ut. Den ungen ser glad ut, och gör mig därmed glad, så fort jag ser en bild på henne. Har aldrig träffat henne, men hoppas på andra tider. Det bästa är att hon gör min lillasyster lycklig.