beskrivarblogg

Tankar (?) innan jag går till sängs efter att ha varit ute med Molly. Har redan glömt tanken som fick mig att börja skriva… Någonting om att fungera och fundera, utan att ha internet och vänner på Facebook och blogg att vädra alltihop med. Går det? Tror jag skulle ha svårt att tappa alltihop, om någon katastrof skulle inträffa som åstadkom det.

Just nu känns domedagen mera verklig än den någonsin gjort under hela mitt liv. Förmodligen också för Jan. Tror inte han förstod förrän igår hos doktorn att hans hjärtsvikt är livsfarlig. Hon förklarade bra och tydligt och han lyssnade. Och tog in. Och var påverkad av det hela kvällen igår och kanske även idag.

Den här dagen har varit full av piss. Bokstavligt. Två vändor till tvättstugan (en igår) och toalett som spolats och skurats och blöjor och kläder och mina mer och mindre för honom besvärliga utbrott. De är tuffa för mig också. Nu har Jan lagt sig, jag har varit ute med Molly på kvällens sista vända, allt jag kan överblicka är lugnt. En pyttewhisky vid min sida innan jag går till sängs och försöker somna.

Börjar tro utan att vilja det, att det inte kommer att fungera med Molly längre. Borde prata med hennes tidigare matte (och ägare, jag är bara fodervärd). Men ett tag till går det nog. Hon är förtjänt av en mera fullskalig matte än jag är just nu, hon behöver massor av kärlek och hon ger massor av kärlek. Hon ska inte bo med en människa som är på gränsen till vad hon klarar av. Än går det, vi hittar lösningar på praktiska problem – vårdcentralbesök, Molly väntar i bilen i sin bur, bättre än ensam hemma. Ibland kan yngste sonen ta hand om henne, som i morgon när det är lungröntgen och han är ledig.

Jag älskar hundskrället. Som hennes ursprungliga familj säkert också gör/gjorde. Vad händer med henne om jag inte orkar?

Släpper det, om jag vill sova kan jag inte ta med mig alla frågor till sängen. Just nu kräver mina idogt tvättade händer insmörjning. De nästan gnisslar.

Det är bara corona överallt. Blir trött, orkar inte läsa domedagsprofetiorna – eller tvärtom. Är så lydig jag kan, men Jan ska till läkare och jag måste följa med. Bara ett exempel på olydnad. Vi åker inte kollektivt, färdtjänst i taxi eller egen bil. Fast ibland blir ju färdtjänsten kollektiv, dvs med flera passagerare, åtminstone en till… Hm.

Vi klipper inget hår även om det behövs, tandläkare och tandhygienist inne i Stockholm får vänta. Jag vill dra hem till mitt hem, till landet där det kanske är färre smittade än i Sundbyberg. Och vi har inte så mycket ”på programmet” efter i morgon, då det ska lungröntgas. Fotvård 1 april på vårdcentralen kan vi boka av, men ultraljud för hjärtat den 7 april måste ske. Och kanske remissen till hjärtsviktexperten resulterar i en kallelse snart, det vet vi ingenting om idag.

Mat och toapapper har vi, alkoholfritt vin må inhandlas. Lite godis ska även den ha som är gamling och sjuk, om man nu gillar sådant rosévin. Även till salami. Tur jag har min Dry Martini.

Kanske far vi till Addarsnäs på fredag, Jan är inte så tänd på att leva utan Rapport på teven, eller Kunskapskanalen. Senast fungerade det inte att se Rapport på datorn, tar med den router vi har här nästa gång, kanske går det bättre. Annars må jag kolla med förvaltaren om de ”gjort” något med internetåtkomsten på gården.

En del företeelser gör mig arg. Som den där nazistiske partiföreträdaren som vill sälja munskydd för närmare 800 kr styck (tror jag att det var, kan ha blandat ihop siffror). Vilken bondfångare – tyvärr kommer rädsla förmodligen att få ett antal människor att tro på att det skulle hjälpa dem. Eller en annan kändis som rekommenderar något jag vet inte vad (orkade inte ta reda på det) som skulle skydda mot viruset.

Och så den stora katastrofen i sammanhanget – det blir ingen Eurovision Song Contest. Såå sorgligt, nästan lika ledsamt som att prinsessan Birgitta ”sitter fast i Spanien” (där hon alltid bor sedan flera år) och inte kan spela golf. Stackars. Kungen lär ha pratat allvarsamt, dock icke om syrran sin. Hoppas jag, vet inte, lyssnade inte. Och fast i Spanien utan möjligheter att cykla (bara hundpromenader är tillåtna) är även Elisabeth Höglund, synd om henne också som åkte dit trots att hon avråddes. Hon sägs ska springa runt i ett garage i källaren. Good luck.

Våra tulpaner med fem dagars garanti är inne på sin sjunde dag, fortfarande hänger blombladen med, men bladen börjar krokna och svartna i topparna. De får stå åtminstone morgondagen ut.

Jag är less på information och desinformation – och gläder mig samtidigt åt ljus, åt små blommor här och där, åt att det nog blir vår i år också. Trots att vintern uteblev åtminstone här i mellansverige. Påskliljorna borta vid kyrkan i Sundbyberg hade slagit ut när Molly och jag som vanligt gick förbi och morsade på Ragnar Thoursie, ellet åtminstone på hans minnesplakett vid kyrkomuren. Häromdagen var det bara blad, nu blommor. Och just nu, när jag ser ut genom fönstret, lyser solen på skorstenarna i närheten. Nyss såg det ut som om det skulle komma oväder. Så snabbt kan åtminstone väder ändra sig.

Kycklingen är rensad, sås gjord, ris förberett, currykryddan (Rajah´s, den bästa hittills) står på bordet så att ”man” får ta om man vill. Alla grönsaker som fick koka med kycklingen ligger fortfarande i skyn i cookern, kanske vill Jan ha åtminstone några morötter. Han brukar gilla dem. Osten ska fram ur kylen. Nu.

Photo by Pixabay on Pexels.com

När jag letar efter en gratisbild på Dry Martini kommer den här vackra bilden. Tack för den.

Onsdag 18 mars 2020 – lägenhetens avlopp är genomspolade, trasig bottenventil till silen i diskhon och läckande kran i köket äntligen felanmälda. Stödstrumporna på, nu har jag fattat hur man gör. Svettigt ändå, men det går. Och Jan fick äntligen duscha och tvätta håret dessförinnan. Nu tar han igen sig i sin stol. Molly är än så länge nöjd att ligga i sin bädd en stund till. Jag har kört en tvättmaskin. Det regnar, så jag ser inte fram emot att behöva gå ut. Tror jag ska laga lite mat i stället. Har en färsk kyckling som ska tas omhand.

Jodå, jag gick ut i regnet. När jag kom hem var det läge att städa toaletten igen p g a spill. Och byta brallor. Det var ju bra att jag tvättat redan. Jag fick ett smärre sammanbrott och morrade om att sitta och kissa.

När kycklingen stod och puttrade i slow cookern kollade jag tomaterna från Hemköp, inköpta  igår. Mögliga. Gick ner och fick efter diverse missförstånd tillbaka pengarna. Gick hem, och fick ett större sammanbrott.

Samma visa igen, städa toalett och golv, byta kläder – den här gången även tröjan. Jan äter två Furix på morgonen och uppenbarligen fungerar tabletterna som de ska, men det gör tyvärr inte han. Det är synd om honom när det blir så här och jag dessutom bråkar på honom. Efter några djupandningar kramar vi om varandra, lika ledsna båda. Nu fikar vi, dvs jag, Jan dricker vatten till sin bulle. Ännu en tvättmaskin går nere i tvättstugan, ingen har som tur är bokat tid. Inte förrän klockan fyra ska nästa tvättare dit.

Kommunens hemtjänsthandläggare (eller vad det nu kan heta) har sjuk dotter, och hinner inte med oss som planerat. Och jag har mycket svårt att fokusera på någonting annat än Jan och hans behov för närvarande.

Skickar mejl till uppdragsgivare och får prompt svar – lugnande svar. Tacksam.

Tvätten är åter torr och inlagd på sin plats. Jag går inte dit en gång till idag, vad som än händer. Vi får använda slut på det som är rent. Lämnade några jympabrallor hemma hos mig senast, det var dumt. Får se till att skaffa flera.

Friden har lagt sig över rummet. Skönt. Inget adrenalin som sprätter hit och dit. Kanske blir kycklingen ätbar till middagen, annars blir det något annat. Molly och Jan snusar båda. Jag försöker lösa supersvårt soduko (tror jag har glömt hur det stavas) men fixar det inte, ger upp just nu. Nog av den här drapan.

Och ni vet hur en tvättmaskin ser ut, så det blir ingen bild…

Tisdag 17 mars 2020 – rivstart halv 7 när Jan passerade mina fötter som stack utanför sängen… Molly och jag gick ut, och därefter gick jag till tvättstugan. Nu klart, Jan ska strax klä på sig inför läkarbesöket som blev tidigarelagt, kl 13. Själv har jag också hunnit duscha.

En snabb vända till matbutiken medan tvätten tvättades blev det också. Inte alltför mycket folk, och nu har vi i alla fall mat och annat för någon vecka. Händerna tvättas stup i ett, för det mesta minns jag också att smörja in dem. Kaffekoppen kallnar bredvid min stol. Egentligen förstår jag inte varför jag tror att jag vill ha kaffe, dricker sällan upp alltiop.

Har också bokat av tandhygienist och färdtjänst dit, men bokat färdtjänst till 7 april och hjärtundersökning. Tandläkaren för Jan får också vänta, det handlar om rutinkontroll. Någon hårklippning blir det inte tal om nu, vare sig för honom eller mig. Fotvård på vårdcentralen 1 april tveksamt, ska nog boka av den idag. Får kolla med doktorn och Hava, om Jan fortfarande ska ha benen lindade går det ändå inte. Med stödstrumpor?

Det är krångel med internet, Telia nämndes inte i sammanhanget, och kanske är det ComHem här i huset – men något är inte som det ska med internet heller. Världen går sönder.

Strax ska jag gå och hämta bilen för att åka ett par kvarter ner till vårdcentralen. Tror att jag kommer ihåg var jag hittade parkering igår…

Hemma igen efter nära två timmar. Remiss till hjärtsviktsspecialist och dito sjuksköterska, köpt stödstrumpor på apoteket och med stor möda fått på dem för att testa några timmar innan de ska av igen. Rena motionsövningen för min del. Ytterligare en vätskedrivande tablett varje morgon. Väl omhändertagna som vanligt, EKG och syrsättning, vikt kontrollerades också. Det blir en del läkarbesök framöver… Nu är Jan trött (jag också) och sover en stund i sin stol. Jag slappnar av så här. Och Molly sover efter att ha varit omhändertagen av sonen medan vi var borta. Tack Anders.

Något blir det till middag, skåpen är fyllda. Men än vet jag inte vad. Lyckades hitta en parkeringsplats aningen närmare bostaden, lättare att komma ihåg eller upptäcka genom att trycka på låsknappen på nyckeln medan man ser sig om.

Corona blir allt mera hysteriskt. Bilder och info om 10 sidor med dödsannonser i italienska tidningar, extrem isolering anbefalls för oss ”gamlingar” men Siw Malmkvist tänker inte isolera, hon ska dansa i Let´s dance på lördag.

Nu är klockan fem på eftermiddagen. Godmiddag.

Photo by Simon Matzinger on Pexels.com

Tyvärr inte mina blomster, jag har bara tre i min vanvårdade rabatt.

16 mars 2020 – hemma i Sundbyberg igen. Datorn fungerar som den ska här, men inte hemma hos mig. Där kom jag inte in på någon sajt, trots att jag var uppkopplad. Varför vet jag inte. Medan jag höll på och letade lösningar tog jag bort alla lösenord, och en hel del bokmärken som jag har på ”första sidan”. Bland annat försvann Adblock – och nu har jag en sort som ber mig blockera alla annonser, en i taget, på t ex tidningssidor. Om jag gör fel en gång, uppmanas jag att ångra alla blockeringar… Skit. Fast lite senare lärde jag mig att skriva ”about:extensions” och där hittade jag att jag redan hade AdBlock Plus, men att det var avstängt. Nu är det på och vips är annonserna borta så där som de var tidigare. Bra.

Klockan är halv ett. I morse när Jan kom upp frågade han ”var är jag”. Jag berättade och frågade om han visste vem han är, och vem jag är. Rätt svar på båda. När jag berättade att vi skulle åka hem till hans lägenhet, blev svaret kort och gott ”bra”.

I morgon vårdcentralen, de hälsade oss välkomna i fredags.

Har varit ute med Molly, det blåser rätt bra. Stormvarning i pressen, men inte här väl? Läste inte mera än så. I fjällen såg jag senare.

Tvättar i morgon bitti. Efter lunch kommer Anders och tar hand om Molly så att hon slipper vänta i bilen. Vi ska vara på vårdcentralen klockan 13. Där har man inte stoppat några besök, svar på min fråga. Och vi tror fortfarande att Jan ska lungröntgas på torsdag. Däremot tror jag att vi skjuter besöket 30 mars hos tandhygienisten inne i Stockholm på framtiden. I så fall får jag komma ihåg avbeställa färdtjänsten. Men beställa en till den 7 april då Jan ska kolla hjärtat… Knepiga beslut för en lekman.

Vännen som äntligen skulle ha fått höften opererad i morgon, fick på plats veta att operationen inställs, hennes landsting har bromsat. Trist. Och plågsamt.

Av okänd anledning hör jag nästan inte vad som sägs i min telefon. Det är också plågsamt, framför allt kanske för den som har något att säga mig. Trist är det också.

Nu har vi nallat från förrådet och ätit fiskbullar och kokt potatis till middag. Trist var det också.

I morgon ska jag handla tidigt, stuvad spenat, mjölk, hållbar sådan också om den finns, färdiga köttbullar och kanske färska hamburgare på Hemköp. Fryst fisk har vi. Har noll fantasi och noll lust att laga mat.

Har just avvännat en människa på FB som i största allmänhet menar att äldre människor får/har dåligt omdöme. Hon byggde resonemanget på samtal med vårdpersonal. Skitless på generalisring om ”äldre”, så gott som alltid framförda av ”yngre”. Jag kan gå med på att omdömet kan vackla hos den som är dement, men att dra alla över en kam gör mig mycket irriterad. Parallellt skrev en krönikör i en av kvällstidningarna om att ”gamlingarna måste fås att ta ansvar” – dvs sluta träffa varandra, låsa in sig och få maten genom en springa i dörröppningen (mitt sammandrag). Varför inte vidarebefordra de goda råden utan att peka ut grupper av människor? För all del i vällovligt syfte. Det kan vi gamlingar vara utan.

Photo by Edu Carvalho on Pexels.com

Fredag 13 mars 2020 – vi är på Addarsnäs sedan i förmiddags. Efter en vända i tvättstugan (start strax efter sex, ingen störs, separat hur på gården) kom vi iväg runt klockan tio. Skönt att vara här, Jan tog en mycket kort promenad tidigare i eftermiddags. Nu har vi ätit och han diskar. Orken är bättre idag, vad som avgör är svårt att veta. Jag har letat, och hittat, beställda Bokbörsen-böcker, skickar dem i morgon.

Syrran i Uppsala sitter hemma och träffar inte barn eller barnbarn. Klokt. Andra syrran kommer hem (hoppas vi) från Thailand på söndag. Vännerna som fyller år på söndag avstår från firande. Mycket är redan annorlunda genom corona och oron för smitta. Vi tvättar händer stup i kvarten, och smörjer in. Försöker låta bli att röra vid ansiktet, nyser inte någon av oss, varken i armveck eller annanstans. Jan har sina vanliga problem med slembildning och hosta därför, men det underlättas en aning av tabletter som är slemlösande. Han tycker dessutom att de smakar gott. 1-2 per dag verkar fungera hyfsat.

Om vi kunde så skulle jag gärna stanna här längre än till på måndag. Men, vårdcentral och läkarbesök tisdag, spolning av avlopp i lägenheten onsdag, lungröntgen torsdag. Sedan tror jag vi har en lugnare period någon vecka.

Och vännen i Västerås opererar sin höft på tisdag, tänker på henne och önskar henne allt gott. Hon har väntat länge, för länge. Hoppas inget kommer i vägen.

Jan har nu torkat disken också. Glad för alla aktivitetsyttringar. De betyder att hans hjärta fungerar bättre idag än igår.

Inga änder i ån. Var är de? Får de mat på ett annat ställe? Är de ute i sjön? Tomt och tyst i ån (frånsett vattenfallet som forsar ymnigt och hörbart). Skulle ha tagit in mera ved, men det får vänta till i morgon. Liksom påfyllningen av fågelfrö i automaterna, och sopandet av trappen. Där finns en del frön och skal från fåglarnas ätande. Några möss har jag inte sett till de senaste veckorna, men någonstans i närheten är de säkert.

Tulpanblad och påskliljedito sticker upp i den vanskötta rabatten, gula krokus runt det stora trädet. Högen med kvistar från förra veckan ligger kvar utanför häcken. Någon kanske tar hand om den, jag gör det inte – vet inte var jag kan slänga kvistar. Borta vid aklejorna brukar jag tömma aska, och ibland lite löv och annat vegetabiliskt skräp. Men inte alla de där kvistarna.

Kväll, Jan har lagt sig. Men kommer upp igen, ”hur blir det i morgon?”. Jag försäkrar att det blir som alltid, frukost och om han inte vaknat så väcker jag honom. Nu hoppas jag att han sover gott. Han har varit ”med” hela dagen, inte förvirrad – och så nu ändå, lätt orolig och undrande. Jag stoppar in ett vedträ till i vedspisen. Molly ligger på min säng, utan det skyddande lakanet. Hon får det. Vi sover gott tillsammans, för det mesta. Men jag sitter en stund till.

Photo by Josh Hild on Pexels.com

Fritt fram för tolkning av bilden, jag har ingen aning om vad den handlar om… Heller.

.

Jag vill skriva, behöver skriva, men får bara ur mig mer eller mindre tjatiga berättelser om sjukdom och elände. Det blir jag inte gladare av. Ingen annan heller. Tjugo i fyra. Snöblandat regn eller tvärtom därute. Snart dags för Molly att få komma ut igen, men vi försöker vänta ut vädret.

I morgon, fredag, har vi veterligt ingenting på programmet. Annat än tvättstugan förstås. Det går fort att fylla tvättkorgen. Klockan åtta i morgon bitti fanns ledigt. Molly och jag var ute och blev blöta för andra gången idag, första gången regnade det inte.

Nyss fick jag ett telefonsamtal om att födelsedagsmiddagen på lördag är inställd. Corona. Klokt och tråkigt beslut av värdinnan. Bra säger jag. Vi har inte råd att kanske smittas av någon som kanske har varit i kontakt med någon som… Nu har vi alltså både fredag och lördag ”ledigt”, tvättar i morgon bitti och åker ut till Addarsnäs därefter. Bra trots allt.  Har mejlat hemstjänsten, och berättat för sonen att han inte behöver ta hand om Molly på lördag.

Har också talat med det andra födelsedags”barnet” som nog åker hem till sitt i morgon. Hon var redan på plats här för firande. Det reder sig, vi firar varandra längre fram när vi inte behöver vara nojiga över virus hit och dit. Jag är nöjd med att Jan är piggare och mera med idag än igår. Det räcker långt.

Photo by Ylanite Koppens on Pexels.com

Så, säger varmt grattis ändå,  till er båda kära gamla vänner, och vet att vi ses längre fram när världen är sig lik igen – eller ändå!

Torsdag 12 mars 2020 – besök av kommunens äldrevårdshandläggare och hemsjukvårdare från vårdcentralen.

Efter att försiktigt ha frågat hur gammal jag är och fått svaret – kunde han berätta att Jan kan få städning (ordentligt, inte fönster av arbetsmiljöskäl) en gång i månaden, hemtjänsthjälp på morgnarna inkl dusch tre gånger i veckan (vi säger ifrån om vi inte ska ha hjälpen, helst några dagar innan). Kolla längre fram om vi vill ha hjälp på kvällarna också. Städningen blev möjlig genom att jag är gammal och inte skriven på Jans adress.

Kanske också flera ”avlastningstimmar” per månad (12 är medgivna), men då bör jag använda de tolv först några månader. Tre timmar per vecka under en månad, det bör jag klara. Något alternativt boende en vecka här och där verkade inte möjligt. Däremot kan kommunens hemtjänst (vi har en privat) ställa upp med tillsyn en eller två gånger per natt. Kanske ska testa det för att få koppla av över natt någon gång, hos syrrorna till exempel. Vi får se vad handläggarens ”protokoll” visar när det kommer.

Båda var ense om att jag behöver avlastning. Han vågade – också det försiktigt – hävda att jag såg ”sliten” ut, jämfört med den gång i höstas då vi träffades första gången. Och så försökte han övertala oss att ge Ekbacken och dagvården där en chans igen, ”alla” är så nöjda – alla, utom vi två. Nej, sade både jag och Jan. I alla fall inte nu.

Kanske kan vi också få hemtjänst även under sommaren på landet. Kollar det längre fram.

Jan fick sin dusch, snabbt. Och Hava lindade hans ben igen, det har fått ner svullnaden. Läkarbesök som bestämt på tisdag, om vi inte hör något annat (corona). Ingen av oss tog någon av oss i hand. Jan är trött, på grund av hjärtsvikten, bekräftade Hava. Han får helt enkelt inte tillräckligt med syre i blodet. Nu sitter han i köket och äter några Finn Crisp snacks med ost.

Sammantaget ett bra möte. Inga absoluta besked vare sig hit eller dit, men ändå bra. Handläggaren kontakter hemtjänsten, både den privata och den kommunala.

Molly och jag har varit ute i hällregn tidigare idag. Nu snöar det till och från, men än är det inte dags för nästa utevända. Jan lägger sig att vila en stund. Klockan är kvart i tre.

Borde kolla om det går att få soffan högre genom ”extraklossar” under. Arbetsterapeuten ska komma hit och se vad som kan behöva göras i lägenheten, ta bort trösklar till exempel. Kanske kan vi bestämma en tid på tisdag när vi ändå är på vårdcentralen. Nu gäller det att komma ihåg allt, eller åtminstone var jag skrivit upp det…

Photo by Pixabay on Pexels.com

Lär vara en bild på ett snöväder.

Onsdag 11 mars 2020 – de bruna bönorna var goda, liksom det stekta fläsket. Jag åt som vanligt mera än Jan, men han åt. När jag trodde att han diskade hade han ”bara” ställt in stekpannan och lagt resten av disken på diskbänken. Mera orkade han inte. Han har över huvud taget orkat väldigt lite idag. Vet inte varför. Nu såg han inte på Rapport heller, vilket han brukar göra. När jag undrar om han vill gå till sängs, vill han inte det. Men han vill ha vatten och får vatten.

Han har svårt att prata så att jag förstår vad han vill – det varierar också dag från dag. Ibland har vi inga problem att begripa vad vi säger, någon av oss. Ibland begriper ingen av oss någonting. Idag är det jag som inte begriper. Allt hänger ihop, också när det är obegripligt. För oss båda. Som så mycket numera.

Jag tittar på kunskapskanalen och ett program om en holländare som flyttade norrut och numera fotograferar valar – och en man som längre ner i Europa letar efter kungsfiskare. Jag har aldrig sett en kungsfiskare i verkligheten – den är så otroligt blå och så vacker. Jag får nog nöja mig med att se en sådan fågel på teve. Mannen har tagit omkring 10 000 foton. Stackars, att hålla reda på alla de bilderna. Nästa fotograf letar fladdermöss. Tror jag är nöjd med att inte ha drabbats av sådana lustar. Varken valar, kungsfiskare eller fladdermöss får mig att ge mig ut med en kamera. Ett hinder är att jag just inte vet vad som är upp eller ner på en traditionell kamera. För all del, jag kan ta bilder med telefonen, men…

Sedan björnar. I Kroatien. De letar efter ”björngrottor”, kollar spillning och ser hur björnarna flyttar på sig.  Och 8 000 kilometer längre söderut letar man elefanter.

Tror inte jag riktigt orkar med att leta efter alla dessa djur och följa deras letare. Men Jan tittar och ser en aning vaknare ut än tidigare i dag. Mannen i Afrika saknar åtminstone två tänder mitt i underkäken, men är ändå vacker. Och vet vad han pratar om. Svängarna är häftiga, lunchrast i Afrika byts mot båtfärd i trakterna av Island eller var de nu är. Holländraren är på Bleiksöya (eller så), och ser havsörnar och annat som inte finns i Nederländerna. Om somrarna har han tre-fyra turer varje dag med turister som vill ut på havet. Elefanter och vattenställen för människor går inte ihop lär jag mig.

Kungsfiskarna störs av privata båtar under turistsäsongen, och det är svårt att förhindra. Fotografen försöker få människor att förstå och vara mera varsamma med sin framfart. Och björnletarna hittar åtminstone en grotta. Med några avslitna grenar som bevisar att björn varit där. Det sägs att det inte finns några brunbjörnar (andra?) i Tyskland, men fortfarande finns de längre österut.  (Och i Sverige.)

Jag lär mig hur viktiga fladdermöss är för att hålla skadedjur borta. Också i städerna.

Photo by Miri on Pexels.com

Onsdag 11 mars 2020 – i tvättstugan vid åtta, medan de bruna bönorna puttrade på spisen. Nu är både bönor och tvätt klart, och jag har handlat diverse nödvändigheter, bland annat servietter. De går fort åt. (Inser att Word vill stava servetter.) Vi fikar nu när Jan tvättat sig och klätt sig, rakningen får vara idag. Han är trött och går mycket dåligt. Småregnigt ute.

Jag har suttit och tänkt att vi ska åka hem till mitt på fredag – men det kan vi ju inte, jag ska på födelsedagsmiddag på lördag, med hemtjänst för Jan. Ibland är det som om det blir kortslutning i min hjärna, och jag håller inte riktigt reda på vilket datum det är. Bra att jag kom ihåg innan vi for iväg efter hembesöket. Kanske söndag-måndag på Addarsnäs. Tisdag, onsdag och torsdag är ”intecknade” nästa vecka. Därefter är det lugnt till 30 mars, då Jan ska till tandhygienisten, och 1 april ska han få fotvård. Jag har skrivit upp alla datum på flera ställen…

Nu slumrar Jan i sin stol. Hans trötthet oroar mig, just som jag börjat tycka att han inte somnade så titt och tätt som för några veckor sedan. Nu gör han det igen. Det lär höra till demensen, men beror kanske också på hjärtat. Eller på att han vaknar för att kissa några gånger per natt, och ibland nog har svårt att somna om. Även om han förnekar det. I natt tände han lampan och lät den vara tänd tills jag väste ”släck”. Då kröp han ner i sängen igen och släckte. Halv sju gick jag ut med Molly, insåg att det inte blev mera sömn för min del. Jan sov gott.

Klockan är tolv. Jag smörjer in mina vältvättade händer. Och dammar under ljusstakarna, ser dammet från min stol.

Molly och jag har varit till hundaffären och handlat hundgodis. Hon praktiskt taget drog in mig genom den öppna dörren, där luktar förstås väldigt gott.  Nu har vi några påsar med belöningsgodis både här och hemma hos mig.

Jan vill helst sova i stolen, men nu försöker jag få honom att åtminstone gå några varv inne i lägenheten. Han är ovillig, kommer nästan inte upp ur stolen. Tar sig bara fram till nästa stol. Jag vet inte vad som gör att det är så svårt idag. Själv tycker han att han kan gå. Han undrar varför jag bråkar.

Kommunen ringer och vill veta vilka boendekostnader Jan har – jag har fyllt i papper, men inte korrekt uppenbarligen. Krångel, han kommer ändå att få betala högsta avgiften för den eventuella hjälp han får. Nu sover Jan igen i den andra stolen… Och när han försökte gå höll han på att ramla. Rullatorn är nu intagen i vardagsrummet, bord undanflyttat. Ett glas rosé och några skivor salami kanske piggar upp honom. Något vin ville Jan inte ha, bara en liten klunk. Yngste sonen var upp en vända, och blir ledsen när han ser sin pappa så kravlig.

Bruna bönor och stekt fläsk till middag, kanske inte det bästa när han är så här hängig. Orkar inte fixa något annat dock. Klockan är bara kvart över tre, men det känns som en lång dag. Och jag vet ju att om han hamnar fel när han ska sätta sig, eller tappar balansen när han reser sig – så orkar jag inte få upp honom. Då blir det att larma för första gången. Bra att vi ändå har trygghetslarmet, jag hoppas att det fungerar om det skulle behövas. Igår och idag har Jan varit tröttare än vanligt, behöver prata med Hava om det i morgon. Och läkaren på tisdag.

På lördag eftermiddag kommer sonen efter jobbet och tar ut Molly när jag är borta. Hemtjänsten är här, men går knappast ut med hunden. De får sällskapa och värma mat till Jan. Jag kommer tillbaka vid sju-åtta på kvällen. Men först behöver jag kolla vart jag ska. Har aldrig varit på den restaurangen, i Alvik någonstans. Det visar sig att jag kan ta Tvärbanan från Sundbybergs torg till Alvik, och gå några minuter. Bra. Det blir premiär både för fortskaffning och restaurang. En ros till vardera födelsedagsbarn må jag också köpa.

Jag känner att jag inte är riktigt vuxen att ta ansvaret för Jan när han blir så här trött och oförmögen att förflytta sig. Han går, och jag fnattar runt honom med hjärtat i halsgropen. Med rullatorn blir han lite stadigare, men fortfarande är det som om det inte är han som går. Som om rullatorn går med honom och han småspringer (utan att kunna springa någonsin mera) efter.

Kanske är det dags att få hemtjänst morgon och kväll, för stödstrumpor, dusch och på-/av-klädsel. Men inte alla dagar i veckan. Då kan vi ju aldrig åka hem till mig. Vilka dagar ska vi välja? Tisdag-fredag morgon? Då har vi fredag kväll, lördag, söndag på Addarsnäs, och kan åka tillbaka på måndag. Den kvällen klarar vi själva. Om vi kan ordna det så är det värt ett försök. Får diskutera med Pär (kommunens handläggare) och Hava (hemsjukvårdare på vårdcentralen) i morgon.

Kanske också prata om hur det kan fungera i sommar. Om vi är på Djurö kan vi knappast använda Sundbybergs hemtjänst. Logistiken blir ibland för mycket för mig och jag missar här och där. Än inte katastrofalt.

Jag vet inte hur jag kan planera någonting för egen räkning. Och jag hittar inte ro att genomföra det uppdrag jag har att redigera och översätta (lite) från engelska till svenska. Visserligen är det sagt ”ingen brådska”, men nu börjar jag få dåligt samvete. Uppdragsgivaren kan förmodligen ge mig en deadline… Det skulle kanske få mig att sätta igång trots allt annat.

Första dödsfallet i Sverige, en coronasmittad äldre människa är död. Trots intensivvård. Gör mig inte direkt tryggare. Men det gör inte annan information heller, än hit, än dit. Än ska du och än ska du inte. Tur jag inte behöver överväga om jag ska gå till jobbet eller inte. Är varken förkyld eller har något jobb att gå till. Lucky me.

Men kan inte låta bli att bli tämligen trött på alla undergångsbeskrivare – experter eller lekmän/-kvinnor – som gör allt för att förvirra och oroa. Låt experterna göra sig hörda. Håll klaffen alla ni andra. Ni stör.

Photo by Erik Karits on Pexels.com