beskrivarblogg

16 mars 2020 – hemma i Sundbyberg igen. Datorn fungerar som den ska här, men inte hemma hos mig. Där kom jag inte in på någon sajt, trots att jag var uppkopplad. Varför vet jag inte. Medan jag höll på och letade lösningar tog jag bort alla lösenord, och en hel del bokmärken som jag har på ”första sidan”. Bland annat försvann Adblock – och nu har jag en sort som ber mig blockera alla annonser, en i taget, på t ex tidningssidor. Om jag gör fel en gång, uppmanas jag att ångra alla blockeringar… Skit. Fast lite senare lärde jag mig att skriva ”about:extensions” och där hittade jag att jag redan hade AdBlock Plus, men att det var avstängt. Nu är det på och vips är annonserna borta så där som de var tidigare. Bra.

Klockan är halv ett. I morse när Jan kom upp frågade han ”var är jag”. Jag berättade och frågade om han visste vem han är, och vem jag är. Rätt svar på båda. När jag berättade att vi skulle åka hem till hans lägenhet, blev svaret kort och gott ”bra”.

I morgon vårdcentralen, de hälsade oss välkomna i fredags.

Har varit ute med Molly, det blåser rätt bra. Stormvarning i pressen, men inte här väl? Läste inte mera än så. I fjällen såg jag senare.

Tvättar i morgon bitti. Efter lunch kommer Anders och tar hand om Molly så att hon slipper vänta i bilen. Vi ska vara på vårdcentralen klockan 13. Där har man inte stoppat några besök, svar på min fråga. Och vi tror fortfarande att Jan ska lungröntgas på torsdag. Däremot tror jag att vi skjuter besöket 30 mars hos tandhygienisten inne i Stockholm på framtiden. I så fall får jag komma ihåg avbeställa färdtjänsten. Men beställa en till den 7 april då Jan ska kolla hjärtat… Knepiga beslut för en lekman.

Vännen som äntligen skulle ha fått höften opererad i morgon, fick på plats veta att operationen inställs, hennes landsting har bromsat. Trist. Och plågsamt.

Av okänd anledning hör jag nästan inte vad som sägs i min telefon. Det är också plågsamt, framför allt kanske för den som har något att säga mig. Trist är det också.

Nu har vi nallat från förrådet och ätit fiskbullar och kokt potatis till middag. Trist var det också.

I morgon ska jag handla tidigt, stuvad spenat, mjölk, hållbar sådan också om den finns, färdiga köttbullar och kanske färska hamburgare på Hemköp. Fryst fisk har vi. Har noll fantasi och noll lust att laga mat.

Har just avvännat en människa på FB som i största allmänhet menar att äldre människor får/har dåligt omdöme. Hon byggde resonemanget på samtal med vårdpersonal. Skitless på generalisring om ”äldre”, så gott som alltid framförda av ”yngre”. Jag kan gå med på att omdömet kan vackla hos den som är dement, men att dra alla över en kam gör mig mycket irriterad. Parallellt skrev en krönikör i en av kvällstidningarna om att ”gamlingarna måste fås att ta ansvar” – dvs sluta träffa varandra, låsa in sig och få maten genom en springa i dörröppningen (mitt sammandrag). Varför inte vidarebefordra de goda råden utan att peka ut grupper av människor? För all del i vällovligt syfte. Det kan vi gamlingar vara utan.

Photo by Edu Carvalho on Pexels.com

Fredag 13 mars 2020 – vi är på Addarsnäs sedan i förmiddags. Efter en vända i tvättstugan (start strax efter sex, ingen störs, separat hur på gården) kom vi iväg runt klockan tio. Skönt att vara här, Jan tog en mycket kort promenad tidigare i eftermiddags. Nu har vi ätit och han diskar. Orken är bättre idag, vad som avgör är svårt att veta. Jag har letat, och hittat, beställda Bokbörsen-böcker, skickar dem i morgon.

Syrran i Uppsala sitter hemma och träffar inte barn eller barnbarn. Klokt. Andra syrran kommer hem (hoppas vi) från Thailand på söndag. Vännerna som fyller år på söndag avstår från firande. Mycket är redan annorlunda genom corona och oron för smitta. Vi tvättar händer stup i kvarten, och smörjer in. Försöker låta bli att röra vid ansiktet, nyser inte någon av oss, varken i armveck eller annanstans. Jan har sina vanliga problem med slembildning och hosta därför, men det underlättas en aning av tabletter som är slemlösande. Han tycker dessutom att de smakar gott. 1-2 per dag verkar fungera hyfsat.

Om vi kunde så skulle jag gärna stanna här längre än till på måndag. Men, vårdcentral och läkarbesök tisdag, spolning av avlopp i lägenheten onsdag, lungröntgen torsdag. Sedan tror jag vi har en lugnare period någon vecka.

Och vännen i Västerås opererar sin höft på tisdag, tänker på henne och önskar henne allt gott. Hon har väntat länge, för länge. Hoppas inget kommer i vägen.

Jan har nu torkat disken också. Glad för alla aktivitetsyttringar. De betyder att hans hjärta fungerar bättre idag än igår.

Inga änder i ån. Var är de? Får de mat på ett annat ställe? Är de ute i sjön? Tomt och tyst i ån (frånsett vattenfallet som forsar ymnigt och hörbart). Skulle ha tagit in mera ved, men det får vänta till i morgon. Liksom påfyllningen av fågelfrö i automaterna, och sopandet av trappen. Där finns en del frön och skal från fåglarnas ätande. Några möss har jag inte sett till de senaste veckorna, men någonstans i närheten är de säkert.

Tulpanblad och påskliljedito sticker upp i den vanskötta rabatten, gula krokus runt det stora trädet. Högen med kvistar från förra veckan ligger kvar utanför häcken. Någon kanske tar hand om den, jag gör det inte – vet inte var jag kan slänga kvistar. Borta vid aklejorna brukar jag tömma aska, och ibland lite löv och annat vegetabiliskt skräp. Men inte alla de där kvistarna.

Kväll, Jan har lagt sig. Men kommer upp igen, ”hur blir det i morgon?”. Jag försäkrar att det blir som alltid, frukost och om han inte vaknat så väcker jag honom. Nu hoppas jag att han sover gott. Han har varit ”med” hela dagen, inte förvirrad – och så nu ändå, lätt orolig och undrande. Jag stoppar in ett vedträ till i vedspisen. Molly ligger på min säng, utan det skyddande lakanet. Hon får det. Vi sover gott tillsammans, för det mesta. Men jag sitter en stund till.

Photo by Josh Hild on Pexels.com

Fritt fram för tolkning av bilden, jag har ingen aning om vad den handlar om… Heller.

.

Jag vill skriva, behöver skriva, men får bara ur mig mer eller mindre tjatiga berättelser om sjukdom och elände. Det blir jag inte gladare av. Ingen annan heller. Tjugo i fyra. Snöblandat regn eller tvärtom därute. Snart dags för Molly att få komma ut igen, men vi försöker vänta ut vädret.

I morgon, fredag, har vi veterligt ingenting på programmet. Annat än tvättstugan förstås. Det går fort att fylla tvättkorgen. Klockan åtta i morgon bitti fanns ledigt. Molly och jag var ute och blev blöta för andra gången idag, första gången regnade det inte.

Nyss fick jag ett telefonsamtal om att födelsedagsmiddagen på lördag är inställd. Corona. Klokt och tråkigt beslut av värdinnan. Bra säger jag. Vi har inte råd att kanske smittas av någon som kanske har varit i kontakt med någon som… Nu har vi alltså både fredag och lördag ”ledigt”, tvättar i morgon bitti och åker ut till Addarsnäs därefter. Bra trots allt.  Har mejlat hemstjänsten, och berättat för sonen att han inte behöver ta hand om Molly på lördag.

Har också talat med det andra födelsedags”barnet” som nog åker hem till sitt i morgon. Hon var redan på plats här för firande. Det reder sig, vi firar varandra längre fram när vi inte behöver vara nojiga över virus hit och dit. Jag är nöjd med att Jan är piggare och mera med idag än igår. Det räcker långt.

Photo by Ylanite Koppens on Pexels.com

Så, säger varmt grattis ändå,  till er båda kära gamla vänner, och vet att vi ses längre fram när världen är sig lik igen – eller ändå!

Torsdag 12 mars 2020 – besök av kommunens äldrevårdshandläggare och hemsjukvårdare från vårdcentralen.

Efter att försiktigt ha frågat hur gammal jag är och fått svaret – kunde han berätta att Jan kan få städning (ordentligt, inte fönster av arbetsmiljöskäl) en gång i månaden, hemtjänsthjälp på morgnarna inkl dusch tre gånger i veckan (vi säger ifrån om vi inte ska ha hjälpen, helst några dagar innan). Kolla längre fram om vi vill ha hjälp på kvällarna också. Städningen blev möjlig genom att jag är gammal och inte skriven på Jans adress.

Kanske också flera ”avlastningstimmar” per månad (12 är medgivna), men då bör jag använda de tolv först några månader. Tre timmar per vecka under en månad, det bör jag klara. Något alternativt boende en vecka här och där verkade inte möjligt. Däremot kan kommunens hemtjänst (vi har en privat) ställa upp med tillsyn en eller två gånger per natt. Kanske ska testa det för att få koppla av över natt någon gång, hos syrrorna till exempel. Vi får se vad handläggarens ”protokoll” visar när det kommer.

Båda var ense om att jag behöver avlastning. Han vågade – också det försiktigt – hävda att jag såg ”sliten” ut, jämfört med den gång i höstas då vi träffades första gången. Och så försökte han övertala oss att ge Ekbacken och dagvården där en chans igen, ”alla” är så nöjda – alla, utom vi två. Nej, sade både jag och Jan. I alla fall inte nu.

Kanske kan vi också få hemtjänst även under sommaren på landet. Kollar det längre fram.

Jan fick sin dusch, snabbt. Och Hava lindade hans ben igen, det har fått ner svullnaden. Läkarbesök som bestämt på tisdag, om vi inte hör något annat (corona). Ingen av oss tog någon av oss i hand. Jan är trött, på grund av hjärtsvikten, bekräftade Hava. Han får helt enkelt inte tillräckligt med syre i blodet. Nu sitter han i köket och äter några Finn Crisp snacks med ost.

Sammantaget ett bra möte. Inga absoluta besked vare sig hit eller dit, men ändå bra. Handläggaren kontakter hemtjänsten, både den privata och den kommunala.

Molly och jag har varit ute i hällregn tidigare idag. Nu snöar det till och från, men än är det inte dags för nästa utevända. Jan lägger sig att vila en stund. Klockan är kvart i tre.

Borde kolla om det går att få soffan högre genom ”extraklossar” under. Arbetsterapeuten ska komma hit och se vad som kan behöva göras i lägenheten, ta bort trösklar till exempel. Kanske kan vi bestämma en tid på tisdag när vi ändå är på vårdcentralen. Nu gäller det att komma ihåg allt, eller åtminstone var jag skrivit upp det…

Photo by Pixabay on Pexels.com

Lär vara en bild på ett snöväder.

Onsdag 11 mars 2020 – de bruna bönorna var goda, liksom det stekta fläsket. Jag åt som vanligt mera än Jan, men han åt. När jag trodde att han diskade hade han ”bara” ställt in stekpannan och lagt resten av disken på diskbänken. Mera orkade han inte. Han har över huvud taget orkat väldigt lite idag. Vet inte varför. Nu såg han inte på Rapport heller, vilket han brukar göra. När jag undrar om han vill gå till sängs, vill han inte det. Men han vill ha vatten och får vatten.

Han har svårt att prata så att jag förstår vad han vill – det varierar också dag från dag. Ibland har vi inga problem att begripa vad vi säger, någon av oss. Ibland begriper ingen av oss någonting. Idag är det jag som inte begriper. Allt hänger ihop, också när det är obegripligt. För oss båda. Som så mycket numera.

Jag tittar på kunskapskanalen och ett program om en holländare som flyttade norrut och numera fotograferar valar – och en man som längre ner i Europa letar efter kungsfiskare. Jag har aldrig sett en kungsfiskare i verkligheten – den är så otroligt blå och så vacker. Jag får nog nöja mig med att se en sådan fågel på teve. Mannen har tagit omkring 10 000 foton. Stackars, att hålla reda på alla de bilderna. Nästa fotograf letar fladdermöss. Tror jag är nöjd med att inte ha drabbats av sådana lustar. Varken valar, kungsfiskare eller fladdermöss får mig att ge mig ut med en kamera. Ett hinder är att jag just inte vet vad som är upp eller ner på en traditionell kamera. För all del, jag kan ta bilder med telefonen, men…

Sedan björnar. I Kroatien. De letar efter ”björngrottor”, kollar spillning och ser hur björnarna flyttar på sig.  Och 8 000 kilometer längre söderut letar man elefanter.

Tror inte jag riktigt orkar med att leta efter alla dessa djur och följa deras letare. Men Jan tittar och ser en aning vaknare ut än tidigare i dag. Mannen i Afrika saknar åtminstone två tänder mitt i underkäken, men är ändå vacker. Och vet vad han pratar om. Svängarna är häftiga, lunchrast i Afrika byts mot båtfärd i trakterna av Island eller var de nu är. Holländraren är på Bleiksöya (eller så), och ser havsörnar och annat som inte finns i Nederländerna. Om somrarna har han tre-fyra turer varje dag med turister som vill ut på havet. Elefanter och vattenställen för människor går inte ihop lär jag mig.

Kungsfiskarna störs av privata båtar under turistsäsongen, och det är svårt att förhindra. Fotografen försöker få människor att förstå och vara mera varsamma med sin framfart. Och björnletarna hittar åtminstone en grotta. Med några avslitna grenar som bevisar att björn varit där. Det sägs att det inte finns några brunbjörnar (andra?) i Tyskland, men fortfarande finns de längre österut.  (Och i Sverige.)

Jag lär mig hur viktiga fladdermöss är för att hålla skadedjur borta. Också i städerna.

Photo by Miri on Pexels.com

Onsdag 11 mars 2020 – i tvättstugan vid åtta, medan de bruna bönorna puttrade på spisen. Nu är både bönor och tvätt klart, och jag har handlat diverse nödvändigheter, bland annat servietter. De går fort åt. (Inser att Word vill stava servetter.) Vi fikar nu när Jan tvättat sig och klätt sig, rakningen får vara idag. Han är trött och går mycket dåligt. Småregnigt ute.

Jag har suttit och tänkt att vi ska åka hem till mitt på fredag – men det kan vi ju inte, jag ska på födelsedagsmiddag på lördag, med hemtjänst för Jan. Ibland är det som om det blir kortslutning i min hjärna, och jag håller inte riktigt reda på vilket datum det är. Bra att jag kom ihåg innan vi for iväg efter hembesöket. Kanske söndag-måndag på Addarsnäs. Tisdag, onsdag och torsdag är ”intecknade” nästa vecka. Därefter är det lugnt till 30 mars, då Jan ska till tandhygienisten, och 1 april ska han få fotvård. Jag har skrivit upp alla datum på flera ställen…

Nu slumrar Jan i sin stol. Hans trötthet oroar mig, just som jag börjat tycka att han inte somnade så titt och tätt som för några veckor sedan. Nu gör han det igen. Det lär höra till demensen, men beror kanske också på hjärtat. Eller på att han vaknar för att kissa några gånger per natt, och ibland nog har svårt att somna om. Även om han förnekar det. I natt tände han lampan och lät den vara tänd tills jag väste ”släck”. Då kröp han ner i sängen igen och släckte. Halv sju gick jag ut med Molly, insåg att det inte blev mera sömn för min del. Jan sov gott.

Klockan är tolv. Jag smörjer in mina vältvättade händer. Och dammar under ljusstakarna, ser dammet från min stol.

Molly och jag har varit till hundaffären och handlat hundgodis. Hon praktiskt taget drog in mig genom den öppna dörren, där luktar förstås väldigt gott.  Nu har vi några påsar med belöningsgodis både här och hemma hos mig.

Jan vill helst sova i stolen, men nu försöker jag få honom att åtminstone gå några varv inne i lägenheten. Han är ovillig, kommer nästan inte upp ur stolen. Tar sig bara fram till nästa stol. Jag vet inte vad som gör att det är så svårt idag. Själv tycker han att han kan gå. Han undrar varför jag bråkar.

Kommunen ringer och vill veta vilka boendekostnader Jan har – jag har fyllt i papper, men inte korrekt uppenbarligen. Krångel, han kommer ändå att få betala högsta avgiften för den eventuella hjälp han får. Nu sover Jan igen i den andra stolen… Och när han försökte gå höll han på att ramla. Rullatorn är nu intagen i vardagsrummet, bord undanflyttat. Ett glas rosé och några skivor salami kanske piggar upp honom. Något vin ville Jan inte ha, bara en liten klunk. Yngste sonen var upp en vända, och blir ledsen när han ser sin pappa så kravlig.

Bruna bönor och stekt fläsk till middag, kanske inte det bästa när han är så här hängig. Orkar inte fixa något annat dock. Klockan är bara kvart över tre, men det känns som en lång dag. Och jag vet ju att om han hamnar fel när han ska sätta sig, eller tappar balansen när han reser sig – så orkar jag inte få upp honom. Då blir det att larma för första gången. Bra att vi ändå har trygghetslarmet, jag hoppas att det fungerar om det skulle behövas. Igår och idag har Jan varit tröttare än vanligt, behöver prata med Hava om det i morgon. Och läkaren på tisdag.

På lördag eftermiddag kommer sonen efter jobbet och tar ut Molly när jag är borta. Hemtjänsten är här, men går knappast ut med hunden. De får sällskapa och värma mat till Jan. Jag kommer tillbaka vid sju-åtta på kvällen. Men först behöver jag kolla vart jag ska. Har aldrig varit på den restaurangen, i Alvik någonstans. Det visar sig att jag kan ta Tvärbanan från Sundbybergs torg till Alvik, och gå några minuter. Bra. Det blir premiär både för fortskaffning och restaurang. En ros till vardera födelsedagsbarn må jag också köpa.

Jag känner att jag inte är riktigt vuxen att ta ansvaret för Jan när han blir så här trött och oförmögen att förflytta sig. Han går, och jag fnattar runt honom med hjärtat i halsgropen. Med rullatorn blir han lite stadigare, men fortfarande är det som om det inte är han som går. Som om rullatorn går med honom och han småspringer (utan att kunna springa någonsin mera) efter.

Kanske är det dags att få hemtjänst morgon och kväll, för stödstrumpor, dusch och på-/av-klädsel. Men inte alla dagar i veckan. Då kan vi ju aldrig åka hem till mig. Vilka dagar ska vi välja? Tisdag-fredag morgon? Då har vi fredag kväll, lördag, söndag på Addarsnäs, och kan åka tillbaka på måndag. Den kvällen klarar vi själva. Om vi kan ordna det så är det värt ett försök. Får diskutera med Pär (kommunens handläggare) och Hava (hemsjukvårdare på vårdcentralen) i morgon.

Kanske också prata om hur det kan fungera i sommar. Om vi är på Djurö kan vi knappast använda Sundbybergs hemtjänst. Logistiken blir ibland för mycket för mig och jag missar här och där. Än inte katastrofalt.

Jag vet inte hur jag kan planera någonting för egen räkning. Och jag hittar inte ro att genomföra det uppdrag jag har att redigera och översätta (lite) från engelska till svenska. Visserligen är det sagt ”ingen brådska”, men nu börjar jag få dåligt samvete. Uppdragsgivaren kan förmodligen ge mig en deadline… Det skulle kanske få mig att sätta igång trots allt annat.

Första dödsfallet i Sverige, en coronasmittad äldre människa är död. Trots intensivvård. Gör mig inte direkt tryggare. Men det gör inte annan information heller, än hit, än dit. Än ska du och än ska du inte. Tur jag inte behöver överväga om jag ska gå till jobbet eller inte. Är varken förkyld eller har något jobb att gå till. Lucky me.

Men kan inte låta bli att bli tämligen trött på alla undergångsbeskrivare – experter eller lekmän/-kvinnor – som gör allt för att förvirra och oroa. Låt experterna göra sig hörda. Håll klaffen alla ni andra. Ni stör.

Photo by Erik Karits on Pexels.com

Photo by Pixabay on Pexels.com

När vi har ätit, och jag sitter i min stol efter att ha förberett disk – så kommer Jan in med dosetten i handen. Jag har nyss satt fram hans (mosters) lilla saltkar med tre tabletter och sagt att han ska ta dem. De står kvar på köksbordet. Jag hämtar dem, och ett glas vatten och han tar sina piller. Men jag blir så trött, och antagligen han också, av all förvirring.

Disken är odiskad i diskhon. Jag tar den senare. Fiskfiléerna var ätliga, spenaten god och Amandine-potatisarna trista. Vi blev mätta dock. Bättre än Kalmar-lagad hemtjänstmat à 100 kr för två portioner. Att ätas en vecka efter tillagningen, enligt pressen här i Sumpan.

Fick för mig att göra bruna bönor i morgon, så nu ligger de i blöt. Sirap och ättika har jag. Och randigt fläsk, hur rimmat det är visar sig. Svenskt, men köpt på Lidl. Ofta numera är stekfläsk för lite salt, men det går ju att avhjälpa. Kanske blir det middagen i morgon. Allt för att överglänsa Kalmar-maten.

I morgon får det nog bli en vända till tvättstugan igen. Det brukar finnas plats när jag behöver. (Ändrade ”vill” till ”behöver”.)

Rapport är fullt av Corona. EU har möte när programmet sänds, i Italien arbetar de som kan hemifrån, flygbolag överallt är hårt drabbade och kommer att få stöd, liksom andra branscher. Forskning kring vaccin och behandlingsformer snabbas på, myndigheterna försöker se till att material som behövs räcker. Skolor är stängda, stora evenemang inställda. Klockan tjugo kommer ett speciellt nyinsatt program om Corona.

Mera Rapport. Bildelar stjäls, och exporteras österut, tydligen ofta till Litauen. En bilägare som råkade illa ut, gjorde det igen någon månad senare, med en annan bil. Hur dum får man vara? Nu funderar personen på om han ”ska köpa en liten Fiat nästa gång”. Gör det, säger jag.

Halv tio har jag och Molly varit ute igen. Bara runt några kvarter, tillräckligt för att hon ska få göra det hon ska. Och jag komma in igen, det var lite kyligare än jag trott (eller klätt mig för). Jan undrar vad han ska göra när jag kommer in, ”borsta tänder och kissa, och tvätta händer” – säger jag. Nu gör han något av det. Jag tänker inte kontrollera vad. Käppen står utanför toaletten, kanske kommer han ihåg att ta den som stöd på väg in till sängen. Ofta är den annanstans än i hans hand.

En Tullamore Dew med en aning vatten en stund för mig själv. Idag behöver jag inte göra något mera, behöver inte bry mig om annat än att själv komma i säng så småningom. Molly är klar, Jan är det snart – jag hoppas bara att han också kan somna och sova gott.

I morgon får jag köra en tvättmaskin igen. Och koka bruna bönor. Kanske torka lite lister här och där (troligen inte, jag väljer nog bort det). Handla diverse. Ta hand om Molly. Och Jan.

Det är märkligt att uppleva hur hans förmåga att hantera sig själv försvinner, ibland med stora förändringar, ofta med mindre. Och det är konstigt att faktiskt inte förstå hur han själv känner det inför den här delen av sitt liv, det som återstår, det som inte blir bättre. Bara mera utan begrepp, utan förståelse, utan fysisk förmåga att klara av det som sker. Jag försöker försiktigt fråga, men får inga svar. Han väljer att inte ens förstå frågorna, av pur självbevarelsedrift kanske. För jag tror att den finns där bakom allt det andra, allt det som inte finns längre. Viljan att skydda sig själv för att kunna överleva.

Må han få behålla den viljan hela vägen.

(Bilden har ingenting med någonting att göra – den är enbart vacker.)

Kvart över fyra, tisdag, molnigt. Solen har gömt sig. Men Jan är uppstigen från sängen, och i sin stol, med ett glas alkoholfritt rosévin framför sig. Ett antal tunna salamiskivor har han också inmundigat. Plus bytt kläder och tvättat sig, igen. Det ena före det andra. Han behöver klippa håret, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Jo, jag vet – får beställa tid och ta bilen dit, släppa av honom och parkera om. Kanske klippa mig också.

Kummelfiléerna verkar innehålla mycket vatten, nu när de tinat. Har tömt tallriken flera gånger. Hoppas de smakar gott i alla fall…

Det är konstigt hur en annan människas liv kan ta överhanden, om inte totalt så nästintill. Just nu rör sig min tillvaro runt Jans behov, läkarbesök, provtagningar, oförmåga att gå mer än lite. Tvätt av hans tack och lov många byten av joggingbrallor. Byten av blöja. Tvätt med tvättlappar just nu när benen är lindade, men det får han klara själv. Hårtvätt blir det inte tal om – kanske en dusch när hemsjukvårdaren Hava är här på torsdag (eller om det var fredag), och innan hon lindar benen igen? Det är en idé, behöver inte ta lång tid.

Ännu diskar han för det mesta både frukostdisk och middagsdito. Han plockar in disk också, ibland på andra ställen än de vanliga. Och han har tack och lov fortfarande aptit, äter om än inte lika mycket som jag. Igår sushi, och jag fick förklara vad det var så att han visste vad som skulle serveras till middag. Ordet ”sushi” betydde ingenting för honom, men han kände igen bitarna när han såg dem.

En skärgårdsmäklare hade skickat ut ett reklamblad med kalender på ena sidan – bilder av Roland Svensson. ”De där känner jag igen” var det första Jan sade när han såg bilderna. Det gjorde mig glad.

Ett så här krympt liv, både hans och mitt – innehåller också glädjeämnen, oväntade sådana, som ovan. Mera vår, värme och sol och blomster i vanskött rabatt (hemma hos mig) eller pelargoner i krukor på hans altan på ”landet” – det kommer att göra oss båda gott. Ljuset känns just nu som det mest vederkvickande.

Jag tänker inte göra egen handsprit, det får duga med att tvätta händerna ofta och grundligt. Men jag blir så jäkla arg på de som köpt upp lager av apotekens handsprit – och säljer den dyrt på Tradera. Blocket har haft kurage nog att stoppa annonserna. Så eländigt dåligt att utnyttja människors rädsla på det sättet. Skäms.

Det är många som bör skämmas numera – bland andra de politiker i Sverige som just beslutat att Sverige inte (till skillnad från vilka EU-länder?) ska ta emot några minderåriga flyktingar. Varför ska vi inte göra det? Vilka faror kan dessa barn utsätta Sverige och svenskar för? Barnen (och deras föräldrar) kommer nu att lida, innan de kanske dör, barnen utan att ha haft några liv. Jag skäms över att vara svensk. Jag skäms över att hittills ha kallat mig socialdemokrat. Glad att mina föräldrar inte får uppleva detta. Ledsen att mina barn och barnbarn får leva längre än jag med ett land jag inte längre känner igen.

Photo by Pixabay on Pexels.com

Tisdag 10 mars 2020 – det mesta i pressen har ”corona-” som förled – coronaslagsmål om toapapper, coronahamstra, coronahotell etcetera. Blir så trött på alltihop. Och alla stackars miljardärer/miljonärer som nu förlorar x procent av sina börsförmögenheter. Ack.

Vart Italien är på väg är svårt att begripa, hela landet i karantän. Hur i all världen ska det fungera, vem ska kolla vad? Släpper de iväg alla turister? Säkert många frågetecken för många, både här och där.

Och alla yngre människor, eller medelålders, som tröstar sig med att det är 80+ personer som redan är sjuka, som också dör i den här influensan. Inte de. Klen tröst för oss som är äldre, och kanske sjuka. Här i Sverige höjer Folkhälsomyndigheten nu risken för spridning till ”mycket hög”.

Nog av. Här har städats, tar det lite pö om pö. Den stora vardagsrumsmattan är noggrant dammsugen, men knappast fri från hundhår för det. Jag skulle behöva krypa på knäna med en rotborste, men det tänker jag inte göra. Det får duga. Golven är avtorkade, diverse lister skulle må bra av ordentlig rengöring, men det får också vila. Åtminstone till i morgon. Sängarna har fått rena lakan, och tvättkorgen är fortfarande nästan tom. Molly håller sig i hallen, hon gillar inte när jag stökar med dammsugaren.

Tror att det blir varsin panerad kummelfilé till middag, kanske med stuvad spenat och kokt Amandine-potatis. Vet att alltihop finns i kyl och frys, slipper därmed gå ut och handla. Servietter behöver införskaffas, men hushållspapper får duga under tiden. Det droppar från balkongen ovanför vår. Vill helst inte gå ut, men det är dags för Molly om någon timme. Just nu inser jag att jag behöver laga middag till Jan inför lördagen. Själv ska jag ju bort på middag, och hemtjänsten ska vara här. Kanske köpa en färdig låda, han gillar korv Stroganoff.

Läste att kommunen här handlar mat för hemtjänstens kunder från ett företag i Kalmar. Maten lagas en vecka innan den ska ätas. Otillständigt. Kan knappast vara ätbart, behövs inte mycket för att gamla människor ska tappa aptiten, kanske bli sjuka, kanske sluta äta. Man kan tydligen köpa färdigmat och ansöka om ersättning för det som överstiger 45 kr (tror jag, det kommunen betalar för maten) – men hur många orkar göra det? Det är skit på så många sätt att bli gammal och behöva omvårdnad. Och ändå finns det ljusglimtar – t ex de människor vi mött på Helsa i centrala Sundbyberg. Läkare, distriktsköterska och äldresjukvårdare. Toppen.

Det regnade inte längre, tvärtom kunde vi (Molly och jag) ana solen när vi var ute nyss. Nu är vi hemma igen, kummelfiléerna ligger och tinar, spenaten tar jag fram om en stund. Potatisen skalas inte i förväg längre, det gjorde jag ofta förr. Klockan är snart ett.

Jan sover eller slumrar åtminstone i sin stol. Orken varierar dag från dag. Nu går han in till sängen och lägger sig. Idag är ingen bra dag. Men utanför fönstren har solen tagit sig fram, den får mitt ledsna hjärta att glädjas i ögonblicket. Jag är rastlös, vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Har saker som behöver göras, men förmår inte riktigt fokusera.

Lite gladare blev jag när jag pratat med äldste sonen. Han har fått en infektion i skelettet i knät, och fick för klen antibiotika till att börja med. Nu har han fått en kraftfullare sort och kände sig ”bra, nu kan jag ju gå”. Jag blir påmind om att inte heller han är för evigt ung och stark…

Jan har legat en dryg timme, han är väldigt rödblommig i ansiktet – är det hans hjärtsvikt som spökar? Vi har inte tid för ultraljudet förrän 7 april. Lungröntgen torsdag nästa vecka, föregått av läkarbesök tisdag. Onsdagen ägnas åt renspolning av köks- och badrumsavlopp (inte av mig, en firma som kommer hit).

Längtar hem till mitt. Kanske kan vi åka igen nu till helgen, efter hembesöket av kommunens handläggare och äldrevårdaren från vårdcentralen.

Photo by Polina Tankilevitch on Pexels.com

Mera sol, och mera vind. Fröautomaten dansar, med och utan blåmesar eller talgoxar. Vårljus.

I köket brinner vedspisen, och värmefläkten låter. Jan sover en stund i sin stol. Molly ligger bakom mig,

Photo by Yuma Kim on Pexels.com

om jag förflyttar mig gör hon det med. Rasslar runt fötterna på mig, vill veta att jag inte drar iväg någonstans utan henne. Jag drar ingenstans. Bilden ovan är inte Molly, men kunde ha varit.

På lördag 80-årsmiddag med vänner, två som fyller år samma dag, men bara den ena fyller jämnt. Har tagit fram en klänning, ska bara komma ihåg att få med den också i morgon när vi far tillbaka till Sundbyberg.

Har ingen ro idag, börjar läsa och slutar läsa. Vet att jag borde ägna mig åt det uppdrag jag har liggande – men får inte igång mig. Städa skulle jag kunna göra, det behövs alltid med hund i huset. Men icke. Laga mat får vänta tills köttfärsen tinat, det blir pasta till middag.

Jag gick ut med sekatören och började klippa de grenar jag kunde runt det stora trädet. Alla orkade varken jag eller sekatören ta, och fortfarande är många ”klippbara” grenar kvar. Nästa gång, nu är både hand och kropp trötta.

Har just duschat Mollys tassar, det är lerigt ute. Och klyvt några för stora vedträn.

Och så blev det plötsligt måndag. Vi är tillbaka i Sundbyberg, jag bokar tvättstugan och tvättar. Beställer färdtjänst, avbeställer färdtjänst – vi fick en annan tid än förmodat för lungröntgen. Och färdtjänst i april går inte att beställa i mars… Det gäller att komma ihåg. Vi har en lapp med datum och vad som ska ske, där förhoppningsvis allt finns med. Mycket nu, mitt i alltihop ska vinterdäcken bytas mot sommar dito.

Nå, jag är nöjd med att jag igår lyckades ta bort de flesta av kvistarna runt det stora trädet därhemma hos mig. Nu ligger en hög utanför syrenhäcken, hoppas någon tar bort den.

Yngste sonen behöver inte vara hundvakt på onsdag, har meddelat honom. Äldste sonen har någon konstig inflammation i ett knä, och har åkt in och ut på Danderyd de senast dagarna. Är tacksam att han till slut ändå berättad. Vi är alltför hänsynsfulla, jag berättar inte hur det är med hans pappa, och han berättar inte hur han mår. Nu hoppas vi att han får den hjälp och medicin han behöver, han försökte låta hoppfull. Och han vet att vi ställer oss i kö för ”alternativt boende” för hans pappa. Hans hustru läser mina blogginlägg, så han får viss information den vägen.

Var är jag nöjd med idag? Färdtjänstbeställningar fixade så långt det gick. Tvättkorgen tömd för ögonblicket. Ungefär det.

Har också dammsugit upp möjliga glasbitar efter det vinglas om åkte i golv, och torkat upp det kaffe jag spillde på mattan i vardagsrummet i förmiddags. Vi behöver åka till Ikea och handla billiga vinglas. Jan har inte riktigt koll på hur han viftar när hans glas står på bordet.

Hela mattan i vardagsrummet behöver borstas fri från hundhår. Att dammsuga räcker inte riktigt, men det får duga. Vill att det ska se städat ut när vi får hembesök av kommunens äldrevårdshandläggare (eller vad han kallas) och hemsjukvårdaren i slutet av veckan. I morgon ska här städas, köket klarade jag av förra veckan. Och nu har jag även onsdagen på mig, eftersom det inte blev någon lungröntgen då.

Plötsligt är det åter mycket logistik. Hembesök, återbesök hos Jans läkare, hans tandhygienist, fotvård på vårdcentralen, ultraljud på hans hjärta, lungröntgen, däcksbyte. Jag ska på 80-årsmiddag, hemtjänsten ska ta hand om Jan. Pust. Däremellan vill jag också vara hemma hos mig, nu när det börjar bli vår. Försökte sitta på altanen en stund nu under helgen, men det blåste för mycket. Fick dock sopat bort alla små kvistar.