Fundering

Publicerat den 10 oktober, 2013 av beskrivarblogg

Nyss fick jag en spark därbak för allt mitt gnäll om ont här och där… Sparken fick mig att fundera lite. Vännen ifråga var lika trött som jag själv på surpuppan.

OK, jag är tjatig – men har å andra sidan aldrig hävdat annat själv heller. OK – det är synd om andra människor också, även om jag inte vet hur alla gånger. Min sjuke granne tänker jag på och hoppas av fullaste hjärta att han ska bli bra. Andra vänner som har svårigheter vet att jag bryr mig. Kanske pratar jag inte om det så mycket, eller lika mycket som jag ömkar mig själv, det är säkert sant. Ett av de senare blogginläggen har mycket riktigt rubriken ”Egocentrerad” – så nog vet jag det.

Alldeles nyss åt jag kokt torskfilé med gräddig dill- och persiljesås. Gott. Mannen min och jag sitter vid köksbordet, utanför är svart kväll, han läser och jag skriver. Minsann är ute och jagar. Rådjurshinden som hela dagen legat ute på stubbåkern visade sig ha två små kid när de började gå längs bäcken innan det blev alldeles nermörkt. Hoppas de överlever natten.

På förekommen anledning vill jag bara tillägga att jag älskar mannen min, uppskattar hans ofantliga tålamod med mig just nu, och definitivt tycker att han räcker till. Är ledsen om jag givit någon läsare ett annat intryck. Förmodligen återkommer det en gnällig drapa i morgon – eller kanske inte.

Publicerat i Uncategorized | 7 kommentarer

Mera snurk

Publicerat den 10 oktober, 2013 av beskrivarblogg

Å vad jag blir trött på den här surpuppan som sitter och ömkar sig själv. Hon har ju bara ont i baken, lite svårt att gå och kan inte använda höger höft på det sätt hon varit van. Bara fyra veckor har gått efter operationen, vad kan hon begära? Ändå kan hon inte hålla gnället borta, om inte uttalat så synligt i det skrynkliga ansiktet. Det snurkna.

Mannen min börjar tröttna så smått, han påpekar t ex snällt att jag glömde fira hans namnsdag (Nils) i tisdags, men att det naturligtvis går bra med firande även efteråt. I sängen menar han, och dit tar jag mig inte riktigt ännu, inte för kärleks lekar i alla fall. Säng är just nu enbart förknippat med obekväm och tillfällig sömn om nätterna och en stunds uppgivet liggande när jag inte vill sitta längre. Kärleken får vänta.

Dessutom regnar det, ett sådant där blött smått regn som tränger igenom allt. Och Minsann ville spy inomhus nyss, men jag lyckades få ut henne innan något hände. Halvsmälta möss är inte kul att ta hand om, ens om man/jag är på gott humör. Internet fungerar ibland när jag sittligger i sängen, nästan aldrig när jag sitter vid köksbordet. Mer att reta sig på. Kaffe. Med mannens goda wienerbulle till, det kanske hjälper!

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Ålder och elände

Publicerat den 10 oktober, 2013 av beskrivarblogg

Jag ser på mannen min när han går över gårdsplan. Han är gammal, och går som en gammal man. Långsamt, böjd. Jag ser hans trötthet lättare när han inte är alldeles intill mig. Som just nu, när han torkar frukostdisken och plockar undan, nu är han alert.

Igår använde han stor del av dagen till att sätta upp ”vår” varningsskylt med lekande barn och extraskylt under ”… och äldre”, en bit bort längs vägen. Gammal isborr för att göra tillräckligt djupt hål, singel för att fylla runt skyltpinnen. Nu står den stadigt där, förhoppningsvis tillräckligt långt in så att snöplogen inte tar den.

Vår kära granne åkte ambulans till sjukhus häromdagen, förmodad lunginflammation och hjärtbekymmer, han ligger nersövd för att kroppen ska kunna ta igen sig. Beskedet fick oss att gråta. Och tänka goda tankar för hans skull. Kanske kan det kallas att be.

Död och ålderdom kommer allt närmare. Inte överraskande på något sätt, men ledsamt. Vi börjar inse att huset här kräver mera än vi mäktar med, om vi inte båda är i bästa form. Just nu är vi inte det.

Och jag tänker på 96-åringen vars hus såldes för sonens skulder, Kronofogden ”var nöjd”. Eller våldtagarna som frikändes av hovrätten, hur ska den våldtagna någonsin kunna ha förtroende för svenska lagar? Eller nya boken om drottningen, där hon beskrivs utöva påtryckningar för att tvätta sin nazistiske fars minne. Och kungen som är ute och festar med ”grabbarna” igen – flera med tveksamt rykte. Om inte ålderdom och död, så åtminstone eländigt alltihop. Visserligen lär de nynya moderaterna tappa väljare, men vart tar de vägen? Det är val om nätt ett år, kommer något att förändras, annat än att jag då är ännu äldre?

Apropå gångarter, själv har jag ställt kryckkäpparna i ett hörn där de står stadigt. Går utan, och försöker träna det sjukgymnasterna kallar ”normalt gångmönster”. Har fortfarande ont, sover knackigt och vaknar ofta, har lagt undan alla extradynor. Min rumpa vill inte sitta på dem längre. Just nu sitter jag vid köksbordet och skriver, inte uppallad i sängen i otroligt obekväm ställning. Ett framsteg kanske.

Jag tänker på vår granne och hans familj. Är tacksam att jag inte är i samma situation, just nu.

 

 

Publicerat i Liv och död | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Egocentrerad

Publicerat den 8 oktober, 2013 av beskrivarblogg

Fy skjortan vad egocentrerad man/jag blir när jag inte mår alldeles bra. Det är så synd om mig, det är bara jag själv som ryms i min värld. Jag skummar nyheterna via dåligt internet, tappar tålamodet igen, och ger upp. Jag läser inte vännernas blogginlägg, skriver just inga själv heller. Försöker komma in på Facebook och undrar genast varför (om jag mot förmodan lyckas). Är inget roligt sällskap till mannen min, som dock hänger med än så länge.

Hela tiden gnyr kroppen, muskler och leder. Rumpan ska vi inte tala om. Den vill varken sittas på eller liggas med, träningsmomentet där skinkan ska spännas och benet föras rakt bakåt har min hjärna inte lyckats tala om för sagda muskler ännu. Benet åker bakåt, det gör ont, men någon skinka spänns inte. Än, hoppas jag.

Igår fick vi i alla fall in utemöbler och parasoll. Och mannen min började städa i verkstaden, han kom upp och försökte hävda att det nog är jag som samlat alla ”bra-att-ha-pinaler” därnere. Det var lätt att med fullkomligt rent samvete neka. Huset skulle också behöva städas ordentligt, men det får vänta till nästa besök här, när nu det kan bli.

Vi nöjer oss med att dammsuga vintertrötta flugor så länge, varifrån alla kommer har vi inte lyckats räkna ut. Varje morgon är de där, på övervåningen mest, och surrar lite halvmatt. Och häromnatten fick vi strömavbrott, förmodligen av en mus som åstadkom kortslutning i proppskåpet. Dags att prata med grannens svåger elektrikern igen, han som vet hur man skruvar loss alltihop utan att dö på kuppen. Just att tömma proppskåp på mer eller mindre kremerade möss lär vara en vanlig höstsyssla för elektriker på landsbygden. Strömmen kom tillbaka utan större insatser den här gången, men vi vet ju inte om det ligger en mus därinne.

Duvor i stora flockar äter ”frön” på den nyligen sådda åkern utanför fönstren, höstvete tror jag. Och älgen valde att ta sig över vägen precis när mannen min kom med bilen, som tur var i lämplig låg fart. Minsann och räven jagar på varsin sida om bäcken, hästarna går i hagen längre bort och bävern lär bo i dammen däruppe. Varg och lo pratar man om, på sistone har ingen sett någondera. Älgjakt nästa vecka, men då åker vi härifrån.

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Lördag, fast det är måndag

Publicerat den 7 oktober, 2013 av beskrivarblogg

Jag sittligger i soffan, brasa i spisen, ont i kroppen, vet inte var jag ska vara eller hur jag ska göra för att inte bli grinig. Bli? Hela jag är grinig. Något tålamod har jag inte, jag gnäller och flyttar från rum till rum, från sängen till stolen till soffan. Släpar med mig dator och sladdar, tappar musen, lyckas ta upp den igen. Motar ner katten, som vill ligga på min mage. Hon går surt ut när mannen min öppnar dörren.

Jag morrar. Är less. Kan i alla fall klä på mig själv med hjälp av den välsignade långa tången. Till och med raggsockorna går att dra på med den, strumppådragaren glömde jag hemma. Inser att jag tvekar inför att skriva ”hemma”, är ju just nu i huset utanför Sala, som inte längre är hemma, ens delvis. Bara några dagar då och då. Så hemma är i huset jag hyr, utanför Norrtälje. Vem talar jag om det för? Mig själv antagligen.

Mannen min skulle baka, men blir tvungen att åka in till tätorten och handla, bl a mjöl. Det är knepigt att hålla reda på vad som finns var… Brödreceptet han tänkt använda ligger kvar hemma hos mig t ex. Och smöret var slut här, men finns där. Jäst hade vi glömt i kylen här – det blir ingen god lukt i kylen av gammal jäst!  Syrran kommer hit i morgon, det blir piroger och sniglar och nybakat bröd, kanske goda skorpor till kaffet, västerbottenostpaj med sallad. Allt fixat av min gode man.

Just nu funderar jag på om jag ska orka lyfta upp benet (nåja, båda benen) i soffan, eller om jag ska fortsätta ha datorn i knät och benen hängande utanför. Balanserar på en av landstinget lånad dyna, tycker inte om den, den är mjukare i framkant än i bakkant, och det gör att man/jag hela tiden har känslan av att sakta halka neråt.

Eftersom jag ännu inte upplevt det alla jag pratar med talar om, ”nu kan det bara bli bättre” – är jag inte helt säker på att jag skulle rekommendera någon att operera sin höft. Ändå är det ju så, om jag försöker låta bli att vara grinig och verkligen känner efter, att det faktiskt är bättre nu. Bättre än det var före operationen, och bättre än det var direkt efter. Men bra är det inte, ännu. Peppar, peppar, min vänstra höft har hittills inte givit mig några bekymmer. Hoppas den fortsätter med det.

I eftermiddag blir det fotvård, mannen min har mycket att göra dessa dagar. Det är nämligen helt omöjligt för mig att nå ner till mina fötter, vänsterfoten kan jag lyfta upp i knät, högerfoten får han ta hand om. Om han ska sitta på golvet för att göra det återstår att se!

Allt ovan inträffade i fredags, skrevs i lördags morse men kom inte in. Internet ville inte ta emot, är lite nyckfullt här utanför Sala… På lördagen kom också kär syster och vi hade trevligt med mycket prat och god mat tills hon åkte hem till Uppsala på söndagen. Och idag är det som sagt måndag…

 

 

Publicerat i hööööst | Märkt , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Läget

Publicerat den 29 september, 2013 av beskrivarblogg

Söndag, 18 dagar efter operationen av höften. Ont. Sover dåligt. Orkeslös. Sammantaget hyfsat OK ändå. Men trist. Återbesök på sjukhuset i fredags sade att såret såg bra ut och sjukgymnasten gav mig ett nytt program att träna. Vissa av rörelserna gör mycket ont, och kanske lika mycket nytta?

Nu är vi i huset utanför Sala, eldar, jag sover därnere i kammaren i perfekt hög hård säng. Minsann jagar och patrullerar just nu längs ån.

Mannen min skördar den sista ej frusna dillen och persiljan, ett antal gröna tomater fick skatta åt förgängelsen. Närmast ska han kolla potatisen som dykt upp i jordhögen vid hönshuset – kanske finns där något.

Han har stort tålamod med mitt korta humör, jag försöker allt jag orkar (men det är inte mycket) att inte låta min irritation gå ut över honom. Jag spiller ibland.

Önskar att jag hade skrivlust i fingrarna. Det har jag inte. Just nu sitter jag uppallad i sängen med kuddar bakom ryggen och datorn på kudde i knät. Noll skrivlust. Räcker bara till en lägesrapport. Ikväll ska jag lyssna till vännen Svenarne i radions ”vid dagens slut” – han har rubriken ”var är ni nu, ljuva drömmar…” – de orden har spelats upp i mitt inre de senaste veckorna. Kanske naturligt i den här åldern, och skraltigheten?  Lyssna ni också, Svenarne medverkar i flera program framöver, och jag garanterar att han är värd att lyssna till. Han kan hantera sina ord.

Publicerat i då- och nutid | Märkt , , , , , , | 14 kommentarer

Hemma igen!

Publicerat den 18 september, 2013 av beskrivarblogg

Hemma. Höften är opererad, jag är vaken om nätterna, benet vill inte ligga som jag vill. Och då sover jag inte. Är inte lika trött om dagarna ändå, som jag var några dagar direkt efter operationen, jag sov och var vaken någon timme och sov igen, dygnet runt. Fick också morfintabletter som jag mådde illa av och slutade med. Andra tabletter googlade jag idag och insåg att de nog var väl starka de också, fick bara två stycken med mig hem och de har gått åt. Beroendeframkallande kunde jag läsa. Mera sådant behöver jag inte.

Det hela var en märkligt positiv upplevelse, trots smärta och förstoppning och en nära hundraårig rumsgranne som trodde att rummet var fullt av nattfjärilar och ville att personalen skulle jaga ut dem. Flera gånger samma natt. Maten var OK, det spelade ingen stor roll eftersom matlusten var obefintlig. Enda gången jag protesterade var när man ville servera mig ”risgrynskaka, med mos” enligt beställningen. Intressant kombination möjligen, vad jag hade sagt att jag ville ha var köttbullar med mos, inte kokt potatis. Några noteringar på fel ställe blev det ovan sagda. Jag fick mina köttbullar.

Norrtälje sjukhus är ett jämförelsevis litet sjukhus, många har rynkat på ögonbrynen när jag berättat att jag skulle opereras där. Idag är jag tacksam för att det blev så. Personligt bemötande av trevlig, vänlig och respektfulla sjukhusmänniskor – från operatören själv till den vackra kvinna som städade rummen. Och spännande möten med människor som hade ett eller annat bekymmer med ben och höfter.

Enligt läkaren och röntgenbilderna gick operationen bra, jag ska kolla stygnen (som är häftklammer bakom duschbart bandage) om någon vecka drygt, och träffa läkaren igen om ett par månader. Sjukgymnasten har skickat med träningsprogram hem, kryckkäppar, griptång, förhöjd toastol och strumppådragare (en fascinerande uppfinning) plus stolsdyna har hemförts. Jag har testat dynan i alla stolar huset förmår, och fastnade för en stor tung länstol som är sonens och som nu baxats ut i köket. Jag sover också i sonens stora hårda säng, min är alldeles för mjuk. Allt som allt mår jag bättre än jag trott, frånsett sömnsvårigheterna. I morgon har det gått en vecka.

ICA-kuriren lär ha artikeln om spelberoende i ”nästa nr” – vad nu det innebär. Orkar just nu inte riktigt bry mig. Har inte sett till någon utlovad tidning. Till helgen kommer ena syrran på besök, de får komma en och en. Mannen min servar mig hela tiden, lagar mat, syr förklä med stor ficka så att jag slipper kuta fram och tillbaka och hämta sådant jag glömt på fel ställe, diskar etc. Han är en pärla och står än så länge ut med mitt aningen varierande humör (kallas nog understatement). Klockan är snart 2, fullmånen gömmer sig i diset. I morgon är en ny dag. Igår dog Kristian Gidlund.

Publicerat i Liv och död | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 18 kommentarer

Gröna tomater och äpplen

Publicerat den 10 september, 2013 av beskrivarblogg

Har just mejlat recept på syltade gröna tomater till mannen min som sitter bredvid mig vid köksbordet. Tänkte han ska syssla med sådant när jag inte är hemma några dagar. Huset är dammsuget, tvätten torkar i vinden, jag har plockat fram det lilla jag ska ha med mig in till sjukhuset: datorn och telefonen är det viktigaste, men rena trosor åker också med, och toalettsaker, tunn morgonrock. Och någon fysisk bok utöver de elektroniska. Det hade varit praktiskt med en Ipad i stället för datorn…

Marken utanför huset är täckt av torra löv, gräsmattan är mera brun än grön, allt längtar efter vatten. Jag har aldrig sett så lite vatten i ån här, men änderna plaskar ändå och ser ut att trivas. Vid stora huset borras efter bergvärme, gamla uthuslängor rivs för att ge plats för nya garage byggda i gammal stil. Full fart överallt. Utom i fönsterkarmen här i köket, där ligger Minsann och blundar med åtminstone ena ögat. En stund.

Vi fick äpplen av grannen innan vi åkte hit, så nu läser mannen min recept på äppelpaj mm äppligt. Hans egna två träd gav inte ett enda äpple i år.

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i hööööst | Märkt , , , , , , , | 8 kommentarer

Myndighetskonstigheter, surströmming mm

Publicerat den 7 september, 2013 av beskrivarblogg

Lördag, surströmming i kväll med grannarna. Hoppas vi kan sitta ute tills det blir för kyligt (och strömmingen är uppäten).

Igår kväll såg vi en hind med två små kid i åkerkanten, och oj vad ömtåliga de såg ut alla tre. Vi har provsmakat tomaterna, några få var röda och mogna. Alltför många gröna återstår, de hinner nog inte bli färdiga innan frosten kommer hit. Vi skördar dill och sallad och gläds åt att det är liv i den flyttade sparrisen. Humlen är full av hängen, och clematisen av ”trollhuvuden” som jag tror att vännen Karin kallade fröställningarna efter blommorna. Det är höst.

Jag förundras över Förvaltningsrättens beslut om Lundsberg, har inte lusläst artikeln, men tillåter mig bli arg över underkännandet av Skolinspektionens beslut. Dags att lägga ner den ena eller andra myndigheten? ”Lucka i lagen” antyddes, och någon annan förklaring är inte acceptabel. Snabb lagändring behövs. Vissa ärenden är tydligen prioriterade på Förvaltningsrätten, mitt överklagande av Socialtjänstens negativa beslut om behandling för spelmissbruk tog nära ett år… Det är skillnad på folk och fä.

I övrigt är det nog så att jag förbereder mig för operationen av höften på torsdag nästa vecka. Jag sover lite knackigt, och är allmänt stingslig. Mannen min duckar emellanåt, men om en stund ska han baka sitt goda matbröd och jag ska försöka vara snäll och inte komma med onödiga kommentarer.

Vi åker hem till mig på måndag efter visit i Kopparberg/Löha os goda vänner på söndag, kräftätande planeras. Det känns som om jag vill städa lite extra i huset medan jag kan. Borde t ex tvätta fönstren. Vi får väl se hur det blir med den saken. Wssssssssdsccccccccccx = Minsann tar en promenad över klaviaturen till mitt knä. Nog skrivet!

Publicerat i hööööst | Märkt , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Småprat en måndag

Publicerat den 2 september, 2013 av beskrivarblogg

Provtagning på Norrtälje sjukhus, socker, salt, blodvärde, blodgrupp och EKG inför höftoperationen. Än så länge både snabbt och smärtfritt.

Nu är vi hemma igen, vädret varierar mellan små regnskurar och svart himmel respektive bländande sol och bara några få moln. Blåser gör det dock hela tiden. Katten ligger inomhus i fall att – och passade på att kräkas på hallmattan när vi var borta. Inga synliga möss dock, enbart torrfoder. Lite energilös är hon idag, om av väder eller annat visar sig väl.

I morgon åker vi in till Stockholm, mannen för att gå på fest på kvällen, vi andra följer med. Sedan ska vi försöka ta oss till huset i Västmanland några dagar, jag lyckades boka om tiden för ”inläggningssamtal” till samma dag som själva inläggningen äger rum. Min inför operationen alltså.

Förhoppningsvis har tomaterna mognat under vår bortovaro så att vi kan plocka några, och kanske kan vi t o m ta en sväng i skogen och se om någon svamp finns. Karl-Johan vore inte dumt. Tre paket kräftor ligger på lut i frysen, mannen min är kräftoman – och i kylen väntar surströmmingen på en vacker kväll när vi kan sitta ute och äta. Jag gillar surströmming, men aldrig någonsin inomhus.

På biblioteket idag plockade jag med mig några böcker från den hylla där ”allmänheten” får ställa böcker man inte längre själv vill ha kvar – jag bär också dit dubletter av egna böcker. En kvinna som satt och läste en tidning i närheten blängde (enligt mannen min) ytterst ogillande på mitt tilltag. Kanske trodde hon att jag helt ogenerat snodde ett antal böcker? Eftersom jag inte såg henne kunde jag inte fråga…

Bra idé tycker jag att även biblioteket bidrar till att böcker cirkulerar, inte bara till låns. Och bra med möjligheten att låna e-böcker, jag ska snarast låna Joanna Björkqvists ”Närmare dig” som just kommit som e-bok på Grims förlag! Ska bli spännande att  läsa den.

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , | 6 kommentarer