beskrivarblogg

Måndag 11 januari 2021 – säkrar mitt FB-konto efter mejl från hackad (troligen) vän. Läser en Lee Child-thriller, hämtar in ved, fyller på fågelfrön. Diskar det lilla som behöver diskas. River parmesan till dagens middag, pasta med resten av lammfilén och champinjonerna. Plockar döda blad på julstjärnorna. Eldar. Sätter nya ljus i stakarna på köksbordet, åtta stycken.

Inget som brådskar. Borde väl förbereda lite bokföring och deklaration, men det kan vänta. Kundmanuset ska jag ägna mig åt i morgon. Idag vill jag bara vara. Öronen får vila från hörapparaterna. Och solen som nästan bländade mig för en stund sedan, har nu gömt sig igen. Bara någon grad kallt, ingen snö just nu.

Spisen ryker in idag, satte fart på brandvarnaren i hallen. Är veden blöt av den senaste tidens väder? Vedboden är öppen, lite åt ena sidan och helt öppen på den andra. Nu har jag vädrat så gott det går. Och ätit en mycket tidig middag, det är som om jag blir hungrig fortare av gröten jag äter på morgonen. Tror inte jag kommer att elda mera idag (om det inte blir svinkallt).

Har läst ut Jack Reacher, och plockat fram Beach Music ur hyllorna. Löser supersvåra sudoku, i DN och Svenskan. Det mörknar.

10 januari 2021 – det snöar. Lite, men envetet. Fåglarna har bråttom att få i sig tillräckligt med frön. Musen har hälsat på i köket även idag. Försvann in under den ena kylen, nu har jag barrikaderat nertill men lämnat ventilationsutrymme. Och det räcker nog för musen också. Såg en/den utomhus vid trappen när jag tittade ut.

Huset är dammsuget, mattorna skakade, diverse småbord omflyttade. Känns bra. Min franska starka papier maché-kvinna, som barnens kusin Ulrica gjort, har flyttat hem till mig från Sundbyberg. Nu står hon på den öppna, oanvändbara spisen i mitt sovrum. Hon är det första jag ser när jag öppnar ögonen – och kanske smittar hennes styrka av sig. Hon kan ta ner månen, så ambitiös är inte jag. Men nog vill jag gärna ha lite mera energi någonstans ifrån.

Kanske var det havregrynsgröten i morse som gav mig städenergi. Åt den med röd vinbärsgelé/-saft, går att hälla över gröten. Det var tänkt att bli gelé. Blev det inte, men användbart ändå. Och jag tyckte det var gott, gröt har aldrig varit något jag gillat förr. Nu gick den ner. Det blir gröt i morgon också.

Ved har jag också tagit in, och kommit ihåg att fälla upp vindrutetorkarna på bilen.

”Mina dagar är så långa…” – var det inte så någon klagade någonstans någon gång? Känns så för mig också just nu, dagarna är för långa. Särskilt om man som jag vaknar vid fem och inte somnar om, i alla fall inte så att det känns som sömn. Antagligen för att jag går till sängs senast nio, ofta halv nio. För tidigt det med, liksom uppvaknandet.

Jan fattas mig som en människa att bry mig om, ta hand om så gott sig göra lät, fundera över middagsmat och laga den, morra över tvätt och städning – men göra även det. Nu behöver han inte mig längre, och jag fortsätter att behöva honom. Eller något, någon. Så småningom kommer det säkert att räcka för mig att behöva mig. Ta hand om mig, bry mig om mig. Men än är jag inte där.

Kanske köper jag fogskum (eller så) i morgon för att mota mössen…

Det är kväll, den 8 januari 2021. Vi, jag och söner, svärdotter och barnbarn, har idag begravt Jan. Och det var en fin begravning, med vacker enkel kista, med ljus och blommor – men inte mängder av blomster som bara skulle brännas upp efteråt.

Vi var sju personer i kapellet, plus två från begravningsbyrån. Och min röst höll, också när tårarna droppade. Erik delade med sig av minnesbilder, vi lyssnade till musiken och tog slutligen ett sista farväl. Blommorna fick följa med till Mats grav när vi var klara i kapellet.

Och vi for hem till Vintergatan och åt piroger och sallad som Lotta fixat. En stund att knyta ihop dagen, utan tröstande kramar.

Jag diskade och plockade undan när alla åkt eller gått (Anders och Sofia) hem till sitt. Väl hemma på Addarsnäs insåg jag att jag glömt routerna i Sundbyberg. Har visserligen en ny router här, men det behövs en router för att få igång den nya. Moment 22. Åkte därför tillbaka till Sumpan idag lördag, och när jag kom fram hade jag glömt väskan med nycklar etc därhemma. Som tur var kunde Anders komma och låsa upp. När jag väl tagit routern, och tömt kyl och frys åkte jag hem. Än har jag inte förstått om jag glömt något… Långvarig stress tar ut sin rätt.

Nog för idag, ville bara berätta att begravningen blev fin. Gravsättning av Jan så småningom i den grav som är Mats på kyrkogården vid Lötsjön.

7 januari 2021 – det snöar lätt och är någon grad kallt. Har duschat och tvättat håret. Och fortsatt plocka sådant som ska med till Sundbyberg senare idag. Igår gick jag till sängs vid halv nio, när klockan var halv ett hade jag fortfarande inte somnat. Nästa gång jag kollade klockan på telefonen var den tre. Hade nog sovit då och sov väl några timmar till, innan jag gav upp vid sju. Det är morgondagens begravning som ”spökar”.

Bryr mig inte om att tända spisen idag eftersom jag lämnar huset efter lunch. Ser just nu att jag behöver fylla på fågelfrö, inga fåglar vid automaten. Gjort, och varit iväg på röntgen, besked om en dryg vecka. Nu i Sundbyberg, bilen parkerad inom räckhåll. Pratat med syrran, hon tyckte jag skulle kolla Jailhouse Rock på teve, program 1 – men nej.

Slaskigt väglag, men såvitt jag vet inte halt. Nu ska jag försöka få i mig en liter vatten idag och en i morgon, för att bli av med kontrastvätskan.

Klockan är kvart över åtta, jag försöker hålla mig uppe ett tag till för att förhoppningsvis få sova. Men jag stänger av datorn för idag.

Trettondagen, 6 januari 2021 – grått. Vaknade klockan tre, och det kändes som om jag somnat om vid åtta, för att så vakna igen halv nio… Drömmer som jag inte gjort på länge, utan att just minnas mera än att det är mycket som händer.

Jag försöker memorera det jag vill säga på begravningen. Min hjärna är så trög, det går inget vidare. Det får bli som det blir.

Klockan är kvart över två, jag har redigerat kundmanus någon timme. Och plockat ihop kläder och annat som ska med i morgon. Skriver listor.

Har pratat med yngste sonen. Han berättade att Hilma, 3 år tror jag, som bor i lägenheten under Jans, har lagt en fin teckning i brevlådan på Vintergatan. Till mig. En syrra ringer.

Nu har jag ätit middag, sallad, murkelpaté, rödlökscumberland och potatis, ett halvt glas rödvin till. Spisen och ljusen brinner. Jag har mest lust att gå till sängs, men då vaknar jag väl klockan tio och kan inte somna om… Alltså sitter jag här. Försöker sysselsätta mig med DNs supersvåra sudoku, det går alldeles utmärkt tills jag inser att jag har två nior på samma rad.

Så nu lägger jag ner skrivande med mera för idag.

5 januari 2021 – en kort promenad i eftermiddagssolen. Jag har ägnat mig åt det jag vill säga till och om Jan på fredag. Skrivit ut det, annonsen och sångtexterna. Tänker mig att vi alla ska ha några sidor att hålla i därinne i kapellet. Om jag inte kan prata så kan söner, svärdotter och barnbarn läsa.

Har också kollat att jag får hela 80 kr mera i pension nästa år. Hurra!! Det gäller att få några redigerings- eller korruppdrag… Tur jag har Bokbörsen som passiv inkomstkälla, liten men ihärdig.

Försöker komma ihåg vad jag behöver ha med mig när jag åker in till Norrtälje på torsdag för röntgen. Vill inte behöva åka tillbaka hit hem innan jag åker vidare till Sundbyberg.

Just nu har jag fläkten på högsta fart, hade inte stängt spisluckan helt och veden låg där och kolade. Lite rök i köket, men inte tillräckligt för brandvarnaren i hallen.

Nu, när klockan är fyra på eftermiddagen, är himlen mörk, molnig och hotfull. Snö? Solen är borta, men dagen har varit ljusare än tidigare. Säkert vet någon hur många minuter ljusare den varit. Går det att mäta ljus i minuter? Just nu gör det nog det, i detta mörka nordliga land.

Jag tänker på hur jag, nu när jag sitter i Jans fåtölj här i köket, har lagt dit två fårskinn. Jag vågade inte ha dem där tidigare. Jag har också svängt fåtöljen så att golvlampan lyser bättre på det jag läser. Jan läste inte på slutet. Jag funderar ändå på hur jag gör det bekvämt för mig, det som kanske också varit bekvämt för honom. Och bestämmer mig för att strunta i skuld och skam, som tidigare i livet. Det jag gjort nu, i Jans liv, har kommit ur en vilja att bistå honom. Om jag inte begrep hur jag kunde ha gjort det bättre, så är det så. Spelar ingen roll alls nu.

Ordet ”epitafium” dök upp i min hjärna. Jag visste inte medvetet vad det betydde, googlade och fick förklaring ”hörande till grav”. Visst är livet och internet fantastiskt (liksom mitt huvud).

Måndag 4 januari 2021 – vanlig måndag väl? Ingen helg eller så? I morgon (har kollat) är det trettondagsafton och onsdag trettondag, torsdag ska jag röntga mig på Norrtälje sjukhus, och på fredag begraver vi Jan. Nu har jag logistiken klar för mig, åtminstone för ögonblicket.

Spisen brinner, men inte ljusen. Spar lite på dem nu, har bara fyra kvar. Fåglarna har fått nya frön, men har inte hittat hit ännu. De är väl sura på mig som inte serverade något igår. Torr ved från källaren intagen i huset, lite snöfuktig ved från vedboden flyttad in i källaren. Så här håller jag på. Försöker tänka också, går så där. Skrev ändå några rader till Jan igår, tror de får duga som stolpar i min trötta hjärna när jag vill prata om och till honom på fredag.

Talar med äldste sonen som var ute och jagade med sitt gamla jaktgäng igår, Mats var med i form av sin dotter. Fint att hon fick följa med, hon känner ju ”gubbarna” sedan gammalt. I övrigt har sonen läget inför begravningen under kontroll, vi gör ingenting i lägenheten nu under veckan, det får vänta. Mäklare ska kontaktas, lägenheten värderas, ska den tömmas före visning eller inte? Med mera.

Nyss gjorde jag kaffe, nu står det kvar på diskbänken… Så virrig är jag hela tiden, utom faktiskt när jag samlar ihop mig och sätter mig med det kundmanus jag redigerar. Då går jag in i den världen och min egen lägger sig till ro ett tag. Tills rumpan säger ifrån och inte vill sitta still längre.

Letar efter mitt Helly Hansen-underställ, hittar det inte. På landet antagligen. Däremot hittade jag ett par stora varma fleecebyxor med resår i midjan, inte bara en sådan där hopplös snodd. Dem har jag nu på mig efter duschen. Sköna. Inte särdeles vackra, men det är bara jag som ser mig.

Nu har jag sett en indisk film, Hotel Salvation, på SVTplay. En fin film om en man och hans son, och hur fadern så småningom fick dö i Varanesi. Nu är jag nöjd för idag, har pratat med ena systern min i Uppsala, och med yngste sonen. Säger tack för mig.

3 januari 2021 – nu när klockan redan är halv elva har det ljusnat och det går nästan att tro att det finns en sol bakom molnen österut. Lätt snöfall som nu avtagit. Jag har ägnat mig åt att spänta tändved, och ta in mera ved. Ätit frukost, suttit en stund utan att göra någonting. Jan och begravningen är i mina tankar, men också andra människor som jag förlorat på olika sätt. De som lämnat livet här på jorden, och vänskap som tagit slut. Sorg i båda fallen.

Eftersom det inte är några fåglar här, är fröna förmodligen slut. Går ut med mera om en stund.

Klockan fyra har jag ätit middag, murkelpaté med rödlökscumberland, sallad och tomater. Ost efter. Jag vet inte vad jag kan ta mig för resten av den här söndagen (?). Vill inte vara med, men är det förstås. Har skrivit något till Jan som jag inte tänker läsa idag, kanske i morgon. Jag andas dock. Och hör spisen knäppa. Idag har varit en späntvedens dag, flera vändor med yxan som gick bra. Det betyder ”utan skador”. Snart ska jag diska det lilla som är att diska. Fåglarna får vänta på sina frön till i morgon. Nu är det för mörkt.

Jag är för mörk.

2 januari 2021 – det börjar ljusna när klockan är halv nio. Molnigt, ingen sol inom synhåll, men en full måne tidigare i det svarta. Runt noll.

Fåglarna äter sin frukost, jag har ätit min. Ljus och spis brinner. Ännu en dag detta nya år. Har just konstaterat att det är lördag idag. Tur att datorn visar både siffror och ord.

DNs och Svenskans supersvåra sudoku avklarade. Ved inne, sopor ute. Borde dammsuga under vedkorgen i köket, men ids förmodligen inte. Har tagit fram en bit lax till middag, med färdig sås till. En kommentar till min blogg, Rajanisingh skriver ”super blog” – undrar hur hen vet det?

Murgrönan i krukan med morsdagsrosen vissnar. Rosen prunkar vackert grön. Utan ros.

Promenad bort på vägen genom skogen. Fem kilometer på en timme, jag har legat av mig sedan Molly dog och jag slutade promenera… Skönt ändå, och så pratade jag med en liten …land kelpie med matte och äldre hund. Den lilla var brun och så söt, och så rädd att hon darrade. Jag fick veta att hon varit skadad och inte utvecklats som hon borde, varken till ben och ork, eller socialt. Hon får ett bra liv med den matten, även om hon kanske inte blir den arbetande hund hon är avsedd att vara. Den lilla tuggade på sin kompis som stod ut, med nöd och näppe. (Varifrån kommer de orden? Vad är näppe?)

Att det kan kännas så gott att växla några ord med en okänd människa. Sorgligt och glädjande, samtidigt.

Om nätt en vecka är det Jans begravning. Fortfarande vet jag inte vad jag kommer att säga, men de teman jag cirklar kring är heder, respekt, kärlek och tacksamhet. Och lättnad. Försöker avhålla mig från att tala om vad som ska slängas och sparas och ingå i bouppteckningen från Jans hem. Sonen och hans söner tar hand om det. En del av det som finns där betraktar jag fortfarande som mitt – men tänker inte gå in i någon diskussion kring någonting. Kläderna kan kanske komma någon till glädje, men vill sonen slänga för att bli av med det så okej. Senast jag var där var jag alldeles utmattad när jag kom tillbaka hem till mitt. Utan att egentligen ha gjort någonting. Det är utmattande att skiljas från ett liv, hans och vårt. Och att slutgiltigt skiljas från honom, även om vi juridiskt skildes för nästan tjugo år sedan.

Jag tänker att det är någon sorts ordning i det system som är allas våra liv. När Ulf och jag separerade på grund av mitt spelmissbruk, fanns Jan där. Några år senare dog Ulf, och då fanns jag där för Jan som behövde mig. Och Molly dog när det började bli så att jag faktiskt inte kunde ta hand om henne längre. Nu dog Jan, när jag inte orkade mycket längre med att försöka ge honom ett liv som var bättre än ett på ett ”boende” (hatar det ordet)..

Och vi andra lever ett tag till, förhoppningsvis. Året är nytt och blir kanske bättre än det gångna, eller åtminstone annorlunda. Nu god natt, tidigt. Läser en stund till, sedan i säng.

1 januari 2021 – fingrarna slinter lite när jag skriver datum. Ingen sol idag, vare sig upp eller ner, grått och runt nollstrecket. For in till Ica och lämnade Bokbörsen-böcker. Tog in ved. Är trött redan tidigt på eftermiddagen, och ändå sov jag gott vid tolvslaget igår. Kanske är det som syrran föreslog att jag faktiskt inte är van att sova en hel natt, utan att behöva ta hand om någonting.

Idag blir inte mycket skrivet, orken och lusten infinner sig inte. Jag eldar min vedspis och .mina ljus på köksbordet, har pratat med yngste sonen och ena syrran. Det är tyst och stilla här, och nu svart utanför fönstren. Önskar alla en god fortsättning på det här obekanta året.