beskrivarblogg

Fredag 30 december 2022. Äter fil till frukost fast det är kallt i huset, och buljong till lunch. Dito i morgon. Måste googla för att bestämma mig för att nyårsafton är i morgon… Middagsmat tänker jag inte ens fantisera om, blir någon ”soppa utan bitar” som instruktionerna inför koloskopin säger. Jag tänker på hur jag ofta skriver om mat. Inte någon märkvärdig mat, mest husmanskost, men sådant jag tycker om. Och som jag just nu inte får äta, en övergående saknad.

Försöker med sudoku igen, fungerar inte. Wordle går bra dock och likaså ordlig.

Vedspisen är nyputsad och tömd på aska, där ska inte eldas mera innan jag åker. Brödburken innehåller nu diverse från skafferiet som är paketerat i påsar. Försöker se till att mössen inte ska tugga i sig något. Eftersom jag hade min vita morgonrock på mig när jag putsade spisen har jag nu tvättat den (morgonrocken) och hängt på tork.

Det börjar mörkna, och snart är det drinkdags – men inte här. Inte idag, inte i morgon, inte i övermorgon. Men på tisdag 3 januari blir det en drink av något slag, på balkongen i Juan les Pins om vädret tillåter. Och jag hunnit införskaffa nödiga ingredienser, Marezzo har jag med mig.

Tittar lite på Vera, den kvinnliga engelska kriminalkommisarien. Syrran rekommenderade. Jag inser snabbt att jag inte längre tål mord och blod och död i serieform på SVTplay. Hur sympatisk Vera än verkar vara.

Den franska Ring min agent började jag se på Netflix, främst för att höra och försöka förstå franskan. Men jag börjar tröttna på storyn och karaktärerna. Och har inget som lockar i bokväg heller, just nu. Trist, alltså.

Nu lyser en halv måne på den mörka himlen. Jag är rastlös, hämtar en tänkbar bok ur mina bokhyllor, läser några sidor, ställer tillbaka. Kanske dags för Röde Orm, igen? Ja, den är läsvärd, många gånger om.

Thaisoppa till middag. Läser om Orm och Toke, och gläds åt skrönorna. Tidig kväll, somnar vid 8-tiden. Vaknar förstås ett par timmar, men somnar om och stiger ur sängen vid halv 9, nyårsafton. Som är mulen och blåsig, fem grader varmt. Ur led är tiden.

Jag med. Har inte mycket energi, men lyckas ändå klara av supersvårt sudoku, och wordle. Ordlig och ultrasvårt sudoku går inte. Fil och te till frukost, kaffe till ”lunch”, förmodligen följt av en mugg buljong en stund senare. Och Thaisoppa igen, som nyårssupé.

Två Bokbörsen-beställningar, hann inte semesterstänga. Gör det på måndag.

Nu Röde Orm en stund igen. Skeppet har just anlänt till Irland och Sankt Finnians munkar.

Ultrasvårt sudoku igen, den här gången gick det! ”Envis som synden” heter det visst.

Rapport från JLP: 14 grader och sol, lunch utomhus på restaurang. Låter bra. Vet att det kan både regna och blåsa så här års, gör inget. Då sitter jag kanske på balkongen ändå och tittar på havet. Ser ut att vara ca 17 grader mitt på dagen, och mulet, just nu. Inget regn.

Bussen från flygplatsen i Nice går från terminal 2, med shuttle från terminal 1 där jag landar. Den har bytt ”namn” från 250 till 82, syns inte på hållplatserna men på bussen… Enligt min hyresvärd som just kommit därifrån. Bra med färsk information.

Trevligt zoom-möte med vän, sparrissoppa till middag (ändrade mig), ont i en axel (har nog suttit för länge med fingrarna på laptopen). Plockar lite hit och dit. Läser Röde Orm. Och paketerar ytterligare ett par beställda Bokbörsen-böcker. Får åka in till Norrtälje med dem i morgon. Säger adjö till det här året som varit tungt för så många, jag började med att resa till Teneriffa i och stanna i tre månader, nu åker jag alldeles snart till Frankrike. Känns väldigt bra. Gott nytt år till alla som läser detta, och till mig själv!

Från en blommigare tid

Vad i all världen ska jag göra nu, när jag löst båda DNs svåraste sudoku, och Wordle och Ordlig. Tinar räkor (jo, det får jag äta idag och i morgon, därefter är det flytande mat, och till sist ”klara vätskor” på nyårsafton och nyårsdagen)… Inte bubbel. Har avocado som också är tillåtet nu.

Små flikar av blått syns på en molnig himmel, runt fem grader kallt idag. Växlande väder kan det nog kallas.

Har pratat med mina systrar. Äter lunch, kiwi skuren i skivor och banan dito.

Så är jag där igen – vad göra nu? Skriva. Drömmer (bokstavligt, nattetid) om att utsätta Kristina och Andrès för något missförstånd, ett första gräl, en stund när ingen av dem är villig att ens försöka förstå den andra. Har bara inte hittat anledningen, glömde drömma den. De får vila tills jag är i Frankrike (som om det skulle förlösa något).

Om jag inte skulle fortsätta skriva om Kristina och Andrès, vad skulle jag då skriva?

Det tema jag känner bäst är den åldrande kvinnan, med ett långt liv bakom sig och en kortare framtid. Hon som inte riktigt känner igen sig i spegeln, som inte längre litar på att kroppen ska fungera som den ”alltid” gjort. Hon som faktiskt fortfarande längtar efter en mans närvaro i livet, inte nödvändigtvis varje dag. En rimligt frisk och nyfiken man, som gillar att laga mat, samtala, läsa, älska bäst de kan.

Den här kvinnan samtalar för det mesta med sig själv, och det blir ganska ensidigt och ibland tjatigt. Inte så intressant att läsa om, kan jag tänka. Hon är inte tråkig, emellanåt ger hon prov på sin humor, och hon är allmänbildad. Är det bara vi gamla som är det idag? Ord har hon alltid gillat, och ord använder hon.

Hör dåligt sedan många år, använder hörapparater i båda öronen. Och tar ut dem när hon inte vill eller behöver lyssna och höra. Än så länge har hon varken käpp eller rullator, har klarat sig från benbrott. Hon har bytt ut en höft, med gott resultat. Gallan är bortopererad, närmast står en koloskopi på programmet. Dagen före avfärd till Frankrike. Håret är grått, och tunnare än det varit men ännu tjockt. Tänderna numera välvårdade.

Visst dricker hon onödigt gärna en Dry Martini, och/eller vin till middagen. Än inga återställare nästa dag. Hon intalar sig att det väl inte spelar så stor roll nu när hon ändå är så här gammal. Församlingen uppmärksammade hennes ålder med en amaryllis till jul.

Oroande tankar drabbar förstås även henne ibland. Hur länge kommer hon att klara av att bo ensam så här långt ute på landet, hur länge kan hon köra bil? Vad händer om hon blir sjuk och inte kan klara sig själv, som hittills? Et cetera. De här tankarna jagar hon på flykten genom att ”mantra”, köra ett nonsensord om och om igen för att förvilla hjärnan. Det hjälper för det mesta.

Jag hämtar posten – sjukresekort så att jag kan beställa taxi till och från sjukhuset på måndag. En fin bok, Rundt om Else, av Karin Zastrow, min danska vän. Tänkvärd och humoristisk lek med ord som slutar på ”else”.  Roligt att se den i färdigt skick. Tack Karin. Plus vackert julkort från Nina och Charlie, tack för det med. Klockan är fyra på onsdagseftermiddagen, det är mörkt men nymånens skära skymtar på himlen.

Ett spännande ord inser jag just nu. En annan dag. Löftesrikt.

Annandag jul, gråtrist väder, blåst och 3 grader varmt. En sådan där dag när det inte blir riktigt ljust på hela dagen. Jag håller mig inomhus. Och hänger en tvätt på tork. Påbörjar en veckas ”lätt kost” enligt instruktion inför koloskopi. Fisken från igår räcker även idag. Och bananer ingår i den lätta kosten, bra, eftersom jag har fyra liggande i fruktskålen. Två kiwi också. Om jag skalar dem och skivar, så kvalar de nog också in. Är lätt besatt av att göra slut på så mycket som möjligt…

Späntar ved att tända med på Mats fina huggkubbe, som annars hyser skrivaren. Har lärt mig att hugga fast yxan och sedan banka vedträet i kubben.

Både ultrasvårt och superdito sudoku gick bra att lösa idag, liksom wordle och ordlig.

Läser Aino Trosells bok Hjärtblad om Hulda som så småningom vandrade från Malung till Stockholm, som många kullor under 1800-talets sista decennier. Och försöker komma på ett bra sätt att få med mig de böcker jag vill ha i Frankrike. Blir nog en tygkasse ”för mycket”, dvs ryggsäck i utrymmet ovanför sätet, mindre sådan plus bokkassen under framförvarande sittplats. Mitt Nice (Kristina Svensson), Öka din kreativitet (Julia Cameron), tre anteckningsböcker, sonens manusblock att renskriva, kanske också Farmor berätta-boken. Ingen skönlitteratur, där får jag lita till Storytel och de böcker som kanske finns i lägenheten.

Kollar FB och de sk kvällstidningarna. Inte särdeles intressant någotdera. (Mitt språk är i takt med min ålder, undrar om de vuxna barnbarnen någonsin använder ”särdeles” eller ”någotdera”, hoppas de förstår ändå. Dessutom kommaterar jag, det sägs också vara ålders-avslöjande.)

Det mesta jag skriver, i bloggen eller i det jag kallar bokmanus, handlar om åldrande, om liv och död, om stela leder och skäggstrån där de inte hör hemma. Hopp och längtan också förstås, även om hoppet om gemenskap med en man skrumpnar i takt med mig och mina skrynklor.

Att leva på minnen räcker inte långt. Minnen har en tendens att stelna, göra om sig, inte alltid till något bättre än det de minner om. Litar inte på minnen, inte på mina minnen. De värmer mig inte en sömnlös natt, sträcker inte ut en hand när jag behöver den. De är döda, och det är inte jag. Än.

Tajmingen med koloskopin är sämsta möjliga, dagen före min resa till Juan les Pins. Resultatet får jag väl kolla på 1177, hoppas jag trots lugnande medel inför undersökningen kan köra hem till sonen sen eftermiddag. Han får sedan skjutsa mig till Arlanda, flyget går klockan 8 på morgonen. Tror att det kan passa även honom, på vägen till jobbet i Uppsala. Tänker ge mig på att checka in via internet 48 timmar före avgång, tror att jag gjorde det i fjol. Då kan jag bara lämna stora resväskan där sådana tas emot, och ta mig igenom säkerhetskontrollen i god tid. Ingen solkräm (eller annat) i förpackning över 100 g/ml den här gången. Tyvärr ingen vattenflaska heller. Får köpa en innanför grindarna. Och när jag väl landar ska jag köpa en månadsbiljett för bussarna à 20 Euro, gammal som jag är. Och småsnål, tiden räknas 31 dagar från inköp. Om jag skulle inhandla en bussbiljett Nice-Juan les Pins kostar den 10 Euro.

Märks det att jag har någon sorts resfeber? Huvudet är fullt av sådant som ska hanteras, t ex semesterstängning av Bokbörsen, återlämna lånad bok på biblioteket, hämta ut ”tarmrensande” medel på apoteket. Stoppa in de ulltofflor jag inte använder i garderob (skyddade för möss). Plus de jag använder, de behöver inte följa med till Frankrike, när det är dags. Pass, valuta och flygbiljett ligger i den lilla behändiga axelremsväska jag plockat fram ur loppis-lådorna. Den kommer väl till pass nu, brallor med många fickor rymdes jag inte i för närvarande. Hoppas på mindre omfång när jag väl kommer hem igen.

Jag har inga sudoku att lösa, ingen bok jag längtar efter att fortsätta läsa, ingen annan förströelse inom synhåll. Ska äta middag om några timmar. Förströelse, ja ibland. Men inte nu. Så då får jag väl skriva då. Borde förstås fylla på mitt bokmanus, men lusten strejkar. Tror att skrivkursen kanske gjorde mitt skrivande lite för komplicerat – som akvarellmålandet för många år sedan. Kurser är bra, och ibland förlamande. Det går över, har gjort det hittills (inte beträffande målandet dock).

Den där Kristina som är på Teneriffa och möter Andrès – jag får dem inte riktigt att leva. De är fina tillsammans, nästan lite gulliga – och det är inte som jag vill ha det. Måste få dem att möta krångel och besvärligheter, sudda ut det gulliga, göra dem så gamla och (i vissa sammanhang) taffliga som de är. Visa deras förväntningar på varandra, också de som inte förverkligas. Och som de kanske, eller kanske inte, kommer över. Hoppas på att Juan les Pins ska bistå. Ensamhet där och möjligheter att skriva är i alla fall varmare där än här.

Begriper förstås också att jag inte kan dra världen över och hoppas på skrivförmåga. Om inte annat så hindrar mig ekonomin. Den Shetlands-resa som jag och en vän hoppats på till sommaren nästa år, blir inte av. Hen ”klarar inte av det”, kroppen säger nej (även om jag kanske kunde ha assisterat). Det ger mig ekonomiskt utrymme för en resa också 2024 (om jag ”klarar av det”). Tror inte det då blir Shetland, får nog nöja mig med att vara där via filmer och annat på nätet. Italien? Lockar, men språket klarar jag inte – mitt gamla latin, spanska och franska stökar till det. Gör kanske inget, där heller. Språkkunskaper har inte varit viktiga hittills, mera till nöje. För mig och de som upplever mina försök. Annanstans i Spanien? Värmen lockar. Livet lär tala om för mig vart, om och när, ifall att.

Fundersam

Juldagen 2022 – hemma igen efter julafton hos äldste sonen. Fint, god mat, gott sällskap. Yngste sonen fick skjuts hem av sonhustruns syster med man. Jag sov gott i gästrummet och vaknade inte förrän runt halv nio. Åkte tillbaka hem vid halv elva, lite trafik, bra väglag.

Har tagit fram kattfisk ur frysen (fiskad av äldste sonen i Nordnorge), den och gambas blir en god juldagsmiddag. Mera julmat behöver jag inte.

Har lyckats klämma in innehållet i ena frysen i den andra, liksom kylskåpets diverse i det andra kylskåpet. Diskat och torkat lådorna, frostar nu av. Bra, då behöver bara en apparat vara på under min bortovaro. Fyra grader kallt ute, ser disigt och frostigt ut. Mörknar när klockan är kvart över tre, det där omtalade ljuset märks just inte ännu. Kör en tvättmaskin.

Fick en ”farmor berätta-bok” av sonhustrun. Om den får plats i bagaget får den följa med till JLP. Flinar lite åt vissa ”startmeningar” – men det kanske kan få igång mig med den släktkrönika sonen beställt. Han påminde mig igår.

Vi pratade om namn, någon döpte barn eller möjligen hundar (minns inte vilket) till namn som började på A – och då insåg jag det jag förstås visste, att alla min pappas bröder utom en hade namn som började på H. Farfar hette Helmer, sönerna Hilmer, Helge, Henning (min pappa), Holger. Den yngste hette John, de kanske kom på flera H-namn.

Kände en gång en man som hette Herved (danskt?). Hugo, Henrik, Harald, Hans, Hubert – nog fanns det flera. Mina/våra söner heter Erik, Mats och Anders. Ingen bokstavslogik där.

Farmor kände jag som Olga, men har förstått att hennes dopnamn var Olivia. Vet inte varför det ändrades. Hilmer var gift med Kerstin, Helge med Margit, liksom min pappa Henning, Holger med Thea, och John med Greta. Idag är de alla döda. Kusinerna, vissa mera kända än andra, börjar försvinna de också. Vart tog Helges och Margits döttrar vägen, tror en av dem hette Marianne, vet att mamma Margit bodde i Norrköping. Holger och Thea hade inga barn, och Gretas barn (inte Johns) vet jag ingenting om. Hilmer och Kerstin hade sju barn, jag vet att Laila och nu Gittan (Birgitta) är döda. Ena syrran har bättre kontakt med dem än jag.

Sonhustruns pappa gav sina älskade döttrar namn efter drottningar och starka kvinnor. Tror nog att deras mamma också var med på det. En tanke, förhoppning?, som jag uppfattar har givit dem styrka, på olika sätt, utifrån olika behov. De har min respekt, alla tre.

Vad för namn med sig? Jag heter Gerda Margareta. Har alltid ogillat Gerda, fått förklarat för mig att mina föräldrar ville att jag skulle heta Gerd – men då hade precis en flicka med det namnet mördats. Mormor lade sig i vägen. Och inte tror jag att jag skulle gillat namnet Gerd bättre än Gerda. Mamma och jag flinade åt varandra och retades, hon hette Agda Margareta (gud vet kanske varför) och jag GM. Båda tyckte vi lika illa om våra extranamn. Mormor hette såvitt jag vet, Anna. Inget extra. Moster Anna Karin. Moster Astrid vet jag inte om hon hade något tillägg. Och morbror Bertil vet jag inte heller något om. Morfar Erik hette nog också enbart Erik, eller Nolabers Erik (Nordanbergs, namnet på gården han föddes på i Gustafs).

Hur kom det sig att det här blev nästan en släktberättelse? ”Farmor berätta-boken”.

Nu ska jag torka ur frysen, hänga tvätten och sätta på ugnen. Det ser inte ut att bli kallt i natt, himlen är inte röd.

Dagen före julafton, förr fylld av bestyr med klappar och mat. Numera inte.

Åker till äldste sonen med yngste sonen i morgon. Sover över. Sedan hem igen för förberedelse en vecka (matmässigt, lätt kost, flytande kost, klar vätska inför koloskopi första vardagen efter nyår). Hade nog tänkt mig annat nyårsfirande, men därför dricker jag bubbel i kväll i stället för på nyårsafton. Visserligen kanske bubbel kan klassas som klar vätska, men tror inte vården menar den sorten.

Andra vardagen efter nyår åker jag till Frankrike. Oavsett vad undersökningen ger för resultat.

Löser sudoku, det ultrasvåra är lättare än det supersvåra, ibland. Och tränar hjärnan med wordle och ordlig, engelska varianten är konstigt nog ofta lättare än den svenska. Och så drömmer jag på haltande franska, vad heter t ex ”ful” på franska? Google säger ”laid, moche” – varför jag nu vill veta det.

Mitt franska ordförråd är spartanskt. Nästan icke-existerande, men ibland förvånar jag mig med att ord dyker upp från länge sedan. Grammatiken är det också dåligt med, men det spelar mindre roll – jag får göra som ”mannen min”, när vi var i Paris. Han pratade med hela kroppen, och kunde knappt ett ord franska. Det fungerade.

Min hyresvärd har gett tips om en restaurang nära lägenheten, där ägarinnan talar flytande engelska, ”hälsa från M. Lef” – kanske gör jag det. Annars är det nog klent med engelskpratandet i Juan-les-Pins också, som i La Caleta på Teneriffa i fjol. Har hämtat Euro på automaten i banken vid biblioteket i Norrtälje, och laddat ner bussbiljettapp (inte för att jag riktigt begriper hur jag ska använda den, men har klart för mig att jag som +65 (bevisat via pass eller liknande) kan köpa månadskort för 20 Euro; eller enstaka biljetter för 8,50 Euro. Väntar med inköp tills jag är på plats, räknas 31 dagar från köp.

Försöker äta sådant som jag inte vill ska ligga tre månader i frysen – idag köttbullar. Färdiga, delikatess kallades de, var för salta. Men små, ja. På macka med rödbetssallad gick de ner. Vill inte handla nytt pålägg nu, så de får duga i morgon till frukost också.

Provpackat, den nya stora resväskan rymmer inte så mycket som jag trodde. Det blir större ryggsäck (inte mega) och liten ryggsäck (i kabinen, under sätet respektive ovanför huvudet). Väskan checkas in. Får förmodligen med mig det mesta jag tror är nödvändigt. Som mosters gröna burköppnare, vakuumkorken för bubbel, skor (flera sorter). Plåster. Laptop ska rymmas i den lite större ryggsäcken som just nu är ganska full redan. Det ordnar sig.

Den prunkande amaryllisen får följa med till yngste sonens vän i morgon, liksom diverse frysta produkter. Julstjärnan åker till äldste sonen, två nät med gul lök också, kanske annat. Ibland har jag uppenbarligen handlat utan att komma ihåg att jag redan handlat…

Har lagt påsar med kattsand i soffor och sängar. Hoppas de stinker katt, och skrämmer möss.

Nästan lika vacker som min, kyrkans gåva till församlingens åldringar, min har två stänglar med fyra klockor på varje

Halv tre, söndagen före jul. Vad har den här dagen fått mig att tänka på?

Nyss trodde jag att jag visste, nu gör jag inte det. Jo, en vän på FB som nu vet att hon har bröstcancer att klara av. Värjer mig mot att använda ord som kamp och kämpa, det handlar kanske mera om att stå ut, utan att veta hur det går. Försöker tänka mig in i hennes liv just nu, kan inte. En annan vän har försvunnit från FB, efter hennes älskades självmord. Det tror jag att jag förstår – men inte vidden av hennes saknad, hennes förlust. Hur kan hon som lever gå vidare?

Jag sysselsätter mig med beslut om middag, ugnspannkaka med bacon och lingon. Mest beroende på att jag har bacon och mjölk och ägg som behöver konsumeras. ”Som behöver konsumeras” – vilket uttryck för svensk lyxkonsumtion. I kyl och frys gömmer sig mera.

Ser Sicilien-teve om det skånska paret som köpte Pallazo Cirillo och gjorde om, gjorde rätt och gjorde allt möjligt annat med det förfallna stora huset. Tycker om deras prat om hur de ska fixa allt som ter sig omöjligt att fixa. Blir avundsjuk på deras gemensamma ansträngningar, ”dedication” på engelska, hittar inte svensk motsvarighet. Vilket par, vilken kärlek och beslutsamhet, vilken överlappande förståelse för varandra. Tror jag, vill jag tro.

Har idag enbart mig själv att lita till. Jag räcker inte långt, är för försiktig, för ”nej”. För rädd fortfarande?

Yngsta syster ringer och berättar att ännu en av kusinerna är död. Tänkte på henne (kusinen) igår, och visste faktiskt inte om hon levde eller inte. Nu vet jag. Vi dör, en efter en.

Syrran är den som håller kontakten över år utan kännedom om de andras liv. Eller död. Jag gör det inte, står inte i någon kusins telefonlista för den man ska ringa, om. När. Jag har förlorat en syster, men har inga föreställningar om hur det kan kännas för någon annan att en syster eller bror dör. Mina systrar har också förlorat en syster. En av systrarna har förlorat ett vuxet barn, som jag. Vet bara att mina levande systrar är viktiga. De får inte dö före mig, det får inte mina två levande söner heller.

Det är tisdag, snön försvinner, ett par grader varmt och halt utanför dörren. Gick just till brevlådan och hämtade hörbatterier. Eldar. Amaryllisen försöker få plats med knopparna på stängel nr två, lite trångt för åtta stora klockor. Djupröda.

Provar chinos att ta med till Frankrike, de är för små. Tar fram sådant jag tror mig behöva. Plockar.

Ny ryker spisen igen, jag lade in ett för stort vedträ som bara ligger och glöder. Vädrar. Har satt på fläkten, måste komma ihåg att stänga av den också. Hör den inte utan hörapparater.

Hämtar yngste sonen i Sundbyberg på julafton för färd till äldste sonen. I mitt hus blir det inte mera jul än den en julstjärna och en amaryllis skapar, ljus på köksbordet har jag alltid (utom kanske i varmaste sommaren).

Risotto med champinjoner till middag, ur frysen. Ska bara blöta den en aning med lite vitt torrt vin. Kommer ihåg att ta fram några gambas också.

Läser ut Millie Birds bok om döda saker. Hon, Maskinskrivaren Karl och Agatha for tvärs över Australien i sökandet efter Millies mamma. Jag inser att jag aldrig kommer att besöka Australien, eller New Zealand, eller Afrika, eller Asien. Har fullt upp med Europa, alltför många länder återstår att utforska. Italien är bara ett exempel. Många länder vill jag inte åka till, av olika skäl. Ibland politiska, ibland ekonomiska (min ekonomi). Ibland för att det helt enkelt är för lång flygresa, orkar inte sitta still (ens med korta promenader i planet) många timmar.

Island är vackert och annorlunda, men jag längtar inte dit. Längtar gör jag däremot till Shetland, och öarna där vikingar fanns för länge sedan. Är fascinerad av alla ortsnamn med ”nordiskt” ursprung, och minns att jag förundrades när jag läste korrekturet på Hans Alfredssons och Kim Meurlings bok Bästa vägen till Muckle Flugga för många år sedan. Dit vill jag.

Efter nyår åker jag till Frankrike, Provence och Juan les Pins. Inte för att just den platsen utanför Nice lockar mera än många andra, men för att jag där kan bo till rimlig kostnad, och slippa vinter i Sverige. Den vi redan haft räcker för mig. Jag och mannen min var där för länge sedan, och jag minns matmarknaden i Antibes med glädje. Ficktjuvarna var inte lika kulInser att Juan les Pins är ”nerstängt” eftersom turistsäsongen inte är nu. Det gör mig inget. Ser fram emot promenader, goda måltider, kanske någon loppis som är öppen också off-season. Lugn, ro och skrivlust. Minnen. Tacksamhet och saknad.

Onsdag, snö, vägkaos. Och en bokköpare som tycker att jag ska åka in till Norrtälje och överlämna den bok han beställt (för 30 kr + frakt, totalt 94 kr) eftersom den måste postas till utlandet i morgon bitti. Har talat om att jag kan möta honom utanför Flygfyren i morgon, eftersom jag då ändå måste in till Norrtälje. Och sagt att han kan ångra sitt köp, och tala om det för mig, eftersom jag annars postar boken i morgon… Han väckte mig halv ett med SMS. Nu har han inte hörts av mera. Frustrerande.

Kollar börsen, som den här veckan börjar bli glädjande, mina förluster minskar eftersom Bico gått upp och faktiskt går med vinst för första gången på mycket länge. Vet att allt kan vända igen. (Torsdag vände det neråt igen…)

I morgon förmiddag får jag gå ut och skotta fram bilen… Idag stannar jag inne.

Höstens andra skrivkurs avslutas i kväll med zoom-möte. Jorun Modén är en mycket sympatisk, vacker och skicklig kursledare. Och hon ger fenomenalt bra återkoppling, hjälpsam och alltid med respekt. Härligt också med en grupp andra skrivande människor att dela erfarenheter och texter med. Nu ska jag bara försöka använda alla lärdomar när jag skriver vidare under vintern på berättelsen om Kristina och Andrès på Teneriffa. Har väldigt klart för mig att mycket behöver tas bort, läggas till, och ”miljöer penslas på” här och där. Dialoger. Gestaltning och inte bara berättande. Finns material att ta av. Handlar nog mest om skrivdisciplin.

Kom ihåg att dra fram soptunnorna för tömning i morgon. (Det visade sig att jag åter tagit fel på vecka, tunnorna töms inte förrän den 22.)

Läste en text av Per Wästberg idag (från SvD tror jag), där han beskrev hur han inte längre har bråttom. Ingenting brådskar längre, han tar tacksamt emot varje dag, varje soluppgång och nedgång. Han är 89 år om jag minns rätt – och hans ord pratade också med mig. Visst får jag för mig att jag har bråttom ibland, men det är länge sedan jag slutade att springa efter bussar. Kanske kan det verka absurt att inte ha bråttom när den tid man/jag/han har kvar för varje dag blir allt kortare. Ändå förstår jag vad han skrev. Inte så att jag tar hand om varje dag efter bästa förmåga, långt ifrån. Men någonstans finns ett lugn i vetskapen att jag får en dag till. Ett tag till. När jag klev upp i morse fräste jag åt snöfall och kyla, men såg samtidigt hur vacker min omgivning är just nu.

Säkert morrar jag igen i morgon medan jag skottar och borstar och skrapar fram bilen.

Bilen var rejält översnöad, men snön var lätt att borsta bort. Minus 18 grader i morse, något lägre när jag åkte in till Norrtälje för återbesök på kirurgmottagningen (hemorrojdkoll). Träffade min bokköpare på Flygfyren, som åkt buss från Stockholm för att köpa en bok för 30 kronor. Så här slapp han betala för frakten och fick boken snabbare. Jag handlade lite och var på sjukhuset vid 13-tiden. Snabb återkoppling och undersökning, beslut om koloskopi av hela tarmen eftersom det fortfarande fanns spår av blod i proverna.

Talade om att jag åker bort på tre månader den 3 januari, de skulle göra vad de kunde, men lovade inget. Bra att de är noga, även om läkaren nog trodde att det var de små hemorrojderna som spökade. Kollade om jag gått ner i vikt – nej, tvärtom. Anhöriga med tarmcancer, nej. Rätt svar uppenbarligen. Får väl se om undersökningen hinns med före jul och nyår, annars får den vänta tills jag är hemma igen.

Nu får jag försöka låta bli att fundera på detta. Jag har inga besvär, inte av de möjligen småblödande sakerna heller. En eloge till de tre kvinnliga läkare på Norrtälje sjukhus som jag träffat på sistone. Kunniga, noggranna och trevliga.

Jag glömde slänga mina sorterade sopor. De får stå kvar i bilen.

Tankade idag med 1 kr/liter i medlemsrabatt hos Circle K. Mer än vad regeringen tycks lyckas med. Gällde dock enbart en gång (tror jag). Farbrorn i bilen framför mig fyllde tre röda bensindunkar. Plötsligt verkar alla göra vad de kan för att spara, el och pengar. Någon sorts medvetande har väckts av den otrevliga omvärld vi just nu har. Jag handlar mat på extrapriser, hämtar ut Icas ”stammisgåvor” också när de inte är speciellt lockande (idag urkärnade oliver, jag tog svarta, går kanske att äta, föredrar annars med kärnor). Färre kunder syns på parkeringen utanför Flygfyren, också en torsdag då det annars är fullt.

Jag spar inte in på gin och Marezzo, vill ha en Dry Martini emellanåt. Calvados, Gammeldansk och Akvavit står i kylen och har stått länge. Får stå. Kommer inte att hinna tömma kyl och frys på innehåll innan jag åker. Något kan jag lämna hos sonen (lök t ex, oöppnad ost och halloumi, Feta), har sorterat bort sådant som redan legat för länge. Och så får jag äta det som finns. Idag handlade jag enbart ansjovis, vill nog göra en liten Jansson till jul.

Om några veckor ett annat hav än samma tid i fjol. Nu far jag till Medelhavet, Juan les Pins i tre månader. Då var jag på Teneriffa och såg Atlanten (badade också, lite). För länge sedan badade jag i Medelhavet, i Nice, med en vän. Tar med baddräkt ifall andan faller på.

Har börjat plocka fram sådant jag tror att jag kommer att behöva ha med mig. Den här gången ska jag checka in och lämna en större väska, den lite större ryggsäcken får följa med i kabinens bagageutrymme, liten rygga med nödvändigheter under sätet.

Svårt dock att besluta vad som är nödvändigheter. Skrivkursens klokskaper del 1 och 2 får följa med, USB-minne och dator med tillbehör förstås, tror att jag ska skriva färdigt berättelsen om Kristina och Andrès därnere. Det visar sig. Allt vad laddare heter, liksom den absolut nödvändiga vakuumkorken till bubbelflaskor. Tror inte jag behöver ta med någon korkskruv. Lite plåster och piller, sax att fixa luggen med, diverse toalettpinaler. Skor i skopåsar, sandaler, flip-flops, sneakers, på fötterna när jag åker boots. Tunn morgonrock, någon sovtröja, regncape och litet paraply, hopvikbart sittunderlag.

Har idag bytt de tunna slangarna till hörapparaterna, och som alltid blir jag sur på mig själv som inte gör det oftare. Blir de för hårda av ålder är det nästan omöjligt att ta bort dem. Nu gick det. Plockade fram batterier till hörapparaterna. Bytte av bara farten även borsten till den elektriska tandborsten. La en tvål i en tvålask. Schampo och balsam köper jag där.

Katastrofhörapparat (gammal), gamla glasögon som kanske fortfarande fungerar ifall att, solglasögon. Ett par böcker på franska som jag tänkt mig läsa, lexikon finns i lägenheten. Anteckningsböcker, bujo (kanske jag gör något med den), pennor, post-it-lappar. Marezzo till mina Dry Martinis, har fått de jag beställde på systemet. Glas till DM? Kanske.

Plus kläder… Både under- och över-. Chinos med fickor, om jag hittar några i garderoben som fortfarande passar.

Hittade i skrubben en liten väska som jag trodde sålts på loppis. Den blir perfekt för mobil, nycklar och min lilla kortplånbok. Hoppas jag slipper ficktjuvar i Antibes den här gången. Senast fiskade någon upp plånboken ur ryggsäcken, och jag och min medresenär tillbringade någon timme på polisstationen. Jag lyckades på klen franska berätta vad som hänt och fick så småningom okej från banken i Sverige. Tjuvarna hade handlat på mitt kort i Cannes… Antibes lär härbärgera ficktjuvar som vilken turistort som helst. Turister = förmodade pengar, och i alla fall betalkort = ficktjuvar. Tar med mig telefonnumret till bankens spärrtjänst.

Jag önskar mig bort, bara tre veckor till avfärd. Känns så skönt att veta att jag kan njuta av julen hos äldste sonen, slipper göra jul själv. Packa, packa om, krama familjen, lämna bilen hos sonen och få skjuts till Arlanda den 3 januari nästa år. Som redan är 2023. Han (eller förmodligen hans hustru) får ta hand om de blommor jag inte vill ska dö medan jag är borta. Pelargonerna får stå där de står, amaryllis och Galathea får de ta hand om bäst de kan. Kanske svärmorstungan också. Den snöpligt lilla kaktusen överlevde min bortovaro i fjol, får försöka även nu. Och gårdens förvaltare tar hand om post och kollar att vattnet inte fryser i huset, elementen inställda på 10 grader.

Kanske kommer sonen och hans vän hit någon helg när jag är borta, kanske någon annan vän som vet att huset är tillgängligt. Berättar för förvaltaren vad som är tänkbart.

Det här är inte resfeber, det är resglädje och reslust.

Kanske är det hamnet i Antibes, kanske annanstans – hamn hur som helst

Måndagskväll – svart därute, tyst, varmt och skönt, ljus tända och vedspis som antagligen sprakar, härinne. Hör gör jag inte, eftersom jag låter öronen vila från hörapparater när jag inte behöver kunna höra.

Tisdag eftermiddag, det börjar mörkna när klockan är kvart i tre. Vedspisen brinner idag också, jag har varit i Norrtälje och lämnat Bokbörsen-böcker (igen) och klippt håret. I kväll skrivzoom och jag känner mig off. Tog nog på mig lite för mycket med den här kursen. Jag gör övningarna och försöker begripa vad jag kan lära mig.

 Kvällens första övning kan nog fungera, skriv fem minuter på temat ”jag har hamnat i fängelse, men fått papper och penna”. Berätta hur jag hamnade i fängelset, lägg ut i skrivarlyan om jag vill.

Därefter ska det göras en ”Hollywood-workshop” – lek med insatser/kostnader, polaritet och vändning. Maria Ernestam har intervjuats.

Antingen använder man det här i sitt eget projekt, eller så blir uppdraget att hitta en idé till en bok eller en film, tid ungefär tjugo minuter. Leta tema och polaritet med hjälp av en tärning.

1. Dramatisering – vad har karaktärerna att förlora, vilka konsekvenser uppstår. Vad är priset för kärlek, karriär, magi, hälsa, att få fast en mördare, valfritt tema?
2. Lägg till en polaritet – slå tärning eller välj fritt. Polaritet är extrem släkting till konflikt. Välj ”i världen, mellan samhällen eller klasser, mellan värderingar och idéer, mellan vänner, mellan kollegor, inom en karaktär”.
3. Välj en twist – välj bland nedanstående, eller använd tärningen igen. ”Använd planteringar, ledtrådar och föraningar som kan kullkastas; låt en person visa sig vara en annan, eller annorlunda än väntat (eller ett föremål/en känsla; lägg till ny info som förändrar berättelsen – logiken måste hålla när man ser tillbaka; använd lögner, missförstånd och dubbelspel som kan avslöjas; pröva lyckans hjul; låt en karaktär lyckas och senare kraschlanda, eller tvärtom; hitta på en egen twist.”

Sätt ihop A, B och C och skapa en bok- eller filmidé. Skriv ett synopsis/en sammanfattning och posta i skrivarlyan. Lycka till!

”Lycka till” lär behövas. Jag förstår ”polaritet” som motsatser, kanske också motsättningar. Kanske blir jag klokare senare i kväll.

Något lärde jag mig kanske. Polaritet är en absolut motsats, mellan människor t ex. Och min trötta hjärna gjorde fängelseövningen före zoom-träffen, och fick ihop något om A, B och C ovan som avslut. Kristina och Andrès lever nog vidare trots att jag nästan lagt dem på hyllan. I kväll blev de lite mera spännande igen. Och Hollywood kommer sig av det sista momentet i kvällens skrivande – att sätta ihop stolpar eller en ”hisspresentation” av sin bok- eller filmidé som skulle kunna antas av ”Hollywood”…

Madonnan ser Hollywood-inspirerad ut, liknar Barbie… Hon bor antingen i La Caleta eller i Puerto, minns just nu inte vilket, spansk är hon

Grå måndag den 5 december 2022 – kör en tvättmaskin och hänger inomhus. Någon grad kallt ute. Två vackra skator pickar i mossan efter något ätbart.

Två kvällar med skrivkurs och zoom den här veckan. Tisdag och torsdag. Och julbord på East på söndag. Det senare innebär klädfunderingar, är mest van att loda omkring i tights och fleecetröja. Och jag har inte riktigt samma (mindre) storlek som det jag provade i förmiddags… Naken lär jag inte gå, men vill känna mig fin också, bland idel yngre människor som dessutom är okända, bara Nina som jag känner. Hon kommer hit på fredag med en nykastrerad Charlie i ryggsäcken. Det är bra att han inte behöver kissa överallt framöver.

Försöker mig på DNs svåraste sudoku (vad heter det i plural?) – lyckas med det ultrasvåra, men inte det supersvåra. Och klarar wordle på fyra försök, ordlig inte alls. Kanske räcker det med att försöka. Hjärnan får jobba, även om resultatet uteblir.

Idag hinner det inte bli ljust innan det blir helmörkt igen.

Pratat med min ena syster, som får hem en dotter (och kanske dennas ”kille”) till jul, andra dottern med familj stannar i England över helgen. Det får mig att tänka på hur skönt jag tycker det är att slippa ”ordna jul” numera.

Kollar avgifterna för Bokbörsen – om nettosumman för en bok är under 100 kr är avgiften 5 kr + 9% av nettot; om summan är högre än 100 kr blir avgiften 9 kr + 5% av nettot. Netto är exkl fraktavgiften.

Innebär att om jag får en beställning där boken kostar 30 kr betalar jag 7,70 kr i avgift för de tjänster Bokbörsen tillhandahåller, ca 25%… Trodde det var mindre. Nåja, de böcker jag säljer har jag fått gratis, så hur man än räknar går det med vinst. Dessutom dras 1 krona per bok till alfabetiseringsprojekt, Bokhjälpen, i fattiga länder, och det är bra. Bokbörsen ger också 1 krona per säljarkrona – men jag hittar ingen uppgift om hur mycket det kan vara per år.

I morgon skickar jag tre böcker. Har fortfarande drygt 3 500 kvar. Köper själv sällan  böcker numera, oftast blir det någon författarkollegas verk som hamnar i ”min” bokhylla.

Karin och jag pratade om hur böcker alltid varit viktiga i våra respektive liv. Hela livet. Jag mer eller mindre bodde på biblioteket i Avesta, lärde mig läsa tidigt och någon fick mig att förstå att det fanns bibliotek där man kunde låna böcker gratis. Så jag läste, då och nu. Biblioteket i Norrtälje, och förr i byn på Djurö, är viktiga. Storytel är praktiskt när jag inte är hemma, men vill läsa hellre än lyssna. Har för det mesta flera böcker på gång samtidigt, och blir glad när jag säljer en bok på Bokbörsen.

Inte enbart för att det kommer in några kronor, men också för att böckerna läses av andra människor. De slängs inte. Vad som händer när jag inte kan styra och ställa med böckerna är en annan sak. Sönerna får göra sig av med böckerna på det sätt de finner lämpligt. Än så länge trivs jag i mitt hem, mitt sovrum har bokhyllor fyllda med böcker efter de väggar som inte upptas av fönster och sänggavel. I vardagsrummet finns mitt bibliotek på engelska, några få böcker på ytterligare andra språk, kokböcker, konstböcker. Svensk litteratur på bokstaverna K och L upptar en av fem bokhyllor. I gästrummet har jag ett par mindre hyllor för de böcker jag själv vill behålla, står i hyllor fram till och med bokstaven S. T och det som kommer därefter trängs på ena gästsängen, eller i hyllor avsedda för annat…

Barnböcker i en banankartong, ”osäljbara” böcker i andra kartonger. Loppisförsök att sälja för 1 kr/styck har inte lyckats. De som besöker loppisar verkar inte särskilt intresserade av böcker. Om någon vill bli av med en bokhylla – och kan frakta hit den – så tar jag tacksamt emot!

Här en bild från turk-cypriotisk bokhandel i Nicosia, riktigt så lång stege behöver jag inte.