beskrivarblogg

Tisdag 29 september 2020 – disigt, har regnat i morse. Fjorton grader. Noll skrivlust. Ugnspannkaka med fläsk till middag, egen hallonsylt till.

Somnade inte förrän vid tretiden i natt, och vaknade därmed inte förrän klockan åtta. Jan satt i köket och väntade på mig. Nu rakar han sig, själv sitter jag fortfarande i morgonrocken och funderar på att göra det resten av dagen.

Har försökt sätta upp nyinköpta brandvarnare. Gav upp, men bytte dock batteriet i den som sitter i hallen. Den hänger på trekvart, hoppas den fungerar trots det, fick i alla fall ett rött blink. Ett.

Har nu duschat och klätt på mig, ändå. Tänkte göra plommonmarmelad, men saknar citroner. En annan gång. Vi har fikat, vädret gör mig inte glad idag. Har betalat boendeparkering i Sundbyberg från och med nästa vecka, en månad à 600 kronor.

Inser att jag ofta använder ordet ”ändå”. Nyss tog jag bort det, när det kom för nära nästa. Tydligen ett ord med stark betydelse för mig.

Tuggar mig igenom del två av A Song of Ice and Fire, A Clash of Kings. Ibland tycker jag den är tjatig och krånglig och repetitiv, alltför mordisk och alltför fantastisk. Samtidigt kan jag inte låta bli att beundra en författare som kan få ihop sådana böcker, sälja dem dyrt (hoppas jag) och få filmer gjorda med böckerna som bas.

Gav upp också att försöka bli av med Macafee säkerhetsprogram, som var förinstallerat på datorn vid inköpet. Vill absolut inte ha det, men lyckas inte få bort det – hade tänkt göra mig av med Avast (segt och dyrt) och i stället installera gratis Krapotsky (eller så). Tji fick jag – får nog behålla Avast. Det är tydligen kompatibelt med Macafee…

Tvätten får torka inomhus idag. Har löst ett supersvårt sudoku. Vad ska jag göra nu?

Jan behöver mig inte för ögonblicket. Jag skulle kunna torka ur köksskåp, flytta runt lite i frysarna (och därmed tro att jag bättre vet vad som finns där).

En stund senare är byxor och tröja (byte nr 2 idag) också blöta… Jag blir galen. Nu har han det sista torra paret byxor på sig. Ännu en tvättmaskin går. Klockan är tio minuter över ett. En jävligt grå och dimmig och trist tisdag i september.

Har ögnat igenom vad jag skrev i februari i år. Demens, hör inte, förstår inte, kiss, blöjor, middagsmat, torka golv, tvätta. Handla och städa. Läkarbesök, färdtjänst. Nya glasögon för mig. Böcker lästa, böcker beställda på Bokbörsen och skickade. Trist.

I morgon kollar jag mars. Förmodligen ungefär detsamma, minus nya glasögon.

Då fanns Molly, idag finns hon bara i våra minnen.

Torsdag 24 september 2020 – vacker morgon, diset har försvunnit och solen lyser. Inga moln och bara lite vind i träden.

Gräsmatta och buskar grävs upp mellan husen på andra sidan gatan. Ännu står de stora träden kvar. Jag hoppas de får fortsätta finnas där, ett grönt blickfång som behövs i en stad som blir allt fattigare på träd. Nyligen fälldes en stor och mäktig tall vid ett hus på andra sidan Jans bostad. Och ett aningen mindre träd försvann ett kvarter bort, där står ännu varningsskyltar runt stubben. En stad med många hus tätt behöver träd. Jag behöver träd.

Om en liten stund kommer Lisa, distriktssköterska, för att kolla Jans blodtryck – det svänger ibland lite väl mycket, beroende på hans förmaksflimmer och medicin. Nu verkar det dock som om hans mediciner är i balans.

Han blundar en stund i soffan medan vi väntar.

Lisa har kollat blodtrycket, som var okej – 130/80 är bra för den som medicinerar (annars 140/80?), Jan hade lägre, men inte alarmerande lågt. Och han håller matchvikten, 97 kg. Nu försöker jag bestämma oss för om vi ska åka till landet eller till Addarsnäs. Har inte fått någon avisering om mina beställda böcker… Tror det blir Addarsnäs i morgon, och landet i början på nästa vecka. Och pyttipanna med stekt ägg och rödbetor till middag idag. Viktiga beslut alltsammans. Jag behöver inte gå och handla idag.

Nu har vi varit ute i en dryg timme, suttit på en bänk i solen och på gården i en stol, gått runt ett par kvarter. Idag var det jobbigt att gå för Jan, men vi kom hem.

Klockan tre får Jan sitt glas alkoholfritt vitt vin, och tryffelsalami. Plommonen har han ätit upp. Jag får en Dry Martini (eller ett glas vin beroende på vad som finns i kylen), och några skivor salami. Det här är en av de rutiner vi försöker hålla igång. Dagen delas upp i fungerande delar, om tre timmar blir det middag, och någon timme därefter teve. Åtminstone en timme, innan det är läggdags.

En lägenhet i huset mittöver gatan står tom sedan i vintras. Varför? Vet inte om det är en hyresrätt eller en bostadsrätt. Och högst upp i samma hus verkar en lägenhet också tom, balkongens blommor är inte omskötta som tidigare, men kanske den som bor/bott där fortfarande bor på ”landet”. Lite sorgligt att se tomma fönster, lite sorgligt att inte veta.

Rödbetorna var slut i den här kylen, det blir ketchup i stället.

Ser på teve ett program om ”romansbedragare” – oftast kvinnor som fås att betala stora summor pengar till bedragare, där de som har kontakten bara är småpojkar i sammanhanget. Skam, skam igen – skam som dödar och får de bedragna att inte sluta vara bedragna.

Skam som när jag var spelmissbrukare. Kvinnan som nu intervjuas säger att det som förstörts är ”min syn på mig själv”. Pengarna är inte det viktiga. Skammen har förstört hennes självkänsla. Känner igen det.

Jag drar paralleller med mitt spelmissbruk. Det som händer går inte att förstå. Det går bara att acceptera, och så småningom kanske förlåta.

”Skammen ska tillbaka där den hör hemma.” Babben Larsson.

Lite här och där skriver jag något, eller läser. Försöker lösa något supersvårt sudoku och lyckas ibland. Besvarar vår fina distriktssköterskas mejl om att hon meddelat läkaren Jans blodtryck, och behov av nya recept. Och tackar ja till tid för influensavaccin när det blir så dags. Lisa är så omtänksam, och gör ett så bra jobb. Vi känner oss väldigt trygga med henne. Det är viktigt, när man som Jan och jag idag, inte längre kan skapa vår egen trygghet.

23 september 2020 – stökig natt.

Nu efter frukost tar Jan igen sig i soffan, numera kommer han upp ur den. Jag kör en tvättmaskin idag också, och välsignar tvättstugan som sällan är bokad på morgonen.

Disigt, just ingen vind.

Mitt te kallnar i kopp nummer två. Har kollat FB och mejl, bekräftat en Bokbörsen-beställning, ögnat rubrikerna i kvällstidningarna, såg att Yrvind är på Azorerna igen, 81 år gammal. Bra seglat. Löst svenskans supersvåra sudoku, börjar tro att de inte är så supersvåra.

Solen tar sig fram lite försiktigt. Skönt ute känner jag på mina promenader till och från tvättstugan på gården.

En promenad idag igen, på Jans initiativ. Och så satt vi en timme i solen på gården, jag med en bok och Jan med en risifrutti. Nu har solen tagit över himlen, det disiga från i morse är borta. En av grannhusets katter kom och hälsade på oss. Och kamelian har några nya knoppar, även om de såg lite luggslitna ut.

Ingen avisering om de beställda böckerna från lagret ännu.

Middag idag blir pasta med lax, och en vitvinssås med dill och räkor. Grönt och ost, kanske glass därefter.

Jag är trött idag, sov inte så gott i natt. Och jag har svårt att sova på dagen, sover lätt för länge om jag alls somnar, och vaknar på dåligt humör. Inte att rekommendera, särskilt olämpligt för Jans del, eftersom jag är hans enda sällskap. Han är sällan på dåligt humör, även om han har anledning. Det är tur för oss. Min brist på energi märks här, jag bara tuggar ur mig ord. Ointressant, även för mig.

Jag sitter så att jag ser väggen ovanför teven. En anskrämlig tavla med två numera urblekta monster, ett tryck från min tid med Arbman&Lenskogs reklambyrå. En tavla med fyr och skärgårdsbåt, tämligen grå och långsmal, inköpt på auktion på Broarna, Jan gillade den och fick den. En tavla, fråga mig inte om tekniken här heller, kan inte sånt, men kvinnor och fåglar samlade runt ett bord, ganska konstig, Jans födelsedagspresent från det företag han jobbade hos då. Ingen av dem är särskilt upphetsande, eller lockande till ingående tittande. För blekt, mot en neutral och blek tapet.

Jag skulle vilja ha något stort och färgrikt, jag behöver inte begripa om det är hötorg eller möjligen konst. Men mera liv, mera energi, mera lockande att drömma till. Det får vara som det är, rester av vårt tidigare liv tillsammans, Jans och mitt. Det här är Jans hem, inte mitt längre. Jag är enbart inneboende en tid. Men jag funderar på att införskaffa en ny dammsugare, den han har är den vi hade, och den är tung.

Nu ställer jag Ulricas lilla papier maché-skulptur där det stått en liten lampa, bredvid teven. Skulpturen är en kvinna, rödbrun med öppen mun och armarna sträckta upp mot himlen, hon sjunger en sång som Edith Piaf sjöng, ”J´irais décrocher la lune” – jag tar ner månen… Ulrica heter Ullman i efternamn, är våra söners kusin, och verksam i Frankrike. Hemsida ulrica.ullman@free.france. Hennes skulptur är min, sedan jag tog tillbaka mitt liv efter spelmissbruket. Jag blir glad och stolt när jag ser henne.

tisdag 22 september 2020 – tvättstugan. Har fikat och ätit äppelkaka med knäckigt lock – fortfarande god, också enligt Jan. Lite kvar till i morgon. Har fått flera madrasskydd via distriktssköterskan, väntar på mina 200 böcker med viss vånda. Jan har duschat, därefter blir han trött. Jag med.

Längtar ut i skogen, kanske finns det Karl Johan nu, och kanske trattkantareller, möjligen också några gula. Svart trumpetsvamp. I år har jag hittills bara hittat några få vanliga kantareller. Kanske ska vi åka ut till landet torsdag eftermiddag? Där har jag ”mina” svampställen, och lite har det väl regnat. Behöver också ta hand om blommor och kryddor. Ställa in altanmöblerna. En beställd Bokbörsen-bok ska levereras, men den kan nog vänta till måndag. Har mejlat beställaren.

Har löst svenskans supersvåra sudoku. A Game of Thrones ligger och väntar på tänkbar läsning, tjock bok. Har inte sett film eller teve. Boken stod i gratishyllan på biblioteket, åkte med hem.

I färdtjänsttaxin hem igår låg DIs weekendmagasin – tog med den hem för att titta igenom. Bill Gates på framsidan visste att Sverige valt fel coronastrategi… Stort uppslagen artikel om skaparna av Candy Crush, skapare av spelberoende av annat slag än casinon, där man köper saker och ting medan man spelar. Den fina världens alla annonser med otroliga hus till salu, till otroliga priser. En tidning jag inte bär hem igen. Ens om den är gratis.

Har dammsugit Pernilla (min sittplats i vardagsrummet) innan jag lägger på det rena överkastet. Jan köpte ny klädsel för ett par år sedan, jag vill inte smutsa ner det. Dammsugaren ligger kvar på golvet, kanske kör jag vidare.

Halv tolv har Jan vilat färdigt för nu.

Vackert väder, sol, lite kyligt, lätt vind, åtminstone det jag ser här mellan husen. Gillar inte att vara i stan, känns instängt.

Jag vill se natur av vilket slag det vara må. Åkrar, skog, mossig gräsmatta som hemma hos mig, träd som just nu fäller massor av löv. En hare eller fasan, ibland ett rådjur. Kossor som ännu går ute, långt borta. Fortfarande någon enstaka vilsen fjäril. Klädnyporna på klädstrecket som borde tas in.

Vi har varit ute på en kort promenad för att slänga sorterade sopor vid sopstationen, och sedan sitta en stund i solen på gården. Skönt. När jag frågade Jan om han ville gå ut, svarade han tveksamt ”går du med?”. Klart jag gjorde. Nu är vi inne igen.

Vänner på FB talar om att nu är de klara med sina manus, eller är i redigeringsfasen. Någon får sin bok från trycket om ett par veckor. Blir lite stressat avundsjuk. Men faktiskt mest glad å deras vägnar. Vet numera hur mycket jobb och hur lång tid det krävs för att ett manus, en massa ord, ska bli en bok på ungefär 300 sidor.

Har handlat – vin och annat nödvändigt. Italienska plommon till exempel, raklödder till landet, vit- och blåmögelost på Lidl, liksom frysta portionspotatisgratänger. En squash à 5 kr, auberginer har jag, lök och potatis likaså. Blir rostade grönsaker någon kväll i veckan. Idag blir det kokt potatis till köttgrytan från frysen. Med ett glas italienskt rödvin till, rekommenderat i någon av kvällstidningarna.  Modello Masi, Tre Venezie, nr 2386, à 79 kronor. Får se hur jag tycker om det, Jan dricker sitt alkoholfria Venturo.

Plommonen var goda, Jan tar ett till. Jag nöjer mig med ett.

Söndag 20 september 2020 – tidig frukost. Teven är numera digital. Programmen är inte bättre för det. Nu är klockan redan kvart över ett, vi har fikat och Jan har ätit sin risifrutti, ett äpple och ett stort plommon. Har bokat tvättstugan till tisdag morgon.

Skrivlusten är obefintlig idag, läslusten likaså. Men jag har gjort ”äppelpaj med knäckigt täcke” – alla smulorna ligger i täcket ovanpå äppelskivor med socker och kanel. Hoppas det blir gott. Recept i någon av kvällstidningarna. Ser god ut i alla fall, nu när jag tagit den ur ugnen. Om vi äter den här under eftermiddagen (med vaniljsås) får det bli en lätt middag. Kanske lite murkelpaté med cumberlandsås och sallad. Ost efter.

Äppelkakan var väldigt god, och väldigt mäktig. Lite för blöt, eftersom skafferiet här inte hade något potatismjöl, som skulle sugit upp vätskan. Står på handlalappen nu. 175 g smält smör är också lite för mycket – nästa gång räcker 150 g. Och de svenska äpplena gick åt, sex stycken. Vi har kvar till i morgon också, efter att färdtjänsten forslat hem oss.

Måndag – färdtjänsten kom i tid, och vi var redo. På Serafens audionommottagning fick vi vänta en stund, men sedan gick allt ganska fort. Jan klarade av att markera vad han hörde, och den 16 oktober ska vi dit igen för att prova hörapparaten.

När vi väl var hemma igen ringde jag Södersjukhuset om fakturan, den togs bort, trots att de hävdade att de skickat kallelse. Därefter säger personen som svarade i telefon att jag var ”avslutad”, remissen fanns inte kvar. ”Ring kirurgmottagningen.” Där tog man inte emot flera samtal, ”ring igen senare”. Jag skrev brev och frågade vad de håller på med, varför skulle jag ta blodprov, skulle jag eller skulle jag inte röntgas, etc… Börjar tröttna på administration inom sjukvården, som inte fungerar. Har postat. Och handlat, bland annat tvättmedel till  morgon bitti.

Klockan är halv två och jag känner mig som om jag gjort mitt dagsverke. Natten var tämligen orolig, Jan var vaken flera vändor. Börjar känna igen det mönstret när ”något är på gång”. Nu är det bara distriktssköterskan på torsdag förmiddag – sedan är vi lediga igen, till den 10 oktober då Jan ska på lungröntgen efter infektionen nyligen. Färdtjänst igen, det är bra när det fungerar och förarna hittar dit de ska. Bara en gång kom det ingen bil. Vi gick, Jan blev trött – men vi kom hem från vårdcentralen, några kvarter bort men med en lång backe. Idag gick vi i de långa korridorerna på gamla Serafimerlasarettet, mitt emot stadshuset. Imponerande byggnader, fint att de får finnas kvar, med parkanläggning och rosor och skönhet.

Boken ovan är en mycket vacker bok, med blomster av alla de slag. En sån där bok som jag kan sätta mig med och bara njuta av att världen åtminstone hos Tasha Tudor är vacker.

Lördag 19 september 2020 – i Sundbyberg, med pick och pack. Hittade tacksamt en parkeringsplats nära porten. Ny portkod som jag förstås glömt, men snäll granne öppnade. Har skickat alla böcker jag hade hemma till beställare, några får vänta tills jag får flera i veckan som kommer. Jag väntar med att bekymra mig för hur jag ska hämta dem, utanför postombudet finns aldrig några parkeringsplatser.

Vi har fikat med goda bullar från konditori Droppen i Sundbyberg, bullarna smakar faktiskt hembakt till skillnad från matbutikernas. Och jag har beställt färdtjänst till måndagens audionombesök. Så skickar SÖS en faktura för att jag inte kommit dit på ”bokad tid” – har inte fått någon kallelse… Det blir måndagens telefonväntande, efter audionomen. När jag ids ska jag kolla tvättstugetid, tisdag eller onsdag. Torsdag distriktssköterska på hembesök, sedan kanske Addarsnäs igen eller Djurö, beror lite på vad det blir för väder. Jan är i förvånansvärt god form, men går förstås inte så särdeles bra. Rullatorn får följa med på måndag morgon, vi ska vara på mottagningen 9.30 – egentligen alldeles för tidigt för oss, men det får gå. Den enda tid som fanns när jag bokade.

Vad glömde jag den här gången? Kom just på det: hårklippningsmaskinen, så Jan får vara långhårig ett tag till.

Nu har jag faktiskt fixat teven så att vi kan se digitalt. I alla fall så ser vi inte instruktionsfilmen längre. Ettan visade orientering, utan tjat om byte från analogt upptill i bild. Verkar rätt. Ska försöka se också om jag kan koppla ihop mina Bose-hörlurar med teven, det skulle göra det möjligt för Jan att höra lite. Tror att jag skymtade något som kanske är rätt ställe för sådant. Men inte nu, för ögonblicket är jag trött på teveknappar hit och dit.

Kvart över tre, vad ska vi ha till middag om tre timmar sisådär? Har lammentrecôte och färska champinjoner i kylen, kanske lite rostad potatis, spetspaprika och aubergine till? Ost efter, och här i frysen finns också glass. Det blev en god middag. Men hörlurarna lyckades jag inte koppla till teven…

Och med nya WordPress får jag inte in några bilder, hittar dem inte.

17 september 2020 – eldar i vedspisen för första gången sedan i våras. Det blåser ordentligt, drar ifrån fönstren. Utom från det som ”klistrades” igen när jag fick det köksfönstret kittat och målat på utsidan…

Vaknade 03.08 enligt telefonklockan. Somnade inte om, gick upp halv 7, Jan ligger fortfarande. Frukosten får vänta, jag dricker en kopp te så länge. Ser ut på de stora gamla träden nära huset. Hoppas de håller.

Solen klämmer sig fram mellan svajande trädgrenar och moln, ett ögonblick. Inomhus i köket är det nu varmt tack vare vedspisen. Inser att jag nog saknat sprakandet. Vi har frukosterat, jag har diskat och satt på en tvättmaskin. Ska övertyga Jan om att han behöver duscha. Mitt te är kallt när klockan är halv tio.

Nu, halv fem, dansar trädens grenar i en mjukare vind, solen lyser och vi har suttit ute någon timme. I lä. Livet är gott, också.

Efter en alltför vaken natt (04.10) somnade jag om och kom inte ur sängen förrän vid 8-tiden. Nu har vi ätit frukost, jag har ställt ut soptunnorna och plockat kvistar och smärre grenar som blåste ner igår. Idag är vinden lugnare, himlen mest molnig, lite svag sol. Kör en tvättmaskin.

Sålde ytterligare en bok igår, till en bloggläsare som ibland till och med går in och tittar flera gånger om dagen för att se om jag skrivit något. Hennes mejl gladde mig.

Och lite senare, ännu en bok såld till en vän, tack.

Fredagen ljusnade, molnen försvann och vi kunde sitta ute några timmar, i solen. Nu ska vi snart äta middag. Jag har varit på biblioteket, lämnat några böcker och lånat en – ännu en om en bokhandel, The Bookshop on the Shore, av Jenny Colgan. Klart lättläst… Intressant hur bokhandlar fascinerar författare, och samtidigt försvinner eftersom de inte är lönsamma för innehavarna. Hoppas bokhandeln vid Lilla Torget i Norrtälje orkar fortsätta finnas! Nu är det fredag och jag stänger igen.

15 september 2020 – det är tisdag och det är mulet idag också. Längre söderut har jag förstått att det är shortsväder, och i Näsåker var det tre grader i morse. Sverige är fantastiskt. Själv är jag inte så fantastisk idag. Småstädar lite, dammsuger och torkar golv i kök och hall än så länge. Det är en dag i morgon också, förhoppningsvis. Har tagit fram kålsoppa till middag.

Ännu ingen kommentar från Postnord angående den bortslarvade hörapparaten, men de har tagit emot reklamationen. Sjukhuset meddelade häromdagen ”det är säkrast att någon hämtar sådant som glömts kvar” – och det håller jag med om. Men jag hann inte ens ringa, någon från sjukhuset meddelade att hörapparaten postats… Och sjukhuset säger sig inte kunna ta ansvar för om något försvinner i hanteringen. Så vems ansvar är det då? Vårt? Det är vi som får problemen, det är Jan som inte hör och jag som får gapa i hans öra. Det är han som måste göra en ny hörselundersökning (vilket lär bli svårt) och invänta en ny apparat. Det är han som får betala. Än är det här inte avslutat, varken med sjukhuset eller Postnord. Vi får se så småningom vad som händer.

Nu hänger lite tvätt ute, än regnar det inte. Lite hänger också inne, på syrrans tvättställning. Och Jan äter sin risifrutti, och ett spanskt ekologiskt plommon. Därefter ska jag tjata i honom lite vatten. Det fortsätter jag med hela eftermiddagen, han dricker för lite. Vikten var okej i alla fall. Idag har han inte haft någon lust att gå ut, och jag kan förstå honom. Jag har inte lust med uteliv heller idag. Lust av ingen sort.

Har sålt ännu en Free Spin idag, till FB-vän i Uppsala. Och till en bloggvän, liksom den jag hade på Bokbörsen. Nu ligger ännu en annons där. Vill till, om någon vecka ska jag hämta 200 ex hos postombudet i Sundbyberg… En oherrans massa böcker. Men det är mina böcker.

Torkat golvet också i mitt sovrum, Jans och vardagsrummets golv tar jag kanske i morgon. Och så har jag lagt in en väns gamla studielitteratur på Bokbörsen, inte för att jag tror att någon är väldigt intresserad. Det visar sig. Jag gillar att pyssla med Bokbörsen, och har många böcker av diverse kvalitet där, både litterär och fysisk. De flesta har lågt pris, min egen bok skickar jag fraktfritt för 110 kr, annars är enhetsfrakten 62 kronor. Ibland kan jag snåla, och få iväg en tunn bok för fyra frimärken, men då kan jag inte kolla var försändelsen finns om kunden frågar efter den. För- och nackdelar med det mesta.

Måndag 14 september 2020 – gråmulet, blåser lite mindre än igår. Har sålt en Enid Blyton-bok på Bokbörsen. Och ännu ett ex av Free Spin till en väns vän i Göteborg, tack Hanna. Kvart över nio har vi ätit frukost, än har ingen diskat. Laddar för att ta itu med morgonbestyr i övrigt, disken kan vänta.

Den väntar fortfarande nu när klockan är halv ett. Jag har varit på biblioteket, lämnat en Bokbörsen-bok, lånat några, hittat några på gratishyllan. Handlat och slängt sorterade sopor. Nu har Jan ätit sin risifrutti och vi har fikat. Har hängt morgonens tvätt inomhus. Känner mig för ögonblicket tämligen effektiv. Regnet hänger i luften, det är kvavt och kommer några små droppar emellanåt.

Tänk om alla mina FB-vänner skulle dela mitt erbjudande om att köpa Free Spin fraktfritt för 110 kronor. Det vore något – hittills har fem vänner gjort det. Och jag har därmed sålt böcker. Har runt 600 FB-vänner, definitivt inte alla aktiva i sina kontakter med mig – men ändå… Jag kan ju alltid drömma. Mejla mig på margaretaborjesson@telia.com eller via FBs Messenger!

Jan har tagit en kort promenad. Vädret är inte direkt inbjudande. Men, lite är bättre än inget. Ny portkod i hans hus i Sundbyberg, tack kära son för att du kollar när vi inte är där!

Söndag 13 september 2020 – en syster fyller år. Sol och blåst därute. Vi stannar nog inne ett tag till, bara runt tio grader. Jan vaknade kvart över sex och kom för att se om jag var vaken, och jag vaknade. Frukostdisken är avklarad, kolsyrepatronen i sodastream-apparaten utbytt och Jan tar igen sig i sin stol här i köket. Jag gör detsamma så här.

Påklädningen avslutad. Nu rakar han sig. Men ut vill han inte gå, så då får han röra på sig inomhus.

Eva, vän sedan länge, har sålt in min bok till vänner. Tack vare henne och andra vänner på Facebook har jag sålt 16 böcker sedan i torsdags, plus en på Bokbörsen (tack John, jag säljer ju andra böcker på Bokbörsen, men nu ligger också min bok där). Vänskap i alla former är en gåva, jag är tacksam.

Så gick Jan ändå ut en vända, iförd min en tjock jacka, hans blev kvar i Sundbyberg. Han lär inte gå långt, brukar sätta sig en stund på en stol uppe vid det lilla huset på andra sidan ån, men det blir ändå en aning av miljöombyte. Och han slipper mig en stund.

Han satt där en lång stund, och när han väl kom in ville han stanna inne. Jag har suttit ett par timmar på altanen, i blåst som skakat altanväggen, och i sol. Lä bakom den skakande väggen, som tack och lov släpper igenom luften lite lagom (tack Mats, som byggt den, grinden och räcket. Du är med oss här också.). Nu går även jag in i köket, klockan är bara fyra så det är inte dags för middag ännu. Lindrig matlagning även idag – wienerkorv med potatissallad, grönt och ost. Ska bara komma ihåg lagerbladen till korven. Och Västerviks-senap. Sia-vaniljglass till efterrätt.

Blåsten ger sig inte. Och nu är himlen nästan täckt av moln, men inte regnmoln tror jag. Solen är tveksam.

Rastlös. Läser lite, nu en bok av Theresa Breslin, The Medici Seal. Har inte bestämt mig för om jag ska fortsätta läsa. Men eftersom jag inte varit in till biblioteket, så har jag enbart mina böcker just nu, de flesta av dem finns på Bokbörsen. Har just läst om Gabaldon´s Drums of Autumn. Imponeras som alltid av förmågan att skriva sådana böcker, med miljö- och tidsskildring som för mitt okunniga öga ter sig tämligen korrekta.

Flera vänner har delat mitt upprop om Free Spin på Facebook. Och ju flera som gör det, desto flera böcker hittar läsare. Det handlar inte så mycket om att jag får in betalning för boken, mera att faktiskt (åtminstone troligen) människor läser om spelberoende, kanske pratar med varandra om spelmissbruk och om hur lätt det är att fastna i eländet. Och dessutom kanske de talar om hur det faktiskt går att sluta. Som jag gjort, tack vare att jag började skriva i stället.

Jan har diskat, jag torkat. Diskbänken är härligt ren och tom. Klockan är bara kvart över sex. Den här söndagen är en lång dag.

Nu vill Jan att jag ska hjälpa honom att ta av klockan, ”jag ska diska” – han har just diskat. Att han inte hör gör ingenting lättare. Han är orolig nu, vill inte sitta stilla och vet inte vad han vill när jag frågar. Om en halvtimme kommer Rapport.

Det mörknar, vinden har lugnat sig.

Jag längtar ut i svampskogen, inte när det är mörkt, men under dagen. Och inser att jag inte längre kommer åt de få ställen jag lärt mig hitta svamp i skogarna här omkring. Hjorthägnet har satt stängsel runt en stor del av svampställena, och där det inte är stängsel har jag heller aldrig hittat någon svamp. När jag precis flyttat hit visade mig Gunilla sina ställen. Hon visste var svampen fanns, trots att hon själv inte åt någon. Hon flyttade för några år sedan. Och jag har inte plockat svamp här sedan dess. Ute på Djurö vet jag var den finns, när den finns. I år verkar det vara alldeles för torrt i skogen där. Vi får leva på den torkade svamp jag fortfarande har, trattkantareller och svart trumpet.

Tyvärr en gammal bild…