Frisk eller sjuk eller bara vissen?

Har vinterkräksjuka, eller inte. Kräktes häromdagen och natten,  har ont i kroppen och  konstiga magknip idag – och är ”matt i lacken” som mannen min vänligt uttrycker det. Nyduschad och med rent hår dock, nu när klockan snart är 3 på eftermiddagen. Visset. Vill ingenting, vi spelade en omgång canasta (mitt förslag) och mannen min gick ut med storvinst på den enda vändan, jag fick minus 240. Visset det med.

Om jag hade varit alldeles frisk hade vi varit på trevligt födelsedagskalas igår kväll, och idag hade jag varit på Akademiebokhandeln  just nu och lyssnat till Bodil Malmsten. Jag är tacksam att jag är inomhus och inte därute i snöyran. Alltid något att vara glad åt!

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | 9 kommentarer

Ålar och händer

Tittar på program om ålar i TV. Ålen är förvisso ett intressant djur, men jag blockeras av programledarinnans ideliga gester. Allt hon säger behöver förstärkas och strykas under med tummar, hela ena handen, hela andra handen, båda händerna. Hela tiden. Tacka vet jag fiskarfarbrorn som är med henne i båten, han pratar, lite, och viftar inte hela tiden med händerna.

Nu när jag börjat iaktta handbeteende ser jag detta överallt. På TV, inte i den sk verkligheten. Än. Har någon annan låtit sig störas av detta, som för mig skymmer sikten? Jag missar fakta och nya lärdomar om Sargasso och ålars liv, jag låter mig bli irriterad i stället för informerad, sitter bara och väntar på nästa hand. Vänster, höger, hela handen, tummen, tummarna?

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Sommarboken

Nu har internetuppkopplingen slutat fungera. Varför vet jag inte, det blir lite av ”moment 22” när man inte kan kolla med leverantören. Dags att göra annat, skriva lite i stället för att ”fabba” som jag just lärt mig att Facebook-andet heter.

Minsann tittar skeptiskt ut genom fönstret, visserligen flyger småfåglar runt fröautomaten och det är roligt – men det snöar och yr dessutom. Det är inte roligt. Hon bestämmer sig för att stanna inne, åtminstone just nu. Jag med, vedförrådet är påfyllt. Jag behöver inte gå utanför dörren om jag inte vill.

Sonen kommer i morgon och hjälper mig. Bra. Om inte vägarna yr igen. Kanske kan jag åka med honom in till stan.

Internet fungerar inte. Jag läser Tove Janssons ”Sommarboken” om farmorn och Sophia på sommarön. Den är så fin, så finurlig och så värd att läsas om många gånger. Speciellt så här års, den får mig att minnas hur det kan vara om sommaren ute i skärgården, dit jag längtar ofta. Längtar till hav av någon sort alltid.

Minsann vill sitta i mitt knä, hon bryr sig inte om att jag försöker skriva. Bara hon lägger sig till ro så fungerar det, men det är svårt när hon står och balanserar och funderar på vad som är skönast, nosen åt det hållet eller åt det andra?

Jag noterar att i ”Sommarboken” har Tove Jansson inte brytt sig om vare sig pratminus eller citationstecken, när farmorn och Sophia pratar med varandra. De bara gör det. Ganska skönt att slippa allt klotter runt alla dialoger.

Lite intressant är det att iaktta mig själv. Nu när internet inte fungerar har jag ett enormt behov av att kolla mejl, vill titta in på Facebook, måste kolla banken. Och kanske lägga in en bloggtext. Läsa tidningen en gång till. Och, och, och. Ett beroende av annat slag än spelandet, lika pockande.

Jag hann bara nämna i bloggen att jag skulle sälja Olof Lagercrantz bok ”Om konsten att läsa och att skriva” på Bokbörsen, så fick jag en beställning. Nu tror jag knappast att det var en bloggläsare som beställde, det bara föll sig så. Synkronicitet, sammanträffande, samtidighet. Eller helt enkelt ett lämpligt lågt pris. Boken är beställd och skickas när betalning influtit.

Jag har idag läst och tweetat Kjell Olof Feldts artikel i Expressen, om hur socialdemokraterna i sitt föreslagna partiprogram inte berör det som enligt Feldt måste till om någon välfärd för de som behöver ska kunna bli av. Nämligen skattehöjning, välfärd kostar. En stund senare fick jag en beställning på hans bok ”Alla dessa dagar”. Också en sorts samstämmighet.

Ibland letar jag sådana tecken, ser dem när jag söker dem. Riktigt vad de skulle kunna innebära är oklart. Att allt hänger ihop någonstans, på något sätt. Nu har fåglarna dragit sig tillbaka, Minsann kan ligga lugnt på sin dyna utan att behöva ladda för fågeljakt inifrån köket. Hon har snurrat ihop sig med ena tassen över nosen. Det ser skönt ut.

Efter avinstallation av Telias mobila bredband och återinstallation fungerar nu internet igen …

 

 

 

 

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Fulfirande

Jag vill inte läsa, jag vill skriva. Men enbart vilja räcker inte. Rastlösheten jagar mig idag. Plockar och far runt, tar fram kläder för att eventuellt följa med sonen in till stan i morgon så att mannen min slipper åka hit och hämta mig. I det snöoväder som utlovats. Om jag dessförinnan hinner till stora huset och hämta böcker, och om sonen alls kommer i morgon, och om han har tid att hjälpa mig med de bokhyllor jag ska få. Om, om och om – allt utanför min kontroll. Inte minst vädret.

Just nu snöar det, tätt och smått. Blir mycket fort.

Thailand-biljetterna ska betalas före jul, kul.

Julmat ska handlas, julklappar till de yngsta två barnbarnen, som visserligen är tonåringar båda två, men utan egna inkomster – två julaftnar ”firas”. Plus fd makens födelsedag. Och en god väns. Och mannen min som absolut är för julklappar.

Jag är ingen vän av julfirande (skrev fel först, fulfirande, ett rätt bra ord egentligen).

 

 

 

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Skriv det du skriver

”Skriv det du skriver” är ett råd från ännu en skrivande människa. Försök inte skriva något du inte kan eller vill, bara för att du fått för dig att det ska vara så. Så jag skriver det jag skriver, jag läser det jag läser. Igår kväll Olof Lagercrantz´ ”Om konsten att läsa och skriva”.

Det känns att den är skriven av en äldre (då, 1985, var han 74 år) bildad herre. Det är välformulerat, ger inblickar i intressanta litterära liv och verk, men vad kommer jag ihåg? Vad kan jag ta till mig? Kanske rådet från Samuel Butler, engelsk diktare: ”Läs det du skrivit högt för dig själv, tydligt och långsamt. Då avslöjar texten sina brister.” Den goda tanken har jag å andra sidan redan fått mig till livs av Annika Bengtsson, författare och aktiv medlem i Egenutgivarna.

”Om konsten att läsa och skriva” är en tunn liten bok, bara 95 sidor. Den slutar med orden ”Alla hör vi samman”. Detta skrivet apropå de lite medlidsamma blickar han som gammal man tycker sig få av de som är yngre. Han är ju närmare döden än de, åtminstone teoretiskt. Lagercrantz menar att vi alla lever på kanten av katastrofen, att det är människans lott. Kanske är det så, ibland känns det i alla fall mera så än annars. Även för en inte lika bildad äldre kvinna som jag.

Jag tänker behålla den här boken, ta fram den och fundera över tankar och ord. Av någon anledning hade jag två exemplar, så jag säljer det andra på Bokbörsen.

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Böcker och bokhyllor

Trött i pekfingret efter att ha zappat på FB i kväll, kollat mejl som inte finns där, läst och löst Soduku (eller hur det nu stavas). Rastlös, kall om fötterna trots raggsockor och strumpor och tofflor. Ganska varmt annars i köket, plus 15. Eftersom det bara är ungefär 4 minus ute.

Minsann sover på sin dyna på köksbordet, den ludna stora fina duken är borttagen för tvätt. Hon släpper en massa små svarta hårstrån nu, de finns överallt.

Försöker läsa Orhan Pamuk´s The Museum of Innocence – men precis som syrran som gav den till mig tycker jag nog den är alltför detaljrik och inte tillräckligt fängslande för läsning. Just nu i alla fall. Jag har rensat i min personliga bokhylla (har flera andra bokhyllor som är till för hugade Bokbörsen-köpare) idag, och bara behållit de jag faktiskt vill ha kvar.

De jag har läst och de jag tror att jag kommer att läsa. Några får finnas där bara för att de är vackra. Några (Bodil Malmstens böcker och Ken Wilber) för att jag gillar dem och vill gå tillbaka till dem. Lyrik som jag ibland läser för tröstens skull.

Mosters/mormors gamla ”Husmoderns röst” eller vad de nu heter, vackert röda band med gulddekor och tips av allehanda slag för en husmor i början av förra seklet. En tjock bok om Dalarna förr, och en med fotografier av (måste gå och kolla) Karl Lärka, Hans Vikstens Livbok, The Illuminated Rumi.

Och så Gödel, Escher, Bach – som jag antagligen aldrig kommer att läsa rakt igenom, men som jag vill tro att jag ska läsa. Plus några till. Röde Orm höll jag på att glömma.

Numera kan jag skiljas också från böcker, länge kunde jag inte det. Idag säljer jag de jag inte längre vill behålla, och jag köper böcker billigt för att sälja, får böcker för att sälja.

 

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Fridfullt tyst

Hittade just kapuschongen till jackan jag fick av syrran, den blir skön att dra över huvudet i oväder. Vad ordet kapuschong ser konstigt ut – försökte stava utan s först men då markerade programmet. Jag bevakar ankomsten av postbilen för att få iväg böcker, måste flytta mig så att jag inte har ryggen mot fönstret. Det snöar lätt, jag har tagit in ved och pratat med gårdskarlen om det döda rådjuret. Minsann är ute.

Nu har postbilen varit här, och jag kan sitta på min vanliga stol vid köksbordet.

Adventsstjärnan har jag antingen kastat eller gömt så väl att jag inte hittar den. Jag anar att den kanske ändå ligger i skrubben bakom sonens rum, men där är så trångt och så mycket prylar och diverse att flytta på, så dit går jag inte. Advent får klara sig utan stjärna här i huset.

Här är alldeles tyst, bara ett svagt ljud av rinnande vatten från kökskranen. Om jag går ut på trappen ser jag vattenfallet i ån. Det hörs just inte längre, isskulpturerna dämpar ljudet.

Stjärnan låg i linneskåpet, ordentligt inlagd med trasig lampa i en påse. Jag hade krånglat upp den innan jag insåg att lampan var trasig. Nu sitter den där och den lyser, men till nästa år vill jag ha en ny adventsstjärna, denna är för medfaren.

 

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Spindelväv och fasader

Minsann stirrar på tunna spindelvävstrådar i taket, de rör sig av värmen från ljusen.

Jag stirrar också, och tänker att jag borde städa bort dem, men å andra sidan så roar de kanske min katt, så de får hänga kvar. Vad det handlar om är att jag inte har lust att städa.

Jag inbjuds att spela gratisspel på FB. Vad är det som gör att en skrivarkompis spelar sådana tidsdödande spel, och att jag gör det? Jag tycker inte det är särskilt roligt, eller spännande – det är bara spel om pengar som får mitt adrenalin (eller vad det nu är som går igång) att rinna till. Och spel om pengar är inte OK, har aldrig varit det.

Det dödar tid, tid som vi inte använder till annat. Han verkar vara en man med många bestyr, skrivande och kattungar och hustru och döttrar. Ändå behöver/vill/väljer han att slå ihjäl tiden på det här sättet.

Jag gör det också ibland, och annars gör jag det på andra sätt. Genom att göra ingenting, vilket inte innebär att jag mediterar eller gör något annat som är nyttigt.

Jag bara sitter och glor. Eller springer runt och gör en massa strunt. Plockar, flyttar på saker, donar med böcker, en till får plats i bokhyllan om jag flyttar på den där. Och tar fram vinterkängorna. Eller kör en onödig tvättmaskin. Klappar katten. Rufsar till en soffkudde. Tar fram ett ljus till. Eldar. Blandar mig en Dry Martini, fast med syltlök i och då heter det kanske något annat.

Det är inte enbart på FB som jag erbjuds att spela. All världens nätcasinon tycks ha min e-postadress – det ramlar dagligen in flera inbjudningar som ska tas bort. Jag förstår att det är stora pengar i de här sammanhangen, och att det säkert är flera än jag som lockas.

Jag undrar varför det talas så lite om spelberoende och spelmissbruk? En vän påminde mig idag om pingisspelaren Waldner, som visst är spelberoende. Om han eller hans spökskrivare skreve en bok om spelmissbruk blev det säkert en storsäljare. När jag försöker prata med förlagen är det ointressant. Och jag menar att vi inte är ointressanta, alla vi som fastnat i det här eländet. Även om Bodil Malmsten knorrar smått över ”misärmemoartrenden”.

Att lyfta fram också de okända och små människornas privata misär är möjligt idag. Dels genom att internet finns, men också för att attityden till fasader kanske ändrats. Förr var fasaden, det man visade andra, det viktigaste. Bakom fasaden kunde vad som helst döljas, vilken olycka som helst. Idag är vi många som givit upp fasaderna, som insett att livet inte blir vackrare och bättre bara för att fasaden är snygg.

Jag har inte ens en snygg fasad. Men det är varmare i köket nu, hela 14,2 grader. Orden kanske tinat.

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Nyttiga frön

Kvart i fyra, mörkt ute. Minsann värmer mitt knä, ljusen brinner och vedspisen sprakar lite lätt. Vill skriva, behöver skriva, kan inte skriva. Idag sitter det fast, det = orden.

”Sticka” föreslår min syster som är duktig på det. Som distraktion fungerar det kanske. Ungefär som skrivandet, fast mindre roligt, förutsatt att det blir något skrivande. Igår var jag pretentiös och kallade mig ”en skrivande människa”. Idag är jag nog enbart människa.

Jag hittar en lättläst bok som jag redan läst och försöker läsa om den, lyckas inget vidare. Lisa Jewell ”Typ trettio”. 12,9 minus ute, 12,4 plus inne. Det döda rådjuret ligger kvar vid vägkanten utanför mitt grindhål. Gårdskarlen tar kanske hand om det i morgon.

Det nyttigaste jag gjort idag är att fylla på fröautomaten åt fåglarna.

 

 

 

 

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Liv och död

Ett ihjälfruset rådjur invid husgrunden, halvt dolt under snön. Ganska litet, troligen ett årskid, varför var det ensamt? En död mus under diskbänken, antagligen den som Minsann hörde igår kväll. Var kom den in, alla synliga springor är tätade? Djurlivet eller snarare djurdöden är påtaglig på landet ibland.

Det är kallt i huset, bara 11 grader, trots att jag eldar i spisen och har elementet på. Ute är det minus 16. Fåglarna har fått frö i automaten och far emellan den och talgen, burriga mot kylan. I natt får jag hålla elden i vedspisen vid liv, gå upp och fylla på ved.

Jag är iklädd underställ, skjorta, fleeceväst, fleecebyxor och dito jacka där jag sitter vid datorn. Fingrarna är stela och kalla. Minsann har kommit in och ligger på sin dyna ovanför elementvärmen.

Idag hittar jag inget som får igång skrivandet. Det mörknar. Himlen ser snörik ut.

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer